Ångestbloggen

Ångestbloggen

Gästinlägg #365: "När ångest och depression slår samman"

av Kumbrija
Ämnen: Ångest samt depression

Jag hade aldrig riktigt förstått mig själv förrän nu. Dels för att jag var osäker men också för att jag vägrade acceptera. Vad var det jag vägrade acceptera?

Jag vägrade acceptera att min depression stal så mycket ifrån mig, mina vänner, mina intressen, mitt självförtroende men det allra viktigaste mig själv. Jag insåg inte att varje gång jag var bland folk var jag så ångestfylld att den enda utvägen var att gå därifrån. Eller när jag var ensam och kände något i bröstet utan anledning och jag inte kunde andas, när jag var så himla arg på alla utan att ens förstå varför då var det ångest. Min depression stal mitt psyke och mig, min ångest sårade andra runt omkring mig, fick mig att må extremt dåligt och...

Läs vidare...

Gästinlägg #364: "Min allra största demon"

av Anonym, 25 år
Ämnen: Sexuellt utnyttjande

Livet fällde krokben på mig redan vid 5års åldern, jag levde med min mamma och hennes nya man och min nyfödda lillasyster. Rädslan för mörkret och mardrömmar redan då resulterade i ett hav av svarta vågor. Mammas man var den största demon i mitt liv. Han utnyttjade mig, på alla sätt som går, han intalade mig att de va normalt och det blev som vardagsmat för mig. Jag gick dag in och ut i väntan på nästa tillfälle. Nästa tillfälle då han skulle krossa min barndom och hela mitt liv.

Han påtalade dagligen hur mycket han älskade mig och att när jag blev gammal nog skulle han gifta sig med mig. Han ville äga mig och de gjorde han redan då. Jag var ett tomt skal som han satte sina kraftfulla klor i.

Jag minns våra bilturer. Jag var inte äldre än 9 år. Han...

Läs vidare...

Gästinlägg #363: "Jag påminner mig om att jag fortfarande lever"

av Hannah
Ämnen: Social ångest, depression, ätstörning och generell ångest

Jag vet inte hur många gånger jag tänkt tanken att dö. Jag vet inte hur många gånger jag skrivit om mitt självmordsbrev. Jag vet inte hur många gånger jag gråtit mig till sömns. Hur många gånger jag stått framför spegeln, vridit och vänt på mig för att se om jag skulle bli snyggare då, dragit in magen och räknat revbenen. Stått framför spegeln och velat slå sönder den. Jag vet inte hur många gånger jag fått panikattacker innan och när jag är i skolan. Jag vet inte hur många gånger jag har börjat svettats, blivit röd och fått panik när någon frågat mig något i klassrummet. Jag har ingen aning om hur många gånger jag har hållit på såhär...

Läs vidare...

Gästinlägg #362: "Ätstörningarna blev som ett fängelse"

av Anonym

Ämnen: Ätstörningar, ångest

Jag vill berätta lite om min historia. Om det så bara kan hjälpa en enda tjej eller kille en liten bit på rätt väg. Jag levde med ätstörningar under 8 år. Den tog över mitt liv till stor del. Jag började tänka annorlunda. Känna mindre. Det blev ett oerhört effektiv redskap att hantera ångest på. Det gjorde det så oerhört svårt att bli frisk igen på egen hand. Första året gick jag ner 25 kg. Min mens försvann.

Människor omkring reagerade men jag ville höra hur smal jag hade blivit. "Vilken bekräftelse att jag gör rätt", tänkte jag. "Hur ska jag kunna hjälpa henne, är hon sjuk?", tänkte de". Varje dag var styrd efter hur lite jag vågade äta utan att jag skulle svimma. När jag blev yr på eftermiddagen så kände jag mig...

Läs vidare...

Gästinlägg #360: "Allt handlar om hopp"

Av Anonym
Ämnen: Paniksyndrom, generaliserat ångestsyndrom, borderline och uppväxt

Jag kommer ihåg den dagen som att det vore igår.
Vintern 2011, under 5 dagar hade jag plågats av jobbiga känslor och kände att något var på gång men kunde inte sätta fingret på det. Under fredagen kom min första panikattack, hade aldrig upplevt något starkare en detta. Min första tanke var ''nu dör jag'' jag skrek och grät och slet I mitt hår och bad om att att skulle sluta. Min mamma som var I panik och inte visste vad som hände bara höll om mig tills det slutade.


Här började min plågsamma resa. Jag hoppade av gymnasiet, jag förlorade mina vänner, min föräldrar visste inte vad det var med mig, I samma veva förlorade jag min dåvarande pojkvän. Jag var isolerad I 6 månader. Tanke av sätta på mig mina skor fick mig att...

Läs vidare...

Gästinlägg #359: "Ge aldrig upp!"

av Malin
Ämne: Mobbning

Sommaren 2000 föddes en flicka, en flicka som hennes föräldrar ville skulle få det perfekta livet. Men så vart det inte...
Flickan skulle börja skolan för första gången, hon var nervös och rädd. Mamman hjälpte henne att välja ut kläder, en vit kjol och ett rosa Linne, flickans ryggsäck var ljus rosa med en massa blommor på.
När flickan skulle gå till skolan möter hon sina vänner från dagis, dom går tillsammans och fnittrar.
Första dagen gick bra!

Men åren gick... och flickan blev äldre..
Årskurs två fick flickan en ny lärare. Läraren var snäll mot alla... tills hon såg flickan längst bak i klassrummet. Läraren trakasserade flickan i år, hon lät inte flickan gå o äta lunch förns hon hade gjort klart 5 sidor i matteboken. Flickan satt o grät men...

Läs vidare...

Gästinlägg #358: "Förminskande av min ångest"

av "BirdOfFaith"
Ämnen: Ångest

Ångest är ingen lätt sak att leva med. Innan jag började känna av ångest visste jag knappt någonting om vad ångest var mer än att alla pratade om det på ett så lättsamt sätt, Till exempel ”Åh jag har sån ångest över provet på fredag”. Så när jag började känna av ångest så kändes det inte som den ångesten man kunde ha innan ett prov eller liknande. Jag kände mig konstant stressad, konstant orolig över minsta lilla grej som min hjärna kunde tänka på.

Så när jag kom in i min period då jag levde med ångest och folk frågade mig varför jag var så nere eller rolig och jag sa att jag ”bara” hade ångest. Så fick jag ofta svaret ”Men vadå du har väl inget ha ångest över, du har ju...

Läs vidare...
Close

50% Avklarat

Two Step

Lorem ipsum dolor sit amet, consectetur adipiscing elit, sed do eiusmod tempor incididunt ut labore et dolore magna aliqua.