Ångestbloggen

Ångestbloggen

Jag gav aldrig upp, jag hittade bara nya vägar att ta mej fram - Julia Ekström

Min resa med min psykiska ohälsa har varit lång, ohälsan var konstant närvarande och ville aldrig riktigt låta mig gå. Ska jag vara helt ärlig så vågade jag nog inte släppa taget om den helt heller. De var tryggt att va tjejen som mådde dåligt, eftersom att man nästan alltid hade något att skylla på när man var för rädd för att försöka på något nytt. Små saker som att åka buss själv eller att betala med ett kort var ångestframkallande och läskigt för mig! Det fanns alltid ett “Tänk om” cirkulerande i mitt huvud. För tänk om jag glömde kort koden eller tänk om jag hoppade av på fel hållplats, jag var expert på att tänka katastroftankar och bygga upp hemska scenarion i mitt huvud. Jag var bra på att skrämma upp mej själv och undvika allt som skulle...

Läs vidare...

Min sociala ångest höll mig fängslad - Madeleine Larsson

Jag önskar att jag hade kunnat tackat ja till varje möjlighet jag har fått. Jag tänker ofta på hur skönt det måste vara för människor som inte kedjas fast i katastroftankar när ett erbjudande dyker upp. Den befrielsen hade jag kunnat offra ett finger för, utan att överdriva.

När jag gick mitt sista år på gymnasiet skulle vi åka på en klassresa till Italien. Vi skulle åka dit, bo hos familjer och gå i skolan tillsammans med elever från en skola i Verona. Tänk att ha den upplevelsen att se tillbaka på. Men jag kunde inte åka med, för att jag lever med social fobi.

När jag ska göra något som inkluderar ett socialt umgänge så känns det som att hela min sinnesstämning gör en U-sväng och plötsligt har jag tappat bort mig själv. Jag målar upp hela situationen som jag står inför och...

Läs vidare...

Ett vykort från katastrofmamman - Jenny Tistell

Det är svårt att bli förälder. Det vågar jag faktiskt påstå att det är för alla. I samma ögonblick som den lilla varelsen kommer till världen och till ens famn så förstår man att det här är allvar! Det här är på riktigt! Den här lilla, lilla människan är nu i mitt ansvar. Sen får man följa med på den resan som föräldraskapet ger biljett till. Man får åka virvelvind och bergochdahlbana, man får skratta, gråta och våndas. Varje fas i det lilla barnets liv är lika mycket äventyr för föräldern som för barnet.
Men varje kris och varje svårighet för barnet blir tredubbelt för föräldern. Som förälder ska man inte bara axla sina egna känslor och svårigheter, man ska även göra detsamma för sitt barn – samtidigt.
Så jag...

Läs vidare...
Close

50% Avklarat

Two Step

Lorem ipsum dolor sit amet, consectetur adipiscing elit, sed do eiusmod tempor incididunt ut labore et dolore magna aliqua.