Ångestbloggen

När jag blickar tillbaka på min historia så är den nästintill filmisk. Tårarna på skoltoaletterna, paniken i bröstet och smärtan som aldrig går över. De var som ett enda långt heartbreak som aldrig gick över. Varje psykologbesök kändes onödigt och ord blev bara till betydelselösa meningar. De var inget som varken blev bättre eller sämre, tiden stod bara still.

När man redan befann sig i sitt mörka hål så blev små saker väldigt snabbt något mycket större. Jag klamrade mig fast i den tryggheten jag hade eftersom de kändes som att jag skulle falla till marken vilken sekund som helst. Jag visste ju inte vem jag var, jag visste bara vad det var jag kände.

Det var mycket rädsla under dom åren och särskilt för vad andra skulle tycka om mej. Om jag inte fick de gensvaret jag förväntat mej av en person...

Jag vet inte exakt när kontrollen tog över vardagen. Min vardag. Jag som vanligtvis beskrevs som en glad prick men något slarvig blev en helt annan person i samband med “matkontrollen”. Hur kan maten påverka ens personlighet så? En fråga jag aldrig riktigt förstått mej på. Jag förmodar att maten alltid har varit en slags identitets-grej i ett samhälle där vi har möjlighet att själva välja. I ett samhälle där det finns mat i överflöd blir mat något “fint” att kunna hantera och till och med avstå? I ett samhälle där det råder brist på mat förmodar jag att denna psykiska sjukdom inte har fått samma spridning; det är ju inte en prestation att stå emot något som det råder brist på? Möjligtvis om man avstår för nära och kära men där råder ett annat...

Jag vet att det är mitt ansvar att bli och vara sådär trygg i mig själv och våran relation som jag så länge har drömt om, men ibland önskar jag att du hade ansträngt dig mer för att hjälpa mig. Jag vet att det kan liknas med för höga förväntningar men jag vill så gärna tro att allting skulle bli bra, om du skulle säga att jag är bättre än alla andra du varit med, istället för att bara konstatera att vi nog gör bäst i att inte prata om det vi haft innan. Om du berättat att jag var snygg, sexig och vacker just den där dagen när jag kände mig dålig, och inte bara alla andra dagar. Om du velat haft sex med mig nu och inte bara igår. Jag vet att jag kan leva i dessa tankar för resten av mitt liv, men oavsett vad som händer kommer jag bara trampa runt på samma ställe. Jag kommer aldrig komma framåt...