Ångestbloggen

Ångestbloggen

Glädje på flaska - Mathilda Gustavsson

”Finns det någonting du blir glad av och ser fram emot att göra?”

”Räknas att dricka alkohol? ...Annars kan jag inte komma på något.”/svarade jag min psykolog

Det fanns ingenting jag levde för utan allt sågs som ett hinder, förutom alkoholen. Med alkohol var jag precis den jag var innan jag blev deprimerad. Efter en halv flaska vodka blev jag plötsligt social, självsäker och glad, igen. Alla älskade mitt berusade jag och jag älskade den positiva uppmärksamheten jag fick.

Skillnaden mellan nutida berusade jag och dåtida nyktra jag var att glädjen jag nu kände behövde underhållas. Glädjen kom aldrig naturligt för mig längre om jag var nykter. Allt var en fasad. Jag ville tillbaka till glädjen och visste hur jag snabbt skulle bli glad och bekymmerslös igen. Flaskan fanns där för mig när jag behövde en paus från...

Läs vidare...

Men du som är så social, du kan ju inte ha ångest? - Anina Hietala

Jag är en väldigt social människa, jag är oftast glad och kan nästan prata hål i huvudet på andra
människor. Jag är spontan och gillar att hänga med på spontana äventyr och lära känna nya
människor. Så jag förstår att många människor har svårt att förstå hur jag kan ha ett
ångestsyndrom. Har en ångest ser en ju det? Och jag som alltid tar på mig saker i skolan och är
en av de som pratar mest i klassen kan ju inte ha ångest.
Jag vill försöka förklara hur det kan vara så, för ångest har inget utseende. Kom ihåg att jag inte
kan prata för alla utan använder denna blogg för att berätta om hur jag upplever saker och ting.
Några av er kanske kan känna igen er och vissa kanske inte alls kan det, och det är okej. För alla
upplever ångest på olika sätt.
Jag...

Läs vidare...

Gästinlägg #363: "Jag påminner mig om att jag fortfarande lever"

av Hannah
Ämnen: Social ångest, depression, ätstörning och generell ångest

Jag vet inte hur många gånger jag tänkt tanken att dö. Jag vet inte hur många gånger jag skrivit om mitt självmordsbrev. Jag vet inte hur många gånger jag gråtit mig till sömns. Hur många gånger jag stått framför spegeln, vridit och vänt på mig för att se om jag skulle bli snyggare då, dragit in magen och räknat revbenen. Stått framför spegeln och velat slå sönder den. Jag vet inte hur många gånger jag fått panikattacker innan och när jag är i skolan. Jag vet inte hur många gånger jag har börjat svettats, blivit röd och fått panik när någon frågat mig något i klassrummet. Jag har ingen aning om hur många gånger jag har hållit på såhär...

Läs vidare...

En helt vanlig dag nästan - Fanny Vinsavaara

I samma sekund som jag kliver ur mitt fordon är jag inte längre skyddad. Nu kan bomber falla över mig och radera ut minsta lilla cell av det som är jag. Jag tar sats och rör mig med snabba steg framåt och iväg. Jag får inte springa, får inte dra blickarna till mig. Får inte heller stanna, bara röra mig snabbt framåt. Jag rundade hörnet innan jag hann se mig om. Fan! Fiender överallt, nu är det bråttom. Om jag inte tittar på dom och håller ett par meters avstånd så upptäcker dom mig kanske inte. Bara jag fortsätter framåt.

Jag tar mig fram längst terrängen och når en öppen väg. På andra sidan trängs fienderna i stora grupper. Nu står jag inför 2 hinder. Jag måste ta mig över vägen utan att bli överkörd och sen fort som bara den ta mig in i tunneln och söka skydd. Det är nu jag...

Läs vidare...

Jag har inget grepp om mitt liv - Mathilda Gustavsson

Snälla, låt mig ligga kvar här. Här i min säng finns inga problem och jag behöver inte stöta på några människor. I min säng är allt på mina villkor och här får jag bara vara jag.

Jag kommer aldrig att vara till besvär för någon här i min säng. Jag kommer aldrig behöva skämma ut mig själv för någon. Får jag ångest eller mår dåligt behöver ingen se det utan jag kan ta hand om det själv i lugn och ro utan att behöva ses som ”svag” och bli förminskad ännu en gång.

Jag vet att detta varken är hållbart eller bra men jag har varken lust eller ork att ”ta mig i kragen” och göra något åt det. Ångesten och rädslan har taget runt min ”krage” just nu och greppet dem har tillsammans är starkare än vad greppet min vilja och...

Läs vidare...

Misantrop eller bara bitter? - Malin Holmberg

Jag hatar när människor oombedda kommer fram till mig på stan och ger mig komplimanger för mitt utseende. Som om jag vore en julgranskula, vars enda syfte är att dekorera, och inte en människa. Jag hatar när människor runt omkring mig tar upp mer plats och ljudrum än mina referenser tillåter. Jag hatar när människor spelar musik från sina mobiler utan att använda hörlurar. Jag har väldigt svårt för när människor som inte vill mig någonting specifikt, typ fråga om vägen eller dylikt, tar upp min tid med en självklar övertygelse om att jag är lika pratsjuka som de. För det är jag inte. Inte med människor jag inte känner.

Jag har alltid haft lätt för att isolera mig. Försvinna i mina egna tankar och tappa fokus på verkligheten. Men människor uppfattar mig inte så. Det är nästan som min...

Läs vidare...

Sluta skratta - Fanny Vinsavaara

Så var det de här med ensamhet. Man är aldrig så ensam som man tror sägs det. Jag har funderat så mycket på den meningen. Man känner sig mer ensam än vad man är. Är det mig det är fel på då? Jag är omringad med människor överallt. På jobbet, i samhället, familj, vänner, tv:n, grannar osv. Alla springer runt mig som ett krig av myror. Dom pratar med mig, berättar saker, ljuger, bråkar, gråter, skriker, skrattar, skrattar  och skrattar. Alla skrattar så mycket som om hela livet vore en stor fest. Jag förstår inte vad det roliga är. Hur kan ni ha så jävla roligt när jag är så ensam. Jag kan stå mitt ibland er men jag befinner mig inte där. Jag kan prata med dig men det gör mig inte mindre ensam. Jag kan till och med känna mig mer ensam än innan. Det blir så tydligt när man...

Läs vidare...

Titta inte på mig - Fanny Vinsavaara

Jag är inte blyg, jag är bara livrädd för att bli bedömd. Redan i väldigt tidig ålder förstod jag att jag aldrig skulle vara en av dom  som fick de bästa betygen. För då måste man kunna prata för sig och förklara vad man menar. Jag kan förklara vad jag menar, är faktiskt riktigt duktig på att ge utvecklade svar. Men inte när någon lyssnar eller ännu mindre när någon tittar på mig. Det spelar ingen roll att du ber mig förklara vad som skrämmer mig i den grad att jag får panikattacker, för det finns inga svar. Du gör det bara svårare för mig när du ställer frågor och lägger huvudet på sne och suckar lidande. Jag vill inte ha ditt medlidande. Men jag vill att du ska förstå några saker om mig.

Jag är inte tyst med flit och jag är inte ignorant. För dig är det en...

Läs vidare...

GÄSTINLÄGG #356: "JAG VÄLJER ÅTERIGEN DET TYSTA MÖRKRET"

av Fanny

Ämnen: Social ångest, panikångest, GAD & Tvångssyndrom

I hela mitt liv har jag varit rädd. Så jävla rädd för allt. Rädd för att bli sedd, rädd för att ta för mycket plats, rädd för att finnas. När jag var liten gick jag och gömde mig bakom soffan när mina föräldrar fick besök och i skolan fick jag skäll av mina lärare för att jag aldrig sa ett ljud. Jag kunde såklart prata, det visste dom men problemet var att jag kunde inte göra det när många såg på. Och många i det här fallet var fler än 3 stycken. Inte förrän jag gick på gymnasiet vågade jag ta lite mera plats. Jag hamnade i en liten klass och fick mina första riktiga vänner. Jag trodde att nu när jag bytt skola, kommit bort från mina gamla klasskamrater och fått nya lärare så...

Läs vidare...

GÄSTINLÄGG #355: ”RÄDD"

(av K)
Ämnen: Social fobi/ångest

Rädd för allt, alltid rädd. Rädd för ensamheten, men vågar inte lyfta telefonen och ringa dem jag känner och tycker om. Rädd för att bli utestängd, bortsorterad, bortglömd, men vågar inte öppna munnen och visa att här är jag. Rädd att möta din blick så jag tittar ner. Har fruktansvärt dålig självkänsla, vågar inte tro på dem som säger att jag är bra och duger precis som jag är. Har hela livet dömt mig utefter min prestation och väldigt sällan nått upp till min egen måttstock.

Vill vara en del av en social gemenskap, men blir kvar hemma på soffan och gråter när mina vänner går ut och umgås. Tror aldrig riktigt på att de vill ha mig med. Inte mig, jag är ju jätte tråkig och jätte konstig, varför skulle de vilja...

Läs vidare...
Close

50% Avklarat

Two Step

Lorem ipsum dolor sit amet, consectetur adipiscing elit, sed do eiusmod tempor incididunt ut labore et dolore magna aliqua.