Ångestbloggen

En text om tystnaden - Linnéa Eriksson

Det började för fem år sedan. Jag gick i åttan när det smög sig på. Jag blev deppig och tyst, bröt ihop under eftermiddagarna. I ettan på gymnasiet fick jag mitt första panikanfall och gick in i en depression. Det ledde till att jag, en fin dag i april, var på väg mot bilvägen för att ta mitt liv.

Kanske blev det en väckarklocka, kanske var det bara slumpen men efter det började jag må bättre. Livet flöt på med bara något panikanfall här och var. Enda till våren kom…På några månader föll min värld samman. Människor dog och lämnade och jag sjönk in i ett konstant mörker. Det ledde till självskadebeteende och självmordstankar och en höstdag i september tog det mig till den psykiatriska akuten. Jag hamnade inom öppenvården och fick gå i terapi. Jag fick diagnoserna paniksyndrom,...

Läs vidare...

Ångest och ensamhet - Karolina Tågerud

Det är smärtsamt att se på när andra umgås och lever sina liv för fullt.

Då känner jag mig fången i min trötta tunga kropp och vill bara bli fri från min ångest.

Jag ligger i sängen med fullständig panik och gråter utan stopp.

Släpp ut mig.

Jag vill inte va i den här kroppen.

Jag vill inte ha en hjärna som är trött och utan vilja.

Detta är inte jag.

Så här vill jag inte leva.

Tänk om man kunde få sövas ner ett par dagar tills den värst ångesten lagt sig.

Tänk om det fanns ett sätt att bota. Men det finns bara acceptera, lindra och stå ut.

Varje gång jag har en bra tid tänker jag på dom svåra stunderna och önskar så innerligt att dom kunde bli färre i framtiden.

När jag inte riktigt orkar leva för mig själv hjälper det mycket att fokusera på mina hundar....

Läs vidare...

När ångesten blir fysisk - Karolina Tågerud

Något av det värsta med ångest är alla fysiska reaktioner.

Svetten som forsar fram och trycket över bröstet.

När min utmattning var som värst stängde min hjärna av som en datorskärm som slocknade. Jag föll ihop och somnade.

En riktigt tuff period med långa arbetsdagar, mycket i skolan och konstant ångest var så utmattade att jag tillslut inte kunde hålla mig vaken.

En dag somnade jag i ösregn lutad mot stolpen vid busshållplatsen. Vaknade till av att jag ramlade omkull.

Ibland när det är för mycket ljud, ljus och människor förflyttar jag mig utanför min kropp. Det kallas dissociation har jag fått lära mig i terapin.

Det är som att jag betraktar mig själv utifrån och jag ser hur jag är handlingsförlamad och helt oförmögen att prata.

Min kropp är där men det är ingen som styr den.

Det är en...

Läs vidare...

Allt jag inte minns - Malin Andersson

Med suddiga ögon tittar jag mig runt i rummet, vart är jag? Klockan visar 03:56 och jag måste kissa. Jag sneglar på personen som ligger på min vänstra sida, men hjärnan kopplar inte vem denna person är. Jag kravlar mig upp ur sängen, går igenom klädkammaren och stannar utanför toaletten. Jag står och stirrar ut genom fönstret som finns i datarummet, utanför finns en byggnad, och jag känner igen den. Jag står kvar, försöker med all minneskapacitet lokalisera vart jag befinner mig. Det tar kanske runt 3-4 minuter av intensivt stirrande och tänkande innan det går upp för mig att jag är i min lägenhet, där jag bor med min sambo sedan 4 år tillbaka. Jag kissar och tassar försiktigt tillbaka i sängen där jag kryper ner och krampaktigt håller om min blivande man.

Minnet sviker mig, jag har svårt att lokalisera vart jag är,...

Läs vidare...
Close

50% Avklarat

Two Step

Lorem ipsum dolor sit amet, consectetur adipiscing elit, sed do eiusmod tempor incididunt ut labore et dolore magna aliqua.