Ångestbloggen

Ångestbloggen

Mitt personifierade botemedel - Sofie Thorson

OBS - Ett eventuellt triggande inlägg om sexmissbruk och sexuella övergrepp!

Precis 13 år fyllda träffade jag min första pojkvän. Jag hade  varit ”ihop” med många killar sedan första klass, för sån var jag. Alltid killarnas favorit, aldrig en i tjejgänget.

Jag levde för honom, jag stod ut med så mycket skit och bråk, och vi dumpade varandra var och varannan dag under ett par års tid innan vi gick helt skilda vägar en gång för alla. Relationen satte tidigt igång min sedan dess destruktivt medicinerande livsstil gällande killar och sex. Jag accepterade att bli behandlad som en sexuell slav, att ta emot fysisk och psykisk misshandel i små och stora portioner. Jag lärde mig att det var värt det för den lilla uppmärksamhet och bekräftelse jag fick däremellan.

Relationer har för mig, så långt tillbaka jag kan...

Läs vidare...

Sjukdomen eller personligheten? - Sofie Thorson

”Jag är en positiv och glad person. Jag har inga katastroftankar” – Bullshit och inte på samma gång.

Jag är så in i helvetet negativ. Och katastrofala scenarion är allt som oftast det enda jag kan tänka på.

Om en person jag håller av inte svarar i telefon på första signalen så ligger den förmodligen döendes någonstans, eller vill helt sonika inte prata med mig.

Om jag ser att en person öppnat en snap jag skickat med inte besvarat den omgående så var jag inte tillräckligt snygg, rolig eller värd de sekunderna att snapa tillbaka. Ytlig katastrof (knappast en katastrof ens..) förvisso, men självkänslan knäcks ju lika mycket varje gång för det.

En kille jag tycker om skrev häromdagen till mig att han inte mådde så bra – min första tanke var ju såklart att det var för att han skulle dumpa...

Läs vidare...

Jag överlevde i alla fall - Sofie Thorson

Frågan är inte om jag ska svälja tabletterna, bara hur många jag behöver just idag.

När tårarna rinner som mest, när bröstet smärtar och hjärtat brinner, då kan inga rationella beslut fattas. Det är mörkret som äger mig just nu. Jag är fast i greppet av demonernas hånskratt och ångestens destruktiva grepp.

Jag försöker verkligen i mina mörkaste stunder att välja andra alternativ, använda mig av de färdigheter jag lärt mig via behandlingar och psykologer. Jag vill tänka på positiva minnen och glädjande stunder, på min resa och hur stark jag varit i så många motgångar. Men när ensamheten griper tag blir jag svagare än någonsin. Jag är verkligen livrädd för ensamhet och för vad de känslorna gör med mig.

Jag har genomgått så många prövningar de...

Läs vidare...

Ätstörd i hemlighet - del 2 - Sofie Thorson

(Del 1: https://www.angestskolan.se/blog/atstord-i-hemlighet-del-1-sofie-thorson)

Jag är ett okontrollerat kontrollfreak. Jag vill tro att jag har kontroll över mig själv, men i relation till mat så blir det väldigt tydligt att jag saknar all form av just kontroll.

Jag njuter sällan av mat. Antingen äter jag för att trösta, skada mig, fördriva tid, eller i vissa fall pga. socialisering.

Jag har aldrig trivts som en tjock person, men jag är också så anti den förbannad kroppshetsen som existerat i mitt liv att jag hellre varit tjock än smal, bara för att trotsa specifika personers åsikter om hur jag borde se ut.

Skevt, eller hur?

I mars i år gjorde jag en del stora förändringar i mitt liv. Jag separerade från en destruktivt förhållande, jag blev totalt övergiven av större delen av min familj av oförklarliga anledningar. Jag hamnade i ett...

Läs vidare...

När prestationsångesten sparkar in dörren - Sofie Thorson

Det skulle ha kommit en del 2 nu. Jag skulle ha skrivit om en smärtsam händelse, ett minne som sitter djupt inom mig. Något som ärrat mig väldigt mycket.

Men jag klarar inte av att skriva det klart. Inte ännu. Det gör för ont att offentliggöra, att dela med mig av. Prestationsångesten gör sig påmind. Jag vill skriva om den här delen av mitt liv, om de som inte ännu är bearbetat, jag vill dela med mig. Men när varje ord får en att sluta andas, vilja plocka upp de där vassa föremålet, stoppa fingrarna i halsen och lägga sig platt för demonerna inombords. Då känner jag mig inte redo.

Jag är i ett viktigt stadie i mitt liv, jag har tagit många steg framåt mot ett sundare och friskare jag. Jag har brutit upp så många relationer som dragit ner mig i mörker, och jag behöver fokusera på att våga vara...

Läs vidare...

”Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva” - Sofia Thorson

Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva" - Ann Heberlein

Ann’s bok var en av de första böckerna inom kategorin psykisk ohälsa/självbiografi jag fick nys om. De orden som hon beskriver sitt mående med har haft stor betydelse för mig när jag har försökt förklara för min omgivning om alla mina självskadebeteende. För det är verkligen många gånger så det känns, de där ropet på hjälp. Jag har aldrig riktigt velat dö, de finns så mycket inom mig som jag vill uppleva och åstadkomma. Men att leva har många gånger varit outhärdligt svårt.

Jag var nog inte äldre än 12 när jag skar mig första gången. Jag var bara en liten tjej. En osäker tonåring som enbart sökte sina föräldrars kärlek och bekräftelse utan vidare framgång.

Mycket skedde första...

Läs vidare...

Ätstörd i hemlighet – Del 1 - Sofie Thorson

Jag har alltid varit kräsen gällande mat, och fick ofta skäll för att jag inte åt vad som helst. Att jag tog för mig för mycket mat som jag ändå inte åt upp. Så för att slippa tjat och bråk åt jag ibland upp all mat och kräktes sedan ut den. Jag vet inte varför, men jag avskydde känslan av att vara mätt, jag gillade inte att vara hungrig heller. Men tomheten kändes bättre.

Jag fick ofta höra att de är viktigt att hålla sig i form, och pikarna om att jag behövde träna var många. Jag utvecklade tidigt en osund relation till mat, men det har som sagt inte varit något jag relaterat mitt självhat till fören i sena tonåren. Jag var, och är fortfarande en person som alltid jämför mig med andra. Och det har alltid handlat om kroppens utseende, om fettvalkar, om dubbelhakor, celluliter och bristningar. Den där...

Läs vidare...

Ätstörd i hemlighet - Sofie Thorson

Ätstörning. Destruktiv relation till mat. Kroppskomplex. Bulimi. Hetsätning. Att äta vid sorg och glädje, att svälta i flera dagar, att äta konstant. Alltid hungrig, aldrig hungrig.

Jag har alltid varit medveten om min skeva relation till mat, men den har aldrig stått i fokus i fråga om min psykiska ohälsa. Slutet av 2017 var första gången jag gick djupt in på det med en psykolog, första gången som jag vågade skriva offentligt om det en gnutta.

Jag blottar min själ om ångest, om min diagnostiserade sjukdom, jag skriver om ensamheten och om självskada i psykisk form, om de mörka tankar jag krigar med om mig själv. Men när jag vill skriva om mitt missbruk till mat, om hur jag ljugit om frågor kring ätstörningsproblematik och om all den ångest som jag verkligen inte kan hantera till följd av min förnekelse, då tar orden slut...

Läs vidare...

Jag har bara lite borderline - Sofie Thorson

Jag har alltid varit en känslosam person, jag brukar säga att jag älskar lika innerligt som jag kan avsky något. Det finns sällan ett mellanting när det kommer till mig och mina känslor. Min diagnos, "Emotionell instabil personlighetsstörning - Borderline" förklaras "känslomässig sårbarhet där man ofta pendlar kraftigt mellan olika starka känslolägen. Ibland kan självdestruktivt beteende som exempelvis missbruk eller självskadebeteende vara ett uttryck för detta." (källa- 1177 Vårdguiden) Och ja, det stämmer rätt bra in på mig.

Jag har svårt att minnas vid vilken tidpunkt i livet som min sjukdom bröt ut, ibland tänker jag att den började gro inom mig redan som ett litet embryo. Men vad blev egentligen startskottet för mitt brännande sår av ångest som jagar mig dagligen? Och vem är jag utan mina demoner i huvudet,...

Läs vidare...
Close

50% Avklarat

Two Step

Lorem ipsum dolor sit amet, consectetur adipiscing elit, sed do eiusmod tempor incididunt ut labore et dolore magna aliqua.