JUST NU: Boka dina biljetter till våra föreläsningar i maj!

Ångestbloggen

Att vara anhörig - Linn Andersson

Att endast kunna titta på medan den andra personen kvävs. Så känns det att vara anhörig till någon med psykisk ohälsa. Man känner sig totalt hjälplös.

För några år sen var en familjemedlem med om en olycka och fick diagnosen depression efter det. Jag var rätt så ung, knappt tonåring men jag förstod vad det innebar och vad det värsta scenariot var. Jag kunde inte göra så mycket åt saken och kände mig hjälplös, jag ville bara att allt skulle bli normalt igen. Detta påverkade mig mer än vad jag själv trodde. Jag var konstant orolig att komma hem och hitta hen död.

Något år efter det blev jag tillsammans med en kille som var deprimerad och det var verkligen inte det lättaste. Jag gick in i det förhållandet med inställningen att jag skulle göra honom lycklig och det lyckades jag med. Tyvärr gick...

Läs vidare...

Nu är jag ensam men stark - Mathilda Gustavsson

Jag har aldrig tyckt att uttrycket att ”man måste älska sig själv för att kunna älska någon annan” varit särskilt bra. Just därför att jag aldrig riktigt älskat mig själv. Men nu i efterhand förstår jag att uttrycket inte betyder att man inte är duglig att älska någon annan utan tvärtom lätt glömmer bort att försöka älska sig själv under tiden.  

I juni 2017 försökte jag ta mitt liv och mindre än 1 månad senare var jag i ett förhållande. Förhållandet var precis som de flesta förhållande helt underbart i början men krångligt mot slutet och det tog därför slut för tre dagar sedan.

Eftersom förhållandet började så tätt inpå mitt självmordsförsök och jag mådde så bra under början av vårt...

Läs vidare...

Att vakna upp efter ett självmordsförsök - Mathilda Gustavsson

Jag vaknar upp snurrig och har ingen aning om var jag är. Det känns konstigt i kroppen och huvudet och inget känns verkligt.

Det första jag ser är mina armar, blodiga, fulla med blåmärken och med slangar inkopplade till apparater och dropp. Sedan ser jag mina föräldrar, mina fina föräldrar. De ser både oerhört bekymrade och ledsna ut men även hoppfulla och lättade.

Min pappa berättar för mig att vi är på medicinska akuten för att jag försökte ta livet av mig i måndags. Han sa att vi har varit här i tre dygn eftersom jag har legat i koma på grund av alla tabletter jag tog.

Jag minns hur min mamma tittade på mig som att hon ville skrika av frustration och glädje över att jag levde men att hon var i chocktillstånd och inte fick fram ett ord.

När en läkare ser att jag vaknat säger hon att hon ska hjälpa mig gå...

Läs vidare...

Till er som tipsar mig om hur jag borde göra för att ta mitt liv - Mathilda Gustavsson

Kanske är jag för dum för att ta livet av mig.. Eller är jag för feg.. Eller har jag inget tålamod. Enligt dig är jag hur som helst dum och dålig. Varför försöka halvhjärtat? Ska man göra det ska man göra det ordentligt. Du säger sedan till mig hur man begår självmord om man verkligen vill säkra sin död.

Jag har som tur är ett bättre kontaktnät nu än vad jag hade när jag försökte ta livet av mig. Min depression är inte fullt så djup och jag har bytt medicin till en som faktiskt hjälper och inte stjälper. Det finns nu saker i mitt liv som gör att jag känner att livet är värt att leva.

Trots att min psykiska hälsa har blivit bättre än var den varit på länge triggar det mig något enormt när folk slänger ur sig kommentarer om hur jag faktiskt borde ha gjort när jag...

Läs vidare...

Hon kommer aldrig tillbaka - Mathilda Gustavsson

Om knappt ett år skulle vi springa ut hand i hand i våra vita klänningar och sträcka upp våra ärriga armar i luften, för att kasta upp våra studentmössor. På studenten skulle vi verkligen få känna att vi klarade det, trots att ingen trodde på oss och trots vår psykiska ohälsa. De som faktiskt trodde på oss skulle gråta av lycka när de såg oss springa ut hand i hand mot världen.  

Detta var drömmen vi båda hade men som blev krossad för oss båda.

Du kommer inte vara med när vi tar studenten tillsammans. Dina motgångar blev för stora och du valde att avsluta allt.

Pakten vi hade om att ingen av oss skulle ta livet av sig höll inte, men jag skyller inte detta på dig. Vi båda bröt löftet men till skillnad från mig ”lyckades” du och ditt sista andetag är taget.

Det går inte en dag...

Läs vidare...

Tiden är inne - Mathilda Gustavsson

Varför kämpar jag ens? Jag vet att jag kommer ta livet av mig förr eller senare. Är inte allt jag gör nu förgäves då, ändå?

Allting kändes så meningslöst när jag visste att jag skulle ta livet av mig förr eller senare. Så fort jag stötte på ett hinder, var min första tanke att nu kanske det äntligen är dags för mig att ge mig av? Hur stora hindren behövde vara för att sätta igång denna tanke varierade kraftigt. På ”bra” dagar kunde ett dåligt resultat på provet eller en känsla av ensamhet trigga igång tanken men på en dålig dag räckte det med att byxorna jag tänkt ha på mig låg i tvätten.

Tankarna blev till handlingar och förberedelser för slutet.

Dagen då jag äntligen skulle ätas upp av mina demoner var kommen. Min sista livlina, min...

Läs vidare...

Få det att sluta - Mathilda Gustavsson

Gång på gång tappar jag kontrollen över mig själv. Detta är anledningen till varför jag inte litar på mig själv längre. Mitt i en panikångestattack finns det bara en önskan jag har, att få slut på paniken- vad som än krävs. Jag har testat många olika metoder, några bra men minst lika många dåliga.

Tabletterna ger ingen effekt längre, ärren blir djupare och spriten har blivit en vana nu. Inget biter mot min ångest innan det är försent och jag har tappat förståndet helt.

Jag får ofta frågan av vänner och familj hur de ska hantera en av mina panikångestattacker och nu vet jag vad det bästa de kan göra för mig är. ”Vad som än händer, lämna mig inte ensam.” I min ensamhet får panikångesten för stor makt över min kropp. Jag gör allt i min makt...

Läs vidare...

GÄSTINLÄGG #345: ”LIVET KAN VÄNDA.. MEN DET ÄR UPP TILL DIG”

(av Mikaela Figoni)
Ämnen: Missbruk, självskadebeteende, destruktiva förhållanden och självmordsförsök

Jag ligger här nu och tänker tillbaka vad man gått igenom..
22 år gammal snart och jag kan bara tacka mig själv för att jag står här idag.

Pappa har druckit i nästan hela mitt liv.. mamma lämnade oss när jag var 2-3 år och pappa hittade kvinnan i sitt liv... dock har dom dåligt inflytande på varandra då dom dricker mycket ihop. Kvinnan hade en dotter som jag fick växa upp med och som blev mer än en syster för mig... även en vän.
2010 så hamnade jag och min syster på jourhem då det inte gick att bo hemma längre.. dagen efter flyttade jag till min mamma och vart min syster tog vägen vet jag inte... Och jag har inte frågat heller.

Även om jag flyttade till en ny stad och en ny familj så fick inte livet...

Läs vidare...
Close

50% Avklarat

Two Step

Lorem ipsum dolor sit amet, consectetur adipiscing elit, sed do eiusmod tempor incididunt ut labore et dolore magna aliqua.