Ångestbloggen

Ångestbloggen

De som hjälper mig utan att säga nånting - Emma Bernfort

De flesta människor som någon gång haft ett djur vet nog hur älskvärda de kan vara. Hur mycket kärlek ett husdjur kan ge en bara man behandlar dem bra. Djuren kan inte prata med oss som vi gör, ändå upplever jag att de ofta förstår oss bättre än vad andra människor gör.

Så känner i alla fall jag när min familjs två hundar springer omkring och leker i trädgården. Vi har också två katter och en ponny. Alla djuren hör till familjen och alla djuren är vad som fått mig att fortsätta kämpa även när jag mått som sämst. Särskilt hundarna har många gånger hjälpt mig när ångesten varit stor.

Båda två är av rasen Nova Scotia Duck Tolling Retriever. Rockie, den äldsta av dem, är snart 9år gammal men tror själv att han är bara 9 månader ung....

Läs vidare...

Vikten av en vän - Jonas Persson

När världen känns begränsad, skrämmande och ensam så kan det vara bra att ha en vän. Ja, nu är det inte det lättaste att hitta en människa som man kan lämna ut sig till när man är fylld med ångest, rädsla, låghet och farhågor. I stora delar av mitt vuxna liv har känslan av ensamhet funnits där. Jo, jag har haft en och annan kompis och arbetskollegor, men aldrig den där riktigt nära kärleksrelationen och vännen som man kan öppna sitt hjärta fullt ut för – tills för ett antal år sedan när jag träffade C. Hon visade den djupa kärleken, så att jag kunde ge kärlek tillbaka. Att välja kärlek är en medicin som är väldigt stark och välgörande. Att kunna vara rädd och ledsen, men få en hand och ett ord som hjälper en upp.

Att sedan få fylla sitt eget...

Läs vidare...

"Jag vill ha ditt jobb" - Patrik Sten

Jag får ofta höra att folk är avundsjuka på mitt arbete, och på ett sätt kan jag se det. Förutom lyxen att arbeta på ett bibliotek så har jag dessutom ”lyxiga” tider 9-2 måndag till torsdag. Det är klart att de som har ett heltidsjobb anser att mina tider är attraktiva speciellt som jag är ledig på fredagar.

Det finns dock saker som de inte ser: orsaken till att jag har anpassade tider. Jag är autist med ångest, social ångest, c-ptsd och nedsatt hörsel. Mina fem timmars arbetsdagar kan vara väldigt tröttsamma för mig, ibland till en punkt då min hjärna och finmotorik har slutat fungera. Min ångest kan vara så påträngande att jag måste hem och stänga in mig.

Det är mina anpassade tider som gör att jag kan behålla mitt jobb, det är mina kollegors förståelse för mina behov och...

Läs vidare...

Spegel, spegel på väggen där - Lovisa Lindström

Jag står och ler vid spegeln,  förbereder mig på att ta på den där berömda masken.  Försöker få det att inte lysa igenom. Min sorg och olycka, min ångest och rädsla, samt bilderna från det förgångna. Jag betraktar min spegelbild om och om igen, tittar på min kropp, inte en skråma. Inte då, inte än. Ändå var jag fortsatt trasig. Hela min kropp var som I tusentals bitar som nu förväntades bli hel, precis som ett pussel. Men det ännu ingen såg var att bitar fattas. För vem vill lägga ett trasigt pussel?

Hela jag är som ett enda stort sår som bör läka men drabbas av infektion, där piller förväntas tas för att läka alla sår. Jag växer som I en bördig stinkande jord, under i det mörka. Vågar inte se ovansidan, inser inte att bladen kikar fram då och då....

Läs vidare...

Att orka med allt - Sofia Tysklind

Den ständiga hetsen om vad man ska äta och inte äta. Man blir galen.

Under hela min period jag gick igenom med mycket ångest, har den alltid funnits där - träningshetsen. Det har hela tiden funnits en känsla av att jag borde göra mer, orka mer.

Mitt mål med detta inlägg är att ge perspektiv på  hur man kan bemöta sin träningshets.

Till att börja med, träning ska vara roligt. Det ska inte vara ett måste.

Hur skulle jag bemöta en kompis som mådde dåligt? Skulle jag säga; ryck upp dig och far ut och spring så att du inte blir tjock? NEJ.

Det tar energi att både ha ångest och depression, och det tar sig i uttryck fysiskt. I perioder gör hela kroppen ont, du kan inte ta dig upp ur sängen. Hur rimligt är det då att du ska tvinga dig själv att träna? Du hade aldrig någonsin gjort så mot en kompis. Men till sig...

Läs vidare...

Det svarta ljuset - Sofia Olsson

Jag vill börja med att skriva att det här inlägget är skrivet när jag är i en dipp, när jag mår kasst och känner mig nere. Känslan som dyker upp när man minst anar det men samtidigt kan känslan lika gärna vara borta nästa dag och kännas overklig. Känslan i kroppen, oron och när hela magen känns som en enda berg & dalbana.. illamåendet passerar genom hela kroppen men fastnar i halsen. Vart i helvete ska jag göra av denna äckliga känsla? Den gör så att jag mår så jäkla dåligt och tappar kontrollen. Ångesten hettar i kroppen och paniken infinner sig med rasande fart. En önskan om att allt bara kunde vara svart, slut och över! Det är skrämmande hur några sekunder eller minuter kan kännas, känslan av att bara vilja ge upp.

När man egentligen har hela livet framför sig, man borde vara glad...

Läs vidare...

Vi ska inte be om förlåtelse - Sofia Tysklind

Förlåt vill jag säga till alla i min närhet som ha behövt stå ut med mig och min ångest. Förlåt för allt jag har gjort och allt jag har ställt till med – så känner jag dagligen. En ständig skam, men varför?

Egentligen ska jag ge mig själv en klapp på axeln, som har klarat av ett helt år av ångest och depression. Jag ska känna mig stark, för det är vi alla som dras med detta. Men det gör man inte, istället känner man skam.

Varför ska vi gå runt och skämmas för vår ångest då det inte är mer än en mänsklig reaktion? Det är en normal reaktion på en stressad eller pressad situation. Visst att den kanske inte alltid är ämnad för situationen som vi är i, men det är fortfarande en känsla som vi känner.

Att varje dag behöva kämpa mot sina egna...

Läs vidare...

Att våga acceptera - Malin Hansson

Panikångest, paniksyndrom, ångest… Kalla det vad fan du vill, finns bara ett ord som är rätt och det är HEMSKT.
Känslan att vara fånge i din egen kropp och hjärna, att känna att vad du än gör och försöker så försvinner den inte. Den där klumpen i magen, det där trycket i bröstet och det värsta av allt, alla tankarna.
Tankarna som kommer utan förvarning, som kan ändra ditt humör på en sekund, och när de väl är där, då försvinner dem inte heller.

Du är tjock, där finns fett, varför äter jag? ska jag äta? ska jag kräka? varför ska jag leva? vad ska jag ändra för att vara bra? måste träna! undra vad alla andra tänker? Jag är ful!

SÅ mycket tankar och så lite svar, för vem ska svara dig, dina egna svar är värdelösa enligt dig själv,...

Läs vidare...

När jag får ångest för att jag har ångest! - Jennifer Fryksäter

Ibland kan jag få ångest just för att jag lever med ångest!

Det händer oftast när jag har gjort upp planer (vilket inte händer alltför ofta tyvärr) och jag får avboka, just pga mitt mående! Jag avbokar oftast för att jag är trött/utmattad; jag orkar inte helt enkelt. Jag vet att detta sårar mina vänner och min familj; och det är verkligen de sista jag vill! Jag vill gärna så mycket, men jag orkar så lite!

Men..

Detta är en viktig sak som jag har lärt mig genom åren och ännu mer de senaste månaderna;

Jag går före! Mitt mående går före! Att prioritera mig själv går före! Att ta hand om mig själv går före!

Där av har jag slutat boka in saker; för att slippa få mer ångest än vad jag redan lever med!

Jag måste tänka på enbart mig själv!

 

...
Läs vidare...

Jag genomlider dagen tyst och stilla - Ina Engsmark

Ny skoldag, ångesten kommer som ett brev på posten, jag vill inte stiga upp.

Mitt inre skriker, mitt hjärta slits itu och jag mår illa.

Men jag stiger pliktskyldigt upp även om jag protesterar. Jag vet vad som väntar i skolan, ensamhet, hånfulla ord och den väntande toaletten där jag låser in mig.

Jag genomlider dagen tyst och stilla, långt där bak i klassrummet kryper jag ihop i bänken för att göra mig osynlig.

Det är rast, vi går och tar på oss skor och jackor och kliver ut på skolgården. Jag ställer mig mot väggen och ser alla andra gå omkring två och två, jag får inte vara med, för jag är konstig. När vi har ätit lunch så är jag den som blir lämnad kvar ensam för att jag är långsammast. Det gör ont i mig, tårarna pressar i ögonen och jag kniper igen dem, hårt....

Läs vidare...
1 2 3 4 5 6 7 8
Close

50% Avklarat

Two Step

Lorem ipsum dolor sit amet, consectetur adipiscing elit, sed do eiusmod tempor incididunt ut labore et dolore magna aliqua.