Ångestbloggen

Ångestbloggen

Klapp på axeln, för i helvete! - Ida Wi

*ida wi självmord Ångest Nov 22, 2018

År 2016 tog 1129 personer i åldern 15 år eller äldre livet av sig. Psykisk ohälsa stiger. Stressfaktorer som påverkar oss negativt. Duktiga flickor och macho pojkar som skadar sig själva. Svälter sig själva. Hetsäter. Utvecklar tvångstankar. Utvecklar generell ångest-syndrom. Utvecklar sjukdomar som inte försvinner. Utvecklar skörhet. Utvecklar hjälplöshet. Utvecklar självmordstankar som ger oss självmorden.

Jag fick en rejäl panikattack i helgen. Jag hade lagt mig ner för att försöka lugna mitt lilla hjärta och jag började kaskadspy, jag spydde galla. Jag gjorde som jag brukar och ringde min FabDad. Han var i telefonen i flera timmar samtidigt som jag spydde, grät, skrek, hulkade och darrade. Jag somnade med telefonen vid mitt öra och han la på en halvtimme efter att jag hade somnat, han var kvar ifall att jag skulle vakna. Vilken...

Läs vidare...

När ni tar på er mask, tar jag av min - Pernilla Olsen

*pernilla olsen Ångest Nov 11, 2018

Jag älskar Halloween. Varje år spökar jag ut mig med blod, smink och allt som hör till, utklädnaderna skrämmer mig aldrig. Förutom den jag gjorde i år. Jag bestämde mig för att klä ut mig till något jag faktiskt är rädd för. Min ångest. När alla andra tog på sig sina masker, tog jag av min.

Jag sminkade mig så som min ångest får mig att känna. Blek, förkrossad, nedbruten och orkeslös. För första gången ger min halloweensminkning mig rysningar. Så här hade jag sett ut om min ångest hade varit synlig på utsidan. Om det hade varit synligt på det här viset, hade man då ifrågasatt min sjukskrivning? Hade man ifrågasatt att jag lider av ångest för att jag alltid verkar vara så glad? Hade man bett mig att rycka upp mig? Hade man sagt det är bara i mitt huvud?

Jag vill inte att...

Läs vidare...

Det blir bättre - Malin Olsson

*malin olsson adhd Ångest Aug 01, 2018

Det har varit tyst på min blogg länge nu, 12:e Oktober 2017 var det senaste inlägget publicerat. Jag har helt enkelt inte klarat utav att formulera det kaos jag upplevt.

Året började med en separation, ett gemensamt beslut men fortfarande det värsta beslut jag någonsin tagit. Att bryta en relation är aldrig lätt, hur överens man än är om beslutet så gör det så fruktansvärt ont. Det gör fysiskt ont i hela kroppen och så många tankar jag brottats med. Vem är jag om jag inte är i en relation? Vem är jag utan mina barn varannan vecka? Hur ska jag kunna hantera allt som gör så ont utan en trygg punkt? Ångesten har fullkomligt sprutat ur öronen på mig. Och min ADHD har verkligen spelat mig ett spratt, att få ihop vardagen, ekonomi och livet över huvudtaget har varit så jobbigt.

Börjar komma upp på benen igen, det har...

Läs vidare...

”Du vet inte vad ångest är” - Sissela Bremmers

*sissela bremmers Ångest Jul 30, 2018

Jag kommer aldrig glömma första gången jag åkte upp till psykakuten frivilligt.

Jag hade suttit på min dåvarande arbetsplats och känt mig dåsig, hopplös, yr och ett tryck över bröstet. Jag visste inte om jag skulle svimma eller bara somna. Jag hade haft ett par tuffa månader.

Jag försökte göra allt för att komma därifrån, förutom att säga att jag hade psykiska besvär och behövde åka till akuten. Jag skyllde på migränanfall. Vad tror ni kollegan gjorde? Försökte övertala mig att stanna och bad mig ta värktabletter och fortsätta. Jag hade avskytt honom sen start, han var närgången, jobbig, extremt dålig på att delegera och luktade illa i munnen.

Egentligen så avskydde jag mitt jobb och inte honom som person.

Jag mådde så extremt dåligt av att befinna mig bara i den miljön att...

Läs vidare...

Ångest, ångest, ångest… - Johanna Hedblom

Nu är det nästan två veckor sedan som jag fick meddelandet av Eric att jag var utvald att få blogga för Ångestskolan. I två veckors tid har jag känt mig glad över att ha fått förtroendet, men även drabbats av världens prestationsångest. Hur börjar man? Vad ska första inlägget handla om? Hur skriver jag här; ganska ytligt eller personligt? Kommer någon vilja läsa mina inlägg? AAAAH.

Jag har försökt skriva det där första blogginlägget i mitt huvud flera gånger om dagen sen beskedet kom. Jag har ändrat miljoner gånger, raderat ännu fler och varit påväg att dra mig ur. Men så påminner jag mig själv om att jag faktiskt tycker det är givande att skriva. Att detta kanske kan ge mig något. Kanske någon kommer känna igen sig i mina tankar framöver? Jag måste bara...

Läs vidare...

Midnattssol - Minna Dalhägg

Jag bor i Kiruna, alltså nästan så högt upp man kan komma i vårt land. Under sommaren har vi ljust dygnet runt och en period även midnattssol. Många reser hit för att få uppleva den och de flesta som bor här tycker att det är vackert och trivsamt.

För mig är det inte vackert alls. För mig innebär det tung ångest. Dels för att mina allra värsta minnen från mina absolut tyngsta perioder har inträffat just då, under midnattssolen. Och dels för att jag inte någonsin tyckt om när det blivit kväll, för när det blir kväll blir det också tyst. Tystnaden ger mig utrymme att tänka och reflektera, vilket jag inte vill.

Redan som barn tyckte jag att det var nästintill hemskt när alla runt i kring mig började förbereda sig för natten och slutligen somnade.

Än idag har jag samma bekymmer. Periodvis kommer en...

Läs vidare...

Känner du igen dig? - Sofia Olsson

Varför förstår inte jag? Varför har alla andra så lätt att lära sig och hänga med? Men inte jag..

Kan jag inte koncentrera mig? Vill jag inte? Kan jag inte?

Eller vad är det frågan om?  Kanske är jag bara löjlig!

Kanske är mina tankar någon annanstans än där de borde vara?

I alla år har dessa funderingar snurrat runt i min hjärna. Är jag blond på riktigt? Bara dum? Trög?

Det känns som all information jag hör och ser går in på ena sidan och ut på den andra.

Minnen… jag kommer ofta inte ihåg och har svårt att minnas. Det är ofta som jag känner mig som ett stort frågetecken …det känns inte som att jag har koll på något. Allmänbildning, vad är det?

Och bråttom, är bara förnamnet. Jag har alltid bråttom och det ska gå så snabbt som...

Läs vidare...

Att växa upp med ångest - Tove Östman

*tove Östman Ångest Jul 15, 2018

Sommaren 2012, jag var nio. Jag skulle börja fyran, äntligen få sluta på fritids och börja på ”klubben”, dessutom skulle jag snart fylla 10. Jag kände mig riktigt stor. Men istället för att ha en lika lång och bekymmerslös sommar som de flesta andra nio-åringar fick jag min första panikångestattack. Min psykiska ohälsa och ångest som tidigare ”bara” varit fobier tog fart på riktigt.

Hösten 2014 blev den värsta i mitt liv. Ångesten höll fast mig och jag var slav för den på heltid. Jag var så fruktansvärt rädd för panikattackerna att jag gjorde allt i min makt för att undvika alla möjliga situationer som kunde trigga den. Trots det fylldes nätterna av panikångest och jag fastnade i en ond spiral. Ångest ledde till sömnbrist, sömnbrist ledde till ångest. Allt fokus låg...

Läs vidare...

Ett vykort från katastrofmamman - Jenny Tistell

Det är svårt att bli förälder. Det vågar jag faktiskt påstå att det är för alla. I samma ögonblick som den lilla varelsen kommer till världen och till ens famn så förstår man att det här är allvar! Det här är på riktigt! Den här lilla, lilla människan är nu i mitt ansvar. Sen får man följa med på den resan som föräldraskapet ger biljett till. Man får åka virvelvind och bergochdahlbana, man får skratta, gråta och våndas. Varje fas i det lilla barnets liv är lika mycket äventyr för föräldern som för barnet.
Men varje kris och varje svårighet för barnet blir tredubbelt för föräldern. Som förälder ska man inte bara axla sina egna känslor och svårigheter, man ska även göra detsamma för sitt barn – samtidigt.
Så jag...

Läs vidare...

Nu snackar vi - Sissela Bremmers

Hej!

Jag tänkte presentera mig lite och vad för bakgrund jag har.

Sissela heter jag, 25 år gammal och är född i Göteborg men bodde i tonåren i Varberg och flyttade till Uddevalla under 2012 för att studera på högskolan. Är idag hemma i Göteborg igen .

Jag blev som barn utsatt för mobbning som är en stor grund till mitt psykiska mående idag. Min familj och jag flyttade till en annan ort utanför Varberg där jag fick mig en nystart med ny skola och nya vänner men dessvärre försvann inte mina hjärnspöken och min ångest. Jag fick istället ett självskadebeteende när jag var 11 år som höll i sig tills jag blev 18 år.

Jag har gått i någon form av terapi från att jag var 10 år tills idag.

Jag var inskriven på BUP i flera år pga mitt självskadebeteende och under den tiden påbörjade de en ADHD...

Läs vidare...
1 2 3 4 5
Close

50% Avklarat

Two Step

Lorem ipsum dolor sit amet, consectetur adipiscing elit, sed do eiusmod tempor incididunt ut labore et dolore magna aliqua.