Ångestbloggen
Ett år når sitt slut - Jenny Tistell
Jag försöker summera året som snart är slut. Det här året då jag fick en vändpunkt, året då jag blev författare, året då jag för första gången kunde börja ta mig själv på allvar. Det här året då jag fick mina ”benproteser” och skulle lära mig att leva med dem.
Nu har jag skrivit en bok, bloggat massor på min blogg och på ångestskolan och haft lite föreläsningar. Allt i samma tema: psykisk ohälsa och ensamhet.
Då andras bloggar, berättelser, böcker och föreläsningar var så viktiga för mig under mina sämsta stunder så kändes det så viktigt att få komma med ett bidrag tillbaka. Det finns en kraft i att känna igen sig i någon annans berättelse, att få låna någon annans ord. Jag ville så gärna att mina ord skulle...
När vården brister - Jenny Tistell
Jag har två teveserier som jag ser. Om och om igen. Jag byter inte, jag lägger inte till någon ny utan jag håller mig till de här som jag kan och där jag vet hur det går. Men som alla påverkar mig känslomässigt på olika sätt. En påverkan utan att vara en trigger. Det är vad jag är ute efter. En av dessa teve serier är en sjukhusserie. Nästan alltid blir man lite berörd och fäller en och annan tår. Ibland är det väldigt skönt, att få gråta lite utan egentlig anledning.
Men häromdagen fick jag lite av ett annat perspektiv där mellan tårarna. I ett avsnitt är en av huvudrollerna väldigt traumatiserad efter en olycka. Hon slutar prata och hon är apatisk emellanåt och slåss emellanåt. Hennes somatiska status är god varpå hon egentligen inte behöver någon somatisk vård...
Det friska livet - Jenny Tistell
Jag är så tacksam att jag får skriva om mina erfarenheter och tankar och känslor kring psykisk ohälsa. Jag är så tacksam att någon läser. Någon hör min historia. När jag mådde som sämst och det var som allra rörigast i mitt liv så var det andras berättelser som blev min kraft. Jag knarkade bloggar och inlägg och Ångestskolan har haft en viktig roll eftersom de inläggen som spreds blev pusselbitar för mig och min läkning. Det blir en slags upprättelse och kraft i att känna att man inte alltid är ensam.
Så tack Ångestskolan, tack alla ni! Ni gör skillnad. Tack för att jag får chansen att ge tillbaka genom att dela med mig av min berättelse.
Det är lite som terapi att skriva och sen läsa sina egna texter. När jag läser mina egna inlägg så här efter att de publicerats, eller när jag...
Ett vykort från en deprimerad mamma - Jenny Tistell
Svart sörja!
Att drabbas av en svår depression är som att sjunka ner i tjock, svart, kletig, klibbig, illaluktande sörja. Tills man drunknar i den. Sen ska man leva så – drunknad och kvävd av svart sörja. Det finns ingenstans att hämta luft. Ingen yta att simma upp till. Varje steg är som att bestiga berg med den svarta sörjan runt sin kropp. Allt är tungt. Fast man är helt tom inombords och avstängd, likgiltig, så är allt tungt att bära. Så var det när depressionen kom till mig. Jag orkade inte gå. Jag låg ner. På golvet, i soffan, i sängen. Jag orkade inte alltid ens öppna ögonen, fast jag var vaken. Alla ljud gjorde ont och kroppen värkte vid varje rörelse. Jag var så tom. Hela jag var utan innehåll. Utan innehåll blir man meningslös. Jag var meningslös. Värdelös. I vägen. Jag ville bara dö....
Läs om våra bloggare
Här hittar du 45 olika liv som är påverkade av psykisk ohälsa.
Alla berättar öppet för att hjälpa andra.
Vem vill du lära dig av idag?
Senaste inläggen