Ångestbloggen
Allt det gamla - Malin Holmberg
Bilden knastrar. Vita horisontella linjer uppstår oregelbundet här och där över skärmen. Ljudet är gammalt. På skärmen syns en flicka med antydan till rött hår genom den gråaktiga bilden, 8 år gammal, hon står i vitt lucialinne i en klunga av kanske ytterligare 20 barn. Längst fram vid altarringen i en kyrka. ”Ära vare Gud i höjd, frälsaren kommen är...” sjunger barnaskaran och flickan som står i ledet längst fram svänger lite på kroppen medan hon tydligt artikulerar sångens text.
Vhs-kassetten från ett julspel 1995 spelar upp fler sånger, ”Härlig är jorden”, ”Det strålar en stjärna” och då och då går ett koppel barn fram för att i tur och ordning stressrecitera verser på rim. Mest om Jesus för så var det fortfarande i mitten av nittiotalet....
När tiden är inne - Malin Holmberg
Att sortera är inte enkelt. Men vi gör så gott vi kan. Vi skapar normer, stereotyper, referensramar för att göra världen runt omkring oss begriplig. Det är ett högst mänskligt beteende som till viss mån är en förutsättning för att vi ska kunna förhålla oss till någonting alls. Men ibland blir ramarna så fyrkantiga att de istället blir till tunga bojor runt våra fötter. Jag har en förmåga att bestämma mig. När jag bestämt mig har jag inte bara valt, jag har dessutom suddat bort alla andra möjliga alternativ. Det finns bara en enda väg framåt och det är den jag går på.
Men så dyker någonting upp som en inte väntat sig. Ett korsdrag som drar igen dörren bakom en men samtidigt låter ett fönster öppnas på vid gavel. Fan vad jag känner mig dum då. Dum för...
Nu är jag ensam men stark - Mathilda Gustavsson
Jag har aldrig tyckt att uttrycket att ”man måste älska sig själv för att kunna älska någon annan” varit särskilt bra. Just därför att jag aldrig riktigt älskat mig själv. Men nu i efterhand förstår jag att uttrycket inte betyder att man inte är duglig att älska någon annan utan tvärtom lätt glömmer bort att försöka älska sig själv under tiden.
I juni 2017 försökte jag ta mitt liv och mindre än 1 månad senare var jag i ett förhållande. Förhållandet var precis som de flesta förhållande helt underbart i början men krångligt mot slutet och det tog därför slut för tre dagar sedan.
Eftersom förhållandet började så tätt inpå mitt självmordsförsök och jag mådde så bra under början av vårt...
När jag äntligen fyllde 30 - Malin Holmberg
Som 12-åring hade jag nog inte särskilt många aktiva tankar om mig själv mer än att jag redan då konstaterat att alla andra var normen och jag var den avvikande. Jag blev snabbt en individ som anpassade mig. Som korrigerade mina fel. Jag ville så gärna vara precis det där som min omvärld förväntade sig att jag skulle vara.
Den absolut största avvikelsen var att jag var tjockare än alla andra. Det var också det mest skamfyllda. För hur jag än tränade och svalt mig eller spydde så blev jag ändå inte lika smal som de andra tjejerna i omklädningsrummet. Jag blev aldrig av med min utputande mage eller mina gigantiska vader. Att jag red varje dag och tränade simning tre gånger i veckan, tänkte jag inte så mycket på.
När jag var 11 köpte jag nya ridskor, ja, ridskor blev det eftersom jag nu upptäckte att jag inte längre kunde...
Möte mellan två Malin - Malin Holmberg
Ett gammalt sätt att leva som en gång varit din bekväma snuttefilt i matt mörker. När det återvänder och du förstår att allting är precis som alltid, förutom du själv. Dina vanor har förändrats men det är lätt att falla tillbaka i det gamla som det är att köra vidare i någon annans nedsänkta hjulspår i en asfalterad väg. Att återvända är trots allt någonting som jag tycker om i det här fallet. Sena nätter, trängsel, musik vars basgångar vibrerar hela vägen in i ditt fysiska innersta. Kall öl och klotter på toalettväggar.
Det är inte så längesedan det var vardag. Nu känns det avlägset. Men livet svänger liksom av sig självt ibland. Det tar sin egen väg utan att en liksom märker det eller för den delen förändrar det.
Det är märkligt...
En personlig seger - Malin Olsson
Jag måste dela med mig utav min helg! Det var min första tur till en större stad efter att jag kommit i fas med mina mediciner så det var ärligt talat en viss oro inför den här resan.
Jag och min pappa har tillbringat en helg i Göteborg, bara han och jag! Jag går fortfarande på något slags lyckorus, inte bara för att Håkan Hellström vad magisk på Ullevi och att jag och pappa fick tillbringa en helg tillsammans. Utan även för att jag klarade utav det, jag fick ingen panikångest, jag hade koll på situationen och jag kunde framförallt fokusera. Jag är så himla grym! Jag har kommit så långt.
Jag har åkt tåg! Jag har åkt ett tåg utan att få panikångest, jag har åkt tåg utan att behöva ha koll på vart toaletten är. Att jag måste ha koll på vart toaletten är är ett sår...