Mitt hår är klätt i tårar. De rinner i strida strömmar längs mina kinder och blandas upp i mitt svarta svall. Blir anonyma tillsammans med de tester som ramar in mitt ansikte. Jag tvättas i min egen sorg. Renas genom smärtan. Den är konstant...
Fem och ett halvt år har förlupit sedan min verklighet blev omöjlig att ignorera. Min pappas blå läppar i ett rum på Varbergs sjukhus. Blåmärken på mina knän efter att jag fallit till marken. Den strålande sommarsolen i juli som stack i...
Vinden mot mitt ansikte känns som tusen nålar. Alla dofter gör mig yr. Alla smaker får det att vända sig i min mage. Alla känslor får mitt hjärta att explodera.
En dag vaknade jag bredvid dig, jag låg och bara såg på dig där du...
Triggervarning och kommentar: Den här novellen publicerade jag i december 2016 på min blogg saraswati.webblogg.se. Den är alltså ett år gammal nu men fortfarande aktuell. Därför väljer jag att även publicera den här på Ångestskolan....
Allt jag någonsin ville var att räcka till. Jag brydde mig inte om hur jag mådde. Vad som skulle hända med mig och mitt liv. Med mina drömmar och mål. Jag ville bara få henne att må bättre. Min lillasyster.
Så många tårar jag...
Den aktiva ångesten. Den som verkligen förgör. Den hann jag bli kompis med, alltså inte på så sätt att vi började gilla varandra men på ett sätt som gjorde mig van vid att leva med den. Jag tyckte ett tag att den var ett...
