Ångestbloggen

Ångestbloggen

Tack till mina antidepressiva - Amanda Edring

Tack till mina antidepressiva, ni har räddat mitt liv!

Jag har varit diagnostiserad med generaliserad ångestsyndrom nu i nästan exakt ett år. Jag har dock levt med sjukdomen betydligt längre än så. Det tog väldigt lång tid för mig att söka vård. En anledning till detta var att jag inte förstod att jag var sjuk. Jag trodde det var normalt. Jag har hatat mig själv så länge, allt har alltid varit jobbigt, det är helt normalt, sånt är livet. Men det ska inte vara så. Det är inte normalt att ångesten håller en vaken i över tre dygn. Det är inte normalt att sjukanmäla sig från skolan för att man tycker att man är för ful för att visa sig bland folk. Det är inte normalt att säga ”bara jag tränar och blir smal så kommer ångesten försvinna direkt!” Min bästa vän...

Läs vidare...

Höst och antidepp - Anina Hietala

Hej och förlåt för ett osammanhängande inlägg där jag försöker då någonting att låta vettigt. Jag kämpar med inspiration just nu men jag hoppas någon tycker om det.

Jag älskar våren och sommaren, allting blir lättare på något sätt. Min kropp absorberar solens strålar ända in till benmärgen och jag finner inspiration till livet igen. Jag målar, är spontan och älskar livet. Jag är klipsk, ser till att ha mitt liv i ordning liksom. Den här våren mådde jag så bra att jag till och med bestämde mig att jag vill sluta med mina antidepressiva.

Jag har ätit medicin i omgångar och denna omgång har jag ätit dom i kanske fyra år. Jag minns faktiskt inte om jag ska vara ärlig. Medicinen har blivit en del av min vardag, som jag vet att jag ska borsta tänderna och äta varje dag ska jag...

Läs vidare...

Min medicinering och terapi - Gabriel Aas

Mina år med ångest har verkligen gått upp och ner, jag har vissa perioder känt mig väldigt bra och andra perioder mått extremt dåligt. Beroende på perioden så har jag bytt både medicin och terapi, jag har gått hos två olika psykiatriker och 4 olika psykologer och jag har gått på 3 olika mediciner.

Om vi börjar med medicinen, så startade jag hos min första psykiatriker på medicinen Sertralin vilket jag inte alls upplevde hjälpte därför övergick jag till medicinen mirtazapin som hjälpte mig från början och många månader framåt, men tyvärr så upplevde jag därefter att medicinen slutade hjälpa och övergick därför till en annan psykiatriker där det ångestdämpande preparatet lyrica adderades till min medicinering. Trots mina upp och nergångar så känner jag nöjd...

Läs vidare...

Om när de som inte vet någonting om medicin ska uttala sig om medicin - Nina Carlson

Vi säger att du har fått diskbråck. I början gör det inte så ont, men det ger sig inte och du försämras. De rehabiliteringsövningar du fått rår inte på det och smärtan får större och större inverkan på din livskvalitet. Då kan du behöva andra behandlingar, operation eller i värsta fall bli stelopererad. Någonting är trasigt och du får hjälp att laga det så du kan fungera igen.

Vi säger att du har något annat problem. Du kanske inte kan koncentrera dig om så livet hängde på det, har myror i kroppen och noll impulskontroll. Du kanske känner dig smutsig hela tiden och tvättar händerna 50 ggr om dagen och kan inte sova om du inte gjort alla dina kvällssysslor i exakt ordning. Eller så har du haft sån fruktansvärd ångest så länge att du känner att du nog inte orkar...

Läs vidare...

Del 6 - Intro till Avdelning 31 - Ida Wi

Jag och pappa satt i bilen och åt hamburgare. Jag hade alldeles för hög ångest för att kunna sitta i restaurangen så vi satt i bilen som så många gånger förr och delade på pommes frites. Jag kunde äta ungefär halva måltiden, sen sa det stopp både i magen och i ångesthjärnan. Det var en varm dag i mars, solen strålade in i framrutan på bilen och bländade mig. Jag hade inte orken att hålla i min mugg med läsk så pappa fick hålla i den när jag blev törstig. När vi var klar med maten ställde pappa den fråga som var vägen in i ett tillfrisknande: Ska vi åka? Jag nickade. Vi körde ut från parkeringen och behövde inte åka särskilt länge, vi var framme vid Nacka sjukhus.

Pappa parkerade och stängde av motorn, vi gick ut och betalade i automaten. Vi gick in genom den stora...

Läs vidare...

Del 4 - Frisk för ett tag - Ida Wi

Medicinen jag fick från öppenvården gjorde mig stabil och frisk. Jag kunde slappna av, jag fick inga panikattacker mer och jag kunde fokusera på vad jag ville göra med mitt liv. Jag valde att förtränga det som hade hänt eftersom det nu var passé. Jag studerade på Stockholms Universitet, jag fixade körkort och köpte en bil. Jag fick många underbara vänner på universitetet och jag pluggade det som gjorde mig lycklig. Jag tog min medicin i ungefär ett år och sen kände jag att jag kunde sluta. Det var det sämsta valet jag har tagit. Jag slutade abrupt med min medicin och efter bara några månader började panikattackerna komma tillbaka. Nu var tiden inne för en egentlig depression.

Läs nästa del här: https://www.angestskolan.se/blog/del-5-privatpsykologen-ida-wi

Läs vidare...
Close

50% Avklarat

Two Step

Lorem ipsum dolor sit amet, consectetur adipiscing elit, sed do eiusmod tempor incididunt ut labore et dolore magna aliqua.