Ångestbloggen

Ångestbloggen

Är ni villiga och lyssna nu? - Anina Hietala

Jag är ledsen när jag skriver det här, riktigt ledsen. Och också arg.

Att Tim Avicii Bergling förra veckan dog är ingenting någon med en mobil, tv eller radio kan ha missat. I skrivande stund publicerar också alla nyhetssidor hans föräldrars öppna brev till allmänheten, jag citerar:

 

’’Nu orkade han inte längre.

Han ville få frid.’’

 

2017 släpptes dokumentären ’’Avicii: true storys’’ som handlar om hans liv och resan genom hans karriär. I denna filmen blir hans psykiska mående så påtagligt och vi får följa honom genom läkarbesök till hans sista spelning någonsin, och allt slutar med att han sitter vid en strand och bilden zoomas ut.

Idag är vi arga. Men jag kan inte släppa tanken och funderingen på hur många som var arga innan dom visste att Tim hade dött. Vi...

Läs vidare...

“Du som är sjukskriven har ju ändå inget för dig” - Lenitha Wedholm

Ungefärlig lästid: 5 minuter

Jag minns så väl denna kommentar. Hört den flera gånger men minns speciellt när min dotters förskolelärare sa det till mig. Hon menade att det inte spelade någon roll för mig när jag lämnade henne på förskolan för jag hade ju ändå inget för mig. Tänk om hon vetat hur mycket jag just då hade att göra. Hur utbränd jag var just för att jag hade så mycket att göra och hur svårt det ens var för mig att ta en dusch eller äta en måltid mat.

Att vara sjukskriven kanske för många låter som man ligger på soffan och degar hela dagar. Att man faktiskt inte har något alls att göra om dagarna. Så kanske det är i vissa fall, det vet inte jag, men för mig såg det väldigt annorlunda ut.

Jag var sjukskriven på grund av ångest och depression....

Läs vidare...

Just nu mår jag inte så bra - Linnéa Eriksson

Ungefärlig lästid: 2 minuter

Just nu mår jag inte så bra. Jag vet inte om det kommer vara i timmar, dagar, veckor eller månader. Jag vet bara att jag just nu inte mår så bra.

Jag går omkring med en klump i magen och ett tryck över bröstet. Stressen får tankarna att snurra i huvudet och panikkänslorna är ständigt närvarande. Världen har fått en grå nyans och jag har tappat min motivation. Förr var det här min vardag, nu vet jag inte längre vad jag ska göra av känslorna och hur jag ska hantera panikanfallen.

Orden ”just nu” tror jag är hela skillnaden mellan nu och då för mig. Då, när jag mådde som sämst, tänkte jag aldrig på mitt mående som ”just nu” för jag trodde det aldrig skulle bli bättre. Jag visste inte ens hur det kändes att vara frisk då jag spenderat...

Läs vidare...

Varför människor dör… kanske - Emelie Billman

Här sitter vi på månen, du och jag, i varsin saccosäck med en killer view av planeten Tellus inför våra fötter. Vi har just lämnat allt vi lärt oss från vår tid där nere för att istället uppleva det som vi egentligen känner; rätt och fel bortom mänskliga mått. De har aldrig nått hit och vi är här för att få lite perspektiv.

Jag vill att du ska se dig själv på jorden. Se din omgivning, dina vänner, ovänner, bekanta och arbetskamrater. Se hela din historia från födsel till idag. Se på den som om du själv aldrig fanns i den. Som om den vore över och bara är en film som spelas upp på repeat, där du kan spola, pausa och börja om så mycket som du önskar. Här är du inte längre du utan en åskådare.

Gör nu ett nedslag i tiden som varit. Se hur en annan version...

Läs vidare...

En text om tystnaden - Linnéa Eriksson

Det började för fem år sedan. Jag gick i åttan när det smög sig på. Jag blev deppig och tyst, bröt ihop under eftermiddagarna. I ettan på gymnasiet fick jag mitt första panikanfall och gick in i en depression. Det ledde till att jag, en fin dag i april, var på väg mot bilvägen för att ta mitt liv.

Kanske blev det en väckarklocka, kanske var det bara slumpen men efter det började jag må bättre. Livet flöt på med bara något panikanfall här och var. Enda till våren kom…På några månader föll min värld samman. Människor dog och lämnade och jag sjönk in i ett konstant mörker. Det ledde till självskadebeteende och självmordstankar och en höstdag i september tog det mig till den psykiatriska akuten. Jag hamnade inom öppenvården och fick gå i terapi. Jag fick diagnoserna paniksyndrom,...

Läs vidare...

Ångest - en energitjuv - Karolina Tågerud

När jag drabbades av utmattning blev alla sociala situationer plötsligt enormt svåra.

De skapade ångest och ångest är en enorm energitjuv.

De senaste dagarna har jag utmanat mig själv. Utsatt mig för fler tuffa situationer.

Handla bland mycket folk. Åka tåg på pendlingstider. Umgås med vänner.

Ångesten har varit på max emellanåt. Svimfärdig i kassakön. Kräkfärdig på plattformen. Hjärtat som rusar och det flimrar för ögonen.

Men så när den är som värst vänder den sakta. Tillslut dör ångesten ut. Kvar är jag som en urvriden disktrasa.

Ångesten kom och när den gick tog den med sig all min energi.

Jag har under många år övertrasserat mitt energikonto.

Utmattningen kom som ett enormt kravbrev.

Jag har fått vila väldigt mycket mellan varven.

Jag har en stor skuld att betala...

Läs vidare...

Jag har haft så mycket att skriva om, men orden har försvunnit - Simone Lagerqvist

Jag sitter i min lägenhet, flyttlådorna omger mig men jag försöker se förbi det. Dom står där och gapar på mig, vill bli uppackade och hitta sin nya plats på detta nya ställe. Jag har en bil full med möbler som vill bli ihopskruvade och fyllda med liv. Men jag sitter här i min soffa, med täcke och en varm kopp the och bara är. Jag låter känslorna förlama mig. För jag kan inte förmå mig att packa upp allt, inte när jag känner mig såhär rotlös. Detta är min nya borg men den ger mig ingen trygghet. Den är något mellanting för något här i livet, en sekvens av paus mellan två liv och jag vet inte vart jag är påväg.

En separation är aldrig lätt men inte trodde jag att det skulle vara såhär svårt. Ensamheten, den jävla ensamheten som finns där konstant. Även om vi...

Läs vidare...

Ta mig på allvar, jag är dödligt sjuk - Mathilda Gustavsson

Jag är så trött;

Så trött av att inte bli tagen på allvar

Så trött på att höra att alla är lite deppiga ibland och att jag ska rycka upp mig

Så trött på att må såhär

Det här har pågått i flera år, fram och tillbaka, bättre och sämre men aldrig tillräckligt bra. Det känns som jag har testat allt, från att vara inlagd på psykakuten till att försöka mitt yttersta att ”leva ett normalt liv som alla andra”. Det har inte varit lätt men trots allt lever jag än idag- även om jag inom vården har varit en ”röd-markerad i två år” dvs. en patient med hög suicidrisk.

I somras hände det. Min psykologs oro blev sann och jag försökte ta livet av mig. Trots detta blir jag inte tagen på allvar. Folk ser mitt självmordsförsök och...

Läs vidare...

Om när de som inte vet någonting om medicin ska uttala sig om medicin - Nina Carlson

Vi säger att du har fått diskbråck. I början gör det inte så ont, men det ger sig inte och du försämras. De rehabiliteringsövningar du fått rår inte på det och smärtan får större och större inverkan på din livskvalitet. Då kan du behöva andra behandlingar, operation eller i värsta fall bli stelopererad. Någonting är trasigt och du får hjälp att laga det så du kan fungera igen.

Vi säger att du har något annat problem. Du kanske inte kan koncentrera dig om så livet hängde på det, har myror i kroppen och noll impulskontroll. Du kanske känner dig smutsig hela tiden och tvättar händerna 50 ggr om dagen och kan inte sova om du inte gjort alla dina kvällssysslor i exakt ordning. Eller så har du haft sån fruktansvärd ångest så länge att du känner att du nog inte orkar...

Läs vidare...

Inte lika värd - Linda Kjellberg

Jag är inte lika mycket värd. Varför? Jag lider av psykisk ohälsa. I mitt fall främst depression och panikångest. Vet ni hur många killar jag snackat med som verkar snälla först och sen spottar på mig när jag redan ligger ner. Killar som inte kan acceptera att jag är som jag är just för att jag är sjuk. Just att jag blivit på ett visst sätt för jag har mina diagnoser.

När jag börjar snacka med en kille är jag ganska snabbt på att berätta om mina diagnoser och varför jag kan säga/bete mig på vissa sätt. Något alla accepterar till jag väl gör de. Vet inte hur mycket elaka ord jag fått höra. Slampa, hora, patetisk, uppmärksamhetskåt osv. Men den värsta är nog lögnare. När folk påstår att jag ljuger om mina diagnoser, att jag ljuger om varför jag beter mig på ett...

Läs vidare...
Close

50% Avklarat

Two Step

Lorem ipsum dolor sit amet, consectetur adipiscing elit, sed do eiusmod tempor incididunt ut labore et dolore magna aliqua.