Ångestbloggen

Min resa med min psykiska ohälsa har varit lång, ohälsan var konstant närvarande och ville aldrig riktigt låta mig gå. Ska jag vara helt ärlig så vågade jag nog inte släppa taget om den helt heller. De var tryggt att va tjejen som mådde dåligt, eftersom att man nästan alltid hade något att skylla på när man var för rädd för att försöka på något nytt. Små saker som att åka buss själv eller att betala med ett kort var ångestframkallande och läskigt för mig! Det fanns alltid ett “Tänk om” cirkulerande i mitt huvud. För tänk om jag glömde kort koden eller tänk om jag hoppade av på fel hållplats, jag var expert på att tänka katastroftankar och bygga upp hemska scenarion i mitt huvud. Jag var bra på att skrämma upp mej själv och undvika allt som skulle...

Nu var det ett tag sen jag skrev här, jag lovar att det inte har att göra med intresset att göra utan snarare inspirationen. Jag har skrivit flera inlägg men när jag har bara sparat dom som utkast och inte rört dom på ett tag. Det har liksom inte känts bra men jag känner också att jag så gärna vill skriva, och kanske någon tycker att det är bra, hoppas ni får ut någonting av mina inlägg. Puss.

Ofta efter att jag kommer hem från skolan så somnar jag i ett par timmar om jag inte håller mig vaken och igång. Även om jag har sovit bra natten innan så somnar jag nästan alltid. Det jag antar är att det är på grund av utmattning, Jag är rädd varje dag och jag tror att det tär mer än vad jag tänker på, jag är ju trots allt van med att leva såhär.

Jag älskar att leka med smink och testa olika nya...