Ångestbloggen

Ångestbloggen

Vi kan rädda liv - Julia Ekström

Jag kommer aldrig att glömma dom där sorgsna ögonen som speglade min biologiska fars själ. Och jag kommer aldrig att glömma sista gången jag såg honom, jag kommer aldrig att glömma honom. 

Min biologiska pappa levde med bipolär sjukdom och tog sitt liv år 2014. Inte nog med att suicid är ett tabubelagt och nedtystat ämne så är även psykisk ohälsa de. 

Den dagen jag fick veta att han verkligen var borta väcktes en ilska i mej men oxå en passion, en passion för att hjälpa andra och påbörja ett arbete för att bryta tystnaden kring psykisk ohälsa. 

Jag har aldrig varit arg på honom, snarare på systemet och faktumet att han aldrig fick den hjälpen han behövde inte ens dagen han dog. 

Jag kan tyvärr bara se dödsfallet ur ett perspektiv, mitt egna. Jag sörjer det han och jag aldrig fick, en relation att bygga...

Läs vidare...

Jag överlevde - det lämnar mig med min berättelse - Mattias Lindwall

För er som aldrig har upplevt depression, eller inte vet vad det betyder. Det kanske överraskar er att höra. För många misstolkar och förknippar depression med att bara vara ledsen och nedstämd när något i ditt liv går dåligt.

När du gör slut med din flickvän, när du förlorar någon i din närhet, när du får sparken från jobbet. Det är sorg, det är naturligt, det är en vanlig mänsklig känsla.

Riktig depression är inte att vara ledsen när något i ditt liv går dåligt.

Riktig depression är att vara ledsen när allting i ditt liv går som det ska.

Det är vad depression är och det lider jag utav så som många andra också gör. Ska jag vara helt ärlig, så är det jobbigt för mig att dela med mig av. Det är inte lätt att prata om det. Det är...

Läs vidare...

Årsdagen - Sissela Bremmers

Jag minns den morgonen som det var igår, alla dofter, känslor, detaljer, tankar.

Jag minns den varma morgonen när mammas samtal kom. Jag minns vilka kläder jag tog på mig och jag minns hur cigaretten och kaffet smakade vid macken i Sandsjöbacka i Lindome när jag och min storasyster var på väg ner till Varberg.

Jag minns alla blåljusbilar på vår gård, jag minns min mamma och lillasysters förtvivlade blickar.

Och det värsta av allt så minns jag pappas bleka ansikte liggandes mot soffan, hur jag skrek till och föll ihop på vårt köksgolv och min lillasyster får fånga upp mig.

Jag minns hur jag sitter och gungar och tänker ”Detta händer inte. Detta är en mardröm, när vaknar jag?”

Jag minns hur poliserna stannar tills begravningsentreprenören kommer och de ska hämta pappa. Jag minns hur de råder oss att inte vara...

Läs vidare...

Att minnas allt det som andra glömmer - Malin Holmberg

Ungefärlig lästid: 7 minuter

”När det är stängt, då är det stängt. När det är släckt, då är det släckt.” Så sa Mia Skäringer på sin spexigt breda värmländska i sin föreställning ”Dyngkåt och hur helig som helst”.  Hon pratade om sin hemort. Jag vet inte hur många gånger jag har sett inspelningen av den föreställningen under de åtta år som förlupit sedan den hade premiär. Hundratals gånger kanske. Jag och min syster kunde titta på den om och om igen. Det fanns ständigt en replik som passade in i alla givna situationer och uttrycket från Robin Hood som hon lånade ”Hodiladi hodiladi hoppsan en sån dag” använder jag fortfarande om inte dagligen så åtminstone varannan dag.

Jag och min syster citerade alltid någonting. Disney och...

Läs vidare...

Det blir alltid jul igen - Malin Holmberg

Triggervarning och kommentar: Den här novellen publicerade jag i december 2016 på min blogg saraswati.webblogg.se. Den är alltså ett år gammal nu men fortfarande aktuell. Därför väljer jag att även publicera den här på Ångestskolan.

Julen kan vara fantastisk. Den kan också frambringa väldigt jobbiga känslor för oss som förlorat familjemedlemmar. Jag vill passa på att varna då texten bland annat innehåller funderingar över varför människor begår suicid. Vill du inte läsa om det rekommenderar jag dig att hoppa över detta inlägg.

 

xxx

Den minusgradiga luften sliter i hennes hår. En lösryckt test fastnar på hennes torra läppar. Hon ser staden breda ut sig långt framför henne, på bägge sidor av och bortom det svarta vattnet. Det är natt nu och kylan tycks nypa de få bitar av hennes...

Läs vidare...

Om känslan jag aldrig satt på pränt - Malin Holmberg

Allt jag någonsin ville var att räcka till. Jag brydde mig inte om hur jag mådde. Vad som skulle hända med mig och mitt liv. Med mina drömmar och mål. Jag ville bara få henne att må bättre. Min lillasyster.

Så många tårar jag gråtit. Så många jag svalt ner. Så många jag hållit tillbaka. Tvingat in i kroppen. Så många salta droppar jag skrubbat in i egna sår. Som straff. Som det förklädda kallet som egentligen bara var ett martyrskap inget bett mig ta i. En hobbyjesus som gladeligen tog på sig både kors och törnekrona bara för att andra skulle slippa. Allra helst hon. Som om jag gjorde henne en tjänst. Jag var ju ändå så stark. Det sa ju alla. Hellre jag, än hon.

Jag skulle burit hundra kors för hennes skull. Jag skulle låtit hundra sår förbli öppna i min egen hud bara Gud...

Läs vidare...
Close

50% Avklarat

Two Step

Lorem ipsum dolor sit amet, consectetur adipiscing elit, sed do eiusmod tempor incididunt ut labore et dolore magna aliqua.