Ångestbloggen
Spegel, spegel på väggen där - Lovisa Lindström
Jag står och ler vid spegeln, förbereder mig på att ta på den där berömda masken. Försöker få det att inte lysa igenom. Min sorg och olycka, min ångest och rädsla, samt bilderna från det förgångna. Jag betraktar min spegelbild om och om igen, tittar på min kropp, inte en skråma. Inte då, inte än. Ändå var jag fortsatt trasig. Hela min kropp var som I tusentals bitar som nu förväntades bli hel, precis som ett pussel. Men det ännu ingen såg var att bitar fattas. För vem vill lägga ett trasigt pussel?
Hela jag är som ett enda stort sår som bör läka men drabbas av infektion, där piller förväntas tas för att läka alla sår. Jag växer som I en bördig stinkande jord, under i det mörka. Vågar inte se ovansidan, inser inte att bladen kikar fram då och då....
Help is always given to those who ask for it - Mattias Lindwall
För en lång tid tror jag att jag levde två olika liv, där en person var alltid mer rädd för den andra. Jag var rädd för att folk skulle mig för vem jag verkligen är. Att jag inte alltid är den glada omtänksamma killen, eller att jag inte är den som gillar att stå i centrum eller va ute och festa och vara där det händer. Att under mitt leende, fanns det en kamp. Att under mitt ljus fanns det mörker. Att under min stora personlighet så fanns det en ännu större smärta.
Vissa människor är rädda för avvisande från personen man inte tycker om, andra är rädd för lejon, andra är rädd för döden. Men för mig, för den större delen av mitt vuxna liv, har jag varit rädd för mig själv. Jag är rädd för min sanning, min ärlighet och min sårbarhet. All den rädslan inom...
Rädslan och ångesten tog över mitt liv - Julia Ekström
När jag blickar tillbaka på min historia så är den nästintill filmisk. Tårarna på skoltoaletterna, paniken i bröstet och smärtan som aldrig går över. De var som ett enda långt heartbreak som aldrig gick över. Varje psykologbesök kändes onödigt och ord blev bara till betydelselösa meningar. De var inget som varken blev bättre eller sämre, tiden stod bara still.
När man redan befann sig i sitt mörka hål så blev små saker väldigt snabbt något mycket större. Jag klamrade mig fast i den tryggheten jag hade eftersom de kändes som att jag skulle falla till marken vilken sekund som helst. Jag visste ju inte vem jag var, jag visste bara vad det var jag kände.
Det var mycket rädsla under dom åren och särskilt för vad andra skulle tycka om mej. Om jag inte fick de gensvaret jag förväntat mej av en person...
En dag som tonåring med social fobi - Eric Bergström
Jag går uppför trappan till skolan med en klump i magen, eftersom jag vet vad som väntar.
Jag har inga vänner på den här skolan, så det är bara en lång dag av ensamhet. Jag kommer alltid tidigt till lektionen för att inte riskera att vara sen. Jag skulle inte klara av allas blickar när jag knackar på dörren för att komma in efter att lektionen har börjat.
Eftersom jag är tidig går ofta läraren förbi mig på väg mot salen. Jag tittar ner i marken så att vi inte behöver säga hej till varandra och uppleva den pinsamheten det skulle innebära.
Jag vet vad de tänker.
Vad är det för fel på honom?
Varför har han ingen att prata med?
Jag kommer till första lektionen och hör allt snack runt om mig. Alla pratar om deras helg. Jag tittar ner i marken och försöker att undvika ögonkontakt.
Under lektionen gör jag samma...
Jag är inte arrogant, bara livrädd - Eric Bergström
Under många år av mitt liv har jag varit väldigt rädd för att hälsa ordentligt på människor. Detta grundar sig i att jag alltid stammade när jag skulle säga mitt namn till någon, vilket blev en oerhört svår triggerpunkt för min ångest. Bara jag kände att det kanske skulle ske kunde jag känna svetten komma, andningen försvinna och katastroftankarna explodera inom mig.
Resultatet blev ofta att jag gjorde vad som helst för att undvika att hälsa på nya människor och därmed göra bort mig som första intryck. Det var enklare i stunden att inte alls lära känna den här personen än att kanske få en ny vän på lång sikt.
I efterhand har jag hört att vissa tolkade mig som arrogant första gången vi sågs eftersom jag inte hade hälsat på dem. De trodde att jag kände mig bättre...
Rädslan för att stå på scenen - Eric Bergström
Precis som för många andra var att hålla föredrag framför klassen bland det värsta för mig i skolan.
Det var sömnlösa nätter långt i förväg och katastroftankar om vad som skulle ske när det var min tur.
Ingen pratade om att väldigt många är rädda för detta och jag trodde därför att jag var helt ensam i världen med den här känslan.
Tankarna kring hur det skulle gå blockerade mig från att göra bra förberedelser, vilket i sin tur bara skapade mer stress.
Jag kommer ihåg en gång i gymnasiet när jag skulle prata om tyfoner inför klassen och hade som räddning i sista sekund skrivit ut en sida från Wikipedia med en sammanfattning om dessa tropiska cykloner. Tanken var aldrig att läsa rakt av, men i stunden var det det enda jag kunde göra för att den jobbiga känslan...
Jag är rädd - Pernilla Olsen
Jag är rädd att min sociala fobi syns på utsidan. Jag är rädd att alla ska se att jag är annorlunda. Jag är rädd för att min fasad jag byggt upp under flera år ska rasa samman, att jag måste börja om från noll om och om igen.
Jag är rädd för att gå i affärer, jag är rädd för att gå ut med hunden, jag är rädd för att prata i telefon och jag är rädd över att träffa människor. Jag är rädd för att jag tror jag har fler diagnoser. Jag är rädd för att söka hjälp angående det, för att jag är rädd för att du kanske tror att jag bara söker uppmärksamhet eller att jag bara inbillar mig.
Jag är rädd för att alla i min närhet ska tröttna på mig. Jag är rädd att alla ska se igenom mig och lämna mig ensam kvar. Jag är...
Ibland har jag varit så rädd för att bli lycklig att jag istället valt att förbli olycklig - Lenitha Wedholm
Ungefärlig lästid: 10 minuter
Det är bisarrt egentligen hur rädd man kan vara för förändringar. Hur det bekväma och det man är van vid kan hindra oss från att ta oss framåt. Det verkligt bisarra för mig har varit när jag valt att stanna i något som gjort mig fullständigt olycklig där jag upplevt livet som en enda lång resa av misär mot döden. Ändå har jag stannat där, vad det än kan ha gällt. Det kan ha gällt hela min livssituation, ett jobb eller en relation. Även destruktiva mönster hos mig själv som jag vägrat släppa just för att jag varit bekväm i min egen misär.
Jag vet inte hur många gånger jag tidigare klagat på livet, på hur påfrestande det varit eller på en relation som sugit musten och livsglädjen ur mig. Inte sällan har jag klagat på det jobb jag haft....
Läs om våra bloggare
Här hittar du 45 olika liv som är påverkade av psykisk ohälsa.
Alla berättar öppet för att hjälpa andra.
Vem vill du lära dig av idag?
Senaste inläggen