Ångestbloggen

Under min gymnasietid fick jag mitt första ryggskott. Jag bodde ensam i en lägenhet och vaknade mitt i natten för att vända på kudden. PANG lät det, sedan låg jag på golvet. Jag trodde på riktigt att jag skulle dö där i min ensamhet, jag kunde inte röra mig på flera timmar. Tillslut bet jag ihop och kröp till telefonen för att försöka få tag i hjälp.

Jag försöker efter några dagar gå tillbaka till skolan, ville inte missa mer än nödvändigt. Klarade inte längre än första lektionen eftersom jag varken kunde sitta eller stå ordentligt, så mina kompisar tog mig till skolsköterskan. Jag hade tur, för även skolläkaren var där så jag fick komma in akut och så gjorde de massa rörelsetester på mig. Det slutade med att de skickade hem mig (till en ensam lägenhet) med en massa...

Det finns några få gånger ångesten tagit över hela min kropp. Både psykiskt och fysiskt. Senast förra veckan låg jag inlagd för att ångesten tog över hela min kropp. Jag låg hemma och skakade, kroppsdelar domnade bort och jag kände att jag var som jagad. Det visade sig att min ångest då berodde på en svår opiatabstinens.

När jag dövade mina problem med alkohol kom ångestattacker oftare. En gång omfamnade ångesten min kropp så jag blev paralyserad och min vän ringde ambulans som tog mig till st:Görans beroendeakut och sedan psykiatriska slutenvården.

Hur ångest känns är extremt svårt att sätta fingret på, alla känner ju ibland nån form av ångest. Det gör jag dagligen, flera gånger om dagen. Det är som den ligger över min kropp konstant med ett tunt duntäcke men...