Ångestbloggen
Dags att gå vidare, lilla gumman? - Emelie Billman
Jag sitter på vårdcentralen framför en läkare och berättar att jag inte förstår vad som händer i mig. Att allt bara blir tyngre och att jag bara vill vila. Att jag inte ens klarar av att sjukanmäla mig till jobbet längre utan bara ligger kvar i sängen. Hon ser medömkande på mig men stressen lyser igenom: “Max två veckors sjukskrivning kan du få. Kommunen har inte råd med mer”. Alla instinkter i mig skriker efter mer tid men det spelar ingen roll. Det är sommaren 2010 och jag har befunnit mig i en stadigt nedåtgående spiral under 1.5 års tid. Vid det här laget har depressionen kört slut på mig. Tack och lov vet jag ännu inte att den förlorade orken aldrig ska komma igen. Två veckor fick jag vara hemma, därefter låg jag kvar i min säng och levde på sparpengar i ett år. Tills de tog slut.
Jag sitter hos...
Det friska livet - Jenny Tistell
Jag är så tacksam att jag får skriva om mina erfarenheter och tankar och känslor kring psykisk ohälsa. Jag är så tacksam att någon läser. Någon hör min historia. När jag mådde som sämst och det var som allra rörigast i mitt liv så var det andras berättelser som blev min kraft. Jag knarkade bloggar och inlägg och Ångestskolan har haft en viktig roll eftersom de inläggen som spreds blev pusselbitar för mig och min läkning. Det blir en slags upprättelse och kraft i att känna att man inte alltid är ensam.
Så tack Ångestskolan, tack alla ni! Ni gör skillnad. Tack för att jag får chansen att ge tillbaka genom att dela med mig av min berättelse.
Det är lite som terapi att skriva och sen läsa sina egna texter. När jag läser mina egna inlägg så här efter att de publicerats, eller när jag...
Ett vykort från katastrofmamman - Jenny Tistell
Det är svårt att bli förälder. Det vågar jag faktiskt påstå att det är för alla. I samma ögonblick som den lilla varelsen kommer till världen och till ens famn så förstår man att det här är allvar! Det här är på riktigt! Den här lilla, lilla människan är nu i mitt ansvar. Sen får man följa med på den resan som föräldraskapet ger biljett till. Man får åka virvelvind och bergochdahlbana, man får skratta, gråta och våndas. Varje fas i det lilla barnets liv är lika mycket äventyr för föräldern som för barnet.
Men varje kris och varje svårighet för barnet blir tredubbelt för föräldern. Som förälder ska man inte bara axla sina egna känslor och svårigheter, man ska även göra detsamma för sitt barn – samtidigt.
Så jag...
En värld i tusen bitar - Nina Eklund
2006 - Jag var tjugo år och världen som jag kände den hade precis raserats framför mina ögon och det fanns ingenting jag kunde göra för att få den hel igen.
Det fanns tusen anledningar och möjligheter att gå ut genom dörren och aldrig återvända men jag tog dem inte, vågade inte. Rädslan var större än någonting annat. Hoten som förföljde, förstörde och upprepades tills jag var övertygad om att han skulle göra dem till verklighet. Jag försvann i misshandeln, hoten, ner i mörkret. I hans våld. Jag trodde på oss, på att det vi hade. När det gick sönder stod jag ändå kvar med en tro att det kunde byggas upp, bli bättre. Men det går inte laga allt som är trasigt. En slagen kropp läker men såren finns alltid kvar. De blöder, varar och blir till ärr som sakta bleknar men de...
Är jag en svag människa? - Nina Eklund
Vad definierar en stark person? Är det någon som klarar allt, kan hantera alla situationer utan problem, som kan stå för sin sak, är driven, självsäker och har en bra karriär? Någon som klarar sig själv, aldrig ber om hjälp, aldrig gråter?
Alla människor har nog sin egen bild av vad en stark person är eller ska vara, den som inte passar in av olika anledningar anses inte heller vara stark. I hela mitt liv har jag försökt passa in i de mallar som samhället skapat. Att be om hjälp när livet inte fungerade fanns inte i min värld. Istället byggde jag upp en fasad samtidigt som jag gick sönder inuti. Mina höga krav, ångesten, känslan av att inte ha kontroll, alltid vara duktig, ilskan, sorgen och frustrationen blandades ihop och blev en enda stor röra. Från det jag var liten har jag använt väldigt många och olika strategier för...
Att bo i min kropp - Luna Testudo
Byter om tusen gånger
för att ingenting känns rätt, ingenting känns bekvämt
innan jag åter igen måste acceptera att det inte är kläderna det är fel på
Bli överväldigad av äcklet, illamåendet, obehaget
varje gång jag påminns om att jag har en kropp
Varje gång jag byter om, duschar, går till sängs
Att desperat vilja bli rörd av människan jag älskar, att sakna närheten så det gör ont
Men att inte klara av beröringen
Att flytta ut mig själv, hata min bara hud, den som ni, mina förövare besudlade
Den är äcklig, skamfull, vidrig, jag mår illa av att bo i den
Men den är min
Min
Och jag önskar jag kunde vara bekväm i den
Men det är jag inte
Varför? - Luna Testudo
Hur bisarrt det än låter för den utomstående
kan jag förstå de anledningar som jag intalat mig själv under så lång tid
Farfar dog, Han sörjde och mamma sa att jag inte skulle bråka med honom
Han drack mer och behövde tröst
Så jag förstod varför
Mamma sa att jag drog skam över familjen, att jag lämnade ut dem
Och det gjorde jag ju
Därför förtjänade jag allt som följde
Mamma sa att jag förstörde familjen
Och det gjorde jag ju
Så nu är de borta
Men tydligen är allt detta fel
Så nu har nästan hela min bild av verkligheten raserat
Och jag är kvar med endast spillror och kaos som jag inte kan förstå hur desperat jag än försöker pussla ihop bitarna
Varför utsätter en pappa sin dotter för sexuella övergrepp under fem års tid?
Varför gör en mamma inte något...
Han slog min verklighet i bitar - Nina Eklund
Det jag ska skriva om är inte enkelt. Jag har länge funderat och tänkt hur jag ska formulera mig och hitta orden. Orden som förklarar det helvete jag upplevde under de månader jag var tillsammans med mitt ex. Orden som förklarar hur han bröt ner mig och slog min verklighet i bitar. Jag vet inte hur man berättar om sådant men jag gör det i alla fall för jag vet att jag inte är ensam.
Efter studenten blev jag tillsammans med en kille som jag snabbt flyttade ihop med. Vi bodde i en mindre stad flera mil ifrån mitt barndomshem. Från början var allt bra. Han var väldigt snäll, omtänksam och ville mitt bästa. Trodde jag. Ganska snart ringde varningsklockor som jag valde att ignorera, det var små händelser som snabbt urartade till en mardröm. Killen jag var sambo med var inte alls den person som jag trodde. Bit för bit bröt han ner mig, allt jag gjorde var fel, allt...
Vad finns det att göra? - Luna Testudo
Vad finns det att skapa
när händerna gör för ont
Vad finns det att rita
när allt som finns under ögonlocken
är vidrigt och groteskt
och allting fint bara känns… fake
Vad finns det att skriva
när de enda orden som stannar länge nog
är grymma och förnedrande
Vad finns det att göra när själen inte orkar mer
och vila inte finns till
Allt som är - Luna Testudo
Ledsen, arg, frustrerad
över allt som var, över allt som blev, över allt som är
över hur allting kombinerat kväver allt liv
Över hur jag är logisk nog att veta att jag inte behöver vara rädd längre
att det inte är min verklighet längre
men att det inte spelar någon roll när mörkret kommer
med paniken, skiten, och jag förvandlas till liten
Tynger ner min andra hälft
tynger ner alla jag bryr mig om och jag vet det
alla, förutom de som förtjänar det
Livets rättvisa i ett nötskal
Vill vara stark, vill vara modig, stå upp och slåss
men jag ligger ner, ynklig och rädd, otillräcklig och svag
Vill tänka klart, använda alla metoder och knep, all logik och allt förnuft
och gå framåt
Men det blir som att försöka följa en ensam snöflinga i en snöstorm