Ångestbloggen
Min sociala ångest höll mig fängslad - Madeleine Larsson
Jag önskar att jag hade kunnat tackat ja till varje möjlighet jag har fått. Jag tänker ofta på hur skönt det måste vara för människor som inte kedjas fast i katastroftankar när ett erbjudande dyker upp. Den befrielsen hade jag kunnat offra ett finger för, utan att överdriva.
När jag gick mitt sista år på gymnasiet skulle vi åka på en klassresa till Italien. Vi skulle åka dit, bo hos familjer och gå i skolan tillsammans med elever från en skola i Verona. Tänk att ha den upplevelsen att se tillbaka på. Men jag kunde inte åka med, för att jag lever med social fobi.
När jag ska göra något som inkluderar ett socialt umgänge så känns det som att hela min sinnesstämning gör en U-sväng och plötsligt har jag tappat bort mig själv. Jag målar upp hela situationen som jag står inför och...
Ingen vill egentligen höra om min ångest - Pernilla Olsen
Jag har haft Facebook i snart tio år och har lagt ut många statusar genom åren. Jag brukar dela med mig om roliga historier eller bjuder på mig själv när jag gjort bort mig, vilket gör att många gillar inlägget och kommenterar något roligt tillbaka, eller säger ”ja det är så typiskt dig!”. Jag har dock levt med ångest under större delen av mitt liv och det har man också sett i mina statusar. Där jag skriver att jag är ledsen, att jag inte orkar och att jag känner mig ensam. Där försvinner också gillar-markeringarna och kommentarerna.
Första gången jag gick ut på sociala medier att jag led av social fobi så var det många som skrev och skickade styrkekramar, vilket värmde enormt i hjärtat, det gör det fortfarande när jag tänker på det. Samma sak när jag gick ut med att jag skulle blogga...
Mitt ångestfyllda sinne - Pernilla Olsen
Att skriva är något som jag verkligen tycker om. När man kan sätta ord på sina känslor och tankar, och göra så att andra kan förstå, att de kan bli berörda och att de kan se mig. Mitt riktiga jag, som inte döljer smärtan bakom en mask av ett falskt leende. Jag har hamnat i en period där jag inte är på topp, ångesten tar över och jag blir handlingsförlamad. Då kommer tankarna om att man är värdelös, att man inte har några vänner, man är ensam och så vidare. Då är det skönt att bara skriva, så här kommer en dikt jag skrev inatt när jag inte kunde sova, en dikt om mitt ångestfyllda sinne.
”Många dagar är jag stark, men vissa dagar är jag svag. Värst är det när vissa dagar blir till varje långa dag. Skärmen framför är så tom, jag känner mig...
Den sämsta förloraren - Pernilla Olsen
Man kan vara en dålig vinnare, när man skryter över sin vinst och trycker ner de andra för att de inte var lika bra. Man kan vara en dålig förlorare, när man blir arg och ledsen för att man inte vann, man kanske till och med vill skylla på någon annan för att man förlorade. Jag är inget av det, jag är den sämsta förloraren. Och det är en helt annan nivå.
Det är pinsamt att känna så här, alla tror jag är en dålig förlorare, vilket jag egentligen inte är. Det handlar inte om det, utan det handlar om att jag har social fobi och att jag alltid ska hitta en anledning till att trycka ner mig själv. Jag skäms bara av att skriva det här inlägget.
Jag tycker det är roligt att spela spel, allt från brädspel, charader till tv-spel och meningslösa spel på telefonen. Jag tycker också det är roligt med...
De farliga tankarna - Pernilla Olsen
Vissa dagar är så bra att jag inte ens tänker på att jag har ångest och social fobi. Sen kommer de andra dagarna som ett blixtnedslag från en klar himmel. De där jobbiga tankarna som slår ut en, som gör att man vill gå och lägga sig och gråta tills solen kommer åter. De tankarna som är rent ut sagt farliga.
När man känner sig bortglömd. I ett sällskap med mer än två personer kan jag försvinna bort, de pratar kanske om något jag inte känner till och glömmer sakta och säkert bort att jag finns där bredvid. Jag väntar hela tiden på min chans att komma in i samtalet, men ju mer tid det går desto svårare blir det. Då kommer tankarna och överröstar allt annat, att ingen vill prata med mig, att jag inte hör dit, att jag är helt värdelös. Så när jag väl får en fråga...
Jag är rädd - Pernilla Olsen
Jag är rädd att min sociala fobi syns på utsidan. Jag är rädd att alla ska se att jag är annorlunda. Jag är rädd för att min fasad jag byggt upp under flera år ska rasa samman, att jag måste börja om från noll om och om igen.
Jag är rädd för att gå i affärer, jag är rädd för att gå ut med hunden, jag är rädd för att prata i telefon och jag är rädd över att träffa människor. Jag är rädd för att jag tror jag har fler diagnoser. Jag är rädd för att söka hjälp angående det, för att jag är rädd för att du kanske tror att jag bara söker uppmärksamhet eller att jag bara inbillar mig.
Jag är rädd för att alla i min närhet ska tröttna på mig. Jag är rädd att alla ska se igenom mig och lämna mig ensam kvar. Jag är...
Bekräftelsehora - Pernilla Olsen
Jag önskar att jag kunde säga att jag inte bryr mig om vad andra tycker om mig. Att jag alltid vågar vara mig själv och om någon inte gillar det är det deras problem. Tyvärr är inte fallet så, utan jag behöver bekräftelse hela jäkla tiden.
Jo visst, alla människor behöver bekräftelse, men alla är vi olika beroende av det. Jag låter det styra en stor del av mitt liv, vilket är skrämmande när man tänker efter. Jag lägger ut bilder på Instagram som jag vet att många kommer tycka är fina och jag lägger ut statusar på Facebook som jag vet att många tycker är roliga eller berör på något sätt. Jag ändrar mig beroende på vem jag pratar med och säger kanske att jag tycker om något som jag egentligen inte gör för att jag vill att de ska bli glada för att jag tycker likadant. När...
Måste man resa sig varje gång? - Pernilla Olsen
Man ska inte låta ångesten vinna, hur ofta hör man inte det? Kämpa dig igenom det jobbiga så kommer det kännas mycket bättre efteråt! Men om det inte gör det då? Om det känns skitjobbigt innan, under och efteråt, hur länge ska man tvinga sig själv att genomlida det bara för att ångesten inte ska vinna? Gör den inte det ändå?
Som jag skrivit i ett tidigare inlägg så började jag spela fotboll igen efter 12 års uppehåll, det kändes roligt att testa igen. När ångesten började komma smygandes försökte jag att ignorera den, men fy vad det är jobbigt att hela tiden försöka komma på anledningar att fortsätta när det känns skit, rent ut sagt. När man kommer hem gråtandes efter en träning eller t.o.m. började gråta under träningen, hur peppar man sig själv...
Vem är du på mitt CV? - Pernilla Olsen
Snart är sommaren här, en tid för att bara njuta. För vissa i alla fall. Själv måste jag söka sommarjobb precis som många andra som studerar och det är något jag våndas över. Mina tidigare arbetserfarenheter har inte alltid varit bra, ångest har varit en stor del i allt och inte bara under själva arbetstimmarna. Ångesten kommer smygande redan dagen innan på kvällen, tanken på att jag snart måste gå och lägga mig för jag ska upp och jobba är kvävande. Många vill få det att låta som att jag är en lat ”ungdom” som vill sitta uppe hela natten och sova hela dagen istället för att jobba, men det är alltid de som inte förstår. När jag sedan har lagt mig kommer alla hemska tankar, ”ingen på ditt jobb tycker om dig”, ”ingen vill att du ska komma dit”, ”du...
Perfektionism är en långsam död - Pernilla Olsen
Jag har börjat på det här inlägget flera gånger. Skrivit, ändrat och raderat om och om igen. Jag blir aldrig nöjd och antagligen kommer jag inte bli det heller. Jag vill att det ska vara perfekt, precis som jag önskar att jag vore det. Innerst inne vet jag att ingen är perfekt och man kan inte vara det, men fy vad jag önskar mig att vara perfekt.
Det låter kanske lite egoistiskt att önska sig perfektion precis som jag förtjänar det mer än alla andra. Jag blir bara så trött på att vara mycket sämre, för det är så jag ser mig. Jag är dålig. Det finns några saker jag är bra på, men det är alltid någon som är bättre och då känner jag mig direkt mycket sämre än vad jag egentligen kanske är. Jag är tråkig. Jag känner ständigt en begränsning i mitt liv, jag vill inte testa...