Ångestbloggen

Ångestbloggen

Ångesten över sitt mående - Johanna Hedblom

Det här är inlägg nr 2 för mig. Det har återigen gått alldeles för lång tid sedan mitt första inlägg. Det är den där ångesten som gör sig påmind. Trots att jag verkligen gillar att skriva, knyta kontakter, få dela med mig till andra, så blir jag alldeles stressad inför att skriva något som ska publiceras här! Logiken i den? Nej det finns ingen logik. Det är min hjärna som tar över. Som trycker ner. Stressar. Och tar den lilla energi som finns. När Eric annonserade efter nya bloggare till sidan blev jag jättetaggad. Ansökte och lyckades komma med. Och jag kände mig för ovanlighetens skull lite stolt över mig själv. Men sen kom prestationsångesten som jag nämnde i debutinlägget.

Jag tänkte i det här inlägget presentera mig lite närmre, även om det bara blir att skrapa lite på ytan....

Läs vidare...

När prestationsångesten sparkar in dörren - Sofie Thorson

Det skulle ha kommit en del 2 nu. Jag skulle ha skrivit om en smärtsam händelse, ett minne som sitter djupt inom mig. Något som ärrat mig väldigt mycket.

Men jag klarar inte av att skriva det klart. Inte ännu. Det gör för ont att offentliggöra, att dela med mig av. Prestationsångesten gör sig påmind. Jag vill skriva om den här delen av mitt liv, om de som inte ännu är bearbetat, jag vill dela med mig. Men när varje ord får en att sluta andas, vilja plocka upp de där vassa föremålet, stoppa fingrarna i halsen och lägga sig platt för demonerna inombords. Då känner jag mig inte redo.

Jag är i ett viktigt stadie i mitt liv, jag har tagit många steg framåt mot ett sundare och friskare jag. Jag har brutit upp så många relationer som dragit ner mig i mörker, och jag behöver fokusera på att våga vara...

Läs vidare...

Tvåsamhet och ångest - en kärleksförklaring till D - Sophie Bengtsson

 

En kväll, för ungefär ett år sedan hade min sambo, D, gått och lagt sig före mig. Som sig bör när man ska sova hade han släckt alla lampor i sovrummet. I fotänden av sängen stod två påsar med ren tvätt som vi ännu inte hade tagit hand om. När jag skulle gå och lägga mig behövde jag gå förbi dessa tvättpåsar för att komma runt till min sida av sängen. På grund av mörkret och att jag inte kunde se något gick jag istället rakt in i tvätt-påsarna. Detta blev en trigger som fick mig att explodera. Jag slet upp tvätt-påsarna från golvet, lyfte ut dessa i hallen och kastade in dem i vardagsrummet. Allt detta medan jag skrek helt hysteriskt. Efteråt blev jag stående i vardagsrummet, gråtandes. D kastade sig ut från sovrummet in i vardagsrummet. Där stod vi, jag grät och han...

Läs vidare...

Mitt ångestfyllda sinne - Pernilla Olsen

Att skriva är något som jag verkligen tycker om. När man kan sätta ord på sina känslor och tankar, och göra så att andra kan förstå, att de kan bli berörda och att de kan se mig. Mitt riktiga jag, som inte döljer smärtan bakom en mask av ett falskt leende. Jag har hamnat i en period där jag inte är på topp, ångesten tar över och jag blir handlingsförlamad. Då kommer tankarna om att man är värdelös, att man inte har några vänner, man är ensam och så vidare. Då är det skönt att bara skriva, så här kommer en dikt jag skrev inatt när jag inte kunde sova, en dikt om mitt ångestfyllda sinne.

”Många dagar är jag stark, men vissa dagar är jag svag. Värst är det när vissa dagar blir till varje långa dag. Skärmen framför är så tom, jag känner mig...

Läs vidare...

Livsfarligt läge - Frida Åsare

Att ha ångesten som inneboende innebär på många sätt ett mycket påfrestande liv, och jag frågar mig allt oftare hur länge till jag orkar stå ut. Den där klumpen i halsen, oron i magen och blockaden i hjärnan - allt på samma gång. Känslan av att aldrig få slappna av, att ständigt påminnas om den psykiska smärtan, och att aldrig kunna känna genuin lycka längre än ett par sekunder… Så lever jag idag, och det är vidrigt.

Det faktum att jag kan skriva om min ångest, vara öppen med den och ge råd till andra, kan tolkas som ett friskhetstecken, att jag mår bättre och har tagit steg framåt i min sjukdom. Och det har jag kanske, men för mig har det alltid varit mycket lättare att hjälpa andra att må bättre än att hjälpa mig själv.

Jag hoppas att min öppenhet kan vara en...

Läs vidare...

Det är bara lite ångest - Malin Olsson

*malin olsson ångest Aug 13, 2018

Jag minns min första panikångestattack, jag minns allt, jag minns vad jag hade för pyjamas, jag minns vilken dag det var och jag minns hur jag skämdes.

Jag var 6 år, det var en söndagskväll jag hade precis lagt mig i min säng och pappa hade läst min favoritbok Snickare Andersson och Jultomten. Jag kände hur ögonlocken blev tyngre och tyngre, andningen gick ner men hjärtat slog som en trumma. Ett tryck över bröstet bara växte och helt plötsligt flög jag upp ur sängen och bara skrek. Allt detta hände så fort, jag blev livrädd. Jag skrek ett primalskrik, jag sprang fram och tillbaka i huset i ren och skär panik. Jag minns att det slutade med att jag kräktes och att mina föräldrar höll om mig tills jag somnade. Jag minns hur det vaggade mig och strök mig över håret och sa att allt kommer bli bra. En liten 6 åring med så...

Läs vidare...

Den sämsta förloraren - Pernilla Olsen

Man kan vara en dålig vinnare, när man skryter över sin vinst och trycker ner de andra för att de inte var lika bra. Man kan vara en dålig förlorare, när man blir arg och ledsen för att man inte vann, man kanske till och med vill skylla på någon annan för att man förlorade. Jag är inget av det, jag är den sämsta förloraren. Och det är en helt annan nivå.

Det är pinsamt att känna så här, alla tror jag är en dålig förlorare, vilket jag egentligen inte är. Det handlar inte om det, utan det handlar om att jag har social fobi och att jag alltid ska hitta en anledning till att trycka ner mig själv. Jag skäms bara av att skriva det här inlägget.

Jag tycker det är roligt att spela spel, allt från brädspel, charader till tv-spel och meningslösa spel på telefonen. Jag tycker också det är roligt med...

Läs vidare...

”Mirakelmedicinen” träning, eller? - Tove Östman

Innan du börjar läsa: Jag har inte erfarenhet av träning ihop med andra typer av psykisk ohälsa än ångest och kommer därför bara skriva utifrån perspektiv ångest.

Senaste året har nyheterna svämmat över av artiklar om hur bra fysisk aktivitet är mot ångest. Man kan till och med få träning utskrivet på recept. Träning beskrivs som ”mirakelmedicinen som ska bota din psykiska ohälsa”, men är det verkligen en mirakelmedicin? Vad de inte skriver om är hur svårt det är. Hur känslan efter ett konditionspass är nästan identisk med panikångest och att det inte är så himla lätt att åka till gymmet när det är en vinst att ens gå upp ur sängen.

Hur gör man då? Hur tränar man med ångest? Jag är ingen expert, men jag tänkte dela med mig av mina bästa tips och...

Läs vidare...

Tips till dig som inte lider av psykisk ohälsa - Sissela Bremmers

Jag skrev detta inlägg på mitt instagramkonto, @nusnackarvi, som gav sådan fin respons!

Trots att psykisk ohälsa är ett av de vanligaste skälen till sjukskrivning och ett av våra största folkhälsoproblem, så möts många som mår dåligt av okunskap och fördomar.

Därför, har jag samlat några tips till dig som INTE lider av psykisk ohälsa:

  • Sluta säg ”Det sitter bara i ditt huvud”.
    Det är inte ”bara” när det kommer till oss som känner som vi gör. Det är vår verklighet.

  • Sluta säg att det är ”bara” till att söka hjälp, för det är det inte. Sluten och öppenvården är överbelastade och har inte alltid möjlighet att ta emot en samma dag.
    Och när man mår såpass dåligt, har man ibland svårt att finna rätt ord.
    Du kan hjälpa till...
Läs vidare...

De farliga tankarna - Pernilla Olsen

Vissa dagar är så bra att jag inte ens tänker på att jag har ångest och social fobi. Sen kommer de andra dagarna som ett blixtnedslag från en klar himmel. De där jobbiga tankarna som slår ut en, som gör att man vill gå och lägga sig och gråta tills solen kommer åter. De tankarna som är rent ut sagt farliga.

När man känner sig bortglömd. I ett sällskap med mer än två personer kan jag försvinna bort, de pratar kanske om något jag inte känner till och glömmer sakta och säkert bort att jag finns där bredvid. Jag väntar hela tiden på min chans att komma in i samtalet, men ju mer tid det går desto svårare blir det. Då kommer tankarna och överröstar allt annat, att ingen vill prata med mig, att jag inte hör dit, att jag är helt värdelös. Så när jag väl får en fråga...

Läs vidare...
Close

50% Avklarat

Two Step

Lorem ipsum dolor sit amet, consectetur adipiscing elit, sed do eiusmod tempor incididunt ut labore et dolore magna aliqua.