Ångestbloggen
Hej! Nu kan du boka dina biljetter till mina föreläsningar i maj. Klicka här för mer info! /Eric

Ångestbloggen

Jag vet inte - Simone Lagerqvist

Jag tänker allt som ofta på vem jag är, vem är Simone. Hur vill jag ses som? Hur vill jag att människor ska uppfatta mig? Hur mycket ska jag bjuda på mig själv? Vad ska jag dela med mig utav och vad blir konsekvenserna? Vill jag vara liten? Stor? Offer? Överlevare? Stark? Svag? Ensam? Vilsen? Glad? Ledsen? Min sjukdom?
Så jävla många frågor, hur fan ska jag kunna sortera vem jag vill vara när det ligger så mycket i ryggsäcken? Jag vet inte, jag vet verkligen ingenting.

Många gånger tror jag att jag spelar olika roller i mitt eget liv, kliver in och ur karaktärer som om det vore en dans på rosor. Kanske känner alla så? Kan någon joina mig i detta då, förklara hur man ska förhålla sig?! Hur ska man veta vem man ska vara och när? Kan jag hitta ett sätt att stanna i Simone utan alla andra ansikten och karaktärer jag spelar i olika...

Läs vidare...

Våga prata högt om sexuella övergrepp! - Simone Lagerqvist

Jag vill inte ha uppmärksamhet, bekräftelse eller liknande. Jag vill att människor ska våga fråga och se varningssignaler! Jag önskar att vi kan prata med våra unga om sexuella övergrepp, lära vuxna att se varningssignaler och få omvärlden att öppna upp ögonen för ämnet. Inget barn, ingen ungdom och ingen vuxen ska leva i tystnad och mörkret. Vi måste hjälp utsatta att sätta ord på det som hänt, acceptera dom för den person de är och stanna kvar. Det viktigaste är att stanna kvar! Att visa det minst tvivel eller antyda att personen kanske överdriver eller hittar på för den utsatta ännu längre in i mörkret. Lyssna, det är de ända du behöver göra. Lyssna utan att döma, utan att ifrågasätta och utan att lämna den utsatta när hen väl vågat öppna sig. Många...

Läs vidare...

Det som inte sägs högt existerar inte! - Simone Lagerqvist

För er som läst mina inlägg tidigare vet om delar av min bakgrund. Ni har hört om min pappa och de han utsatte mig för. Ni har fått ta del av de övergrepp som jag alltid pratat högt om i hopp om att någon annan ska känna sig mindre ensam eller att någon ska våga ta steget ut ur mörkret. Jag pratar öppet om detta för att jag tror att det kan göra skillnad. Men det finns saker som är svårt att säga högt, saker som hänt som jag aldrig säger högt för då får dem inte existera.

Jag vill prata om mitt andra övergrepp jag var med om. Den skolpersonalen på högstadiet som tog sig frihet att bryta ner mig ännu mer, att ta på min kropp. Han som visste om vad pappa hade gjort mot mig, att vi var mitt uppe i rättegång och hur allt detta påverkat. Han som var en trygghet.

Det var vår ute, jag och min syster var...

Läs vidare...

Rapport från ett svart hål - Simone Lagerqvist

Vi har nog alla någon gång känt att vi hamnat i ett mörk svart hål där vi inte vetat hur vi ska ta oss ur eller ens orka kämpa mot ljuset längre fram. Ett mörker som fullständigt äter upp en från insidan och ut. Iskallt, nästintill oändligt kan man tro. Men det stämmer aldrig, för hur hopplöst de än känns så finns det ett litet ljus och det gäller att försöka klamra sig fast vid det oavsett hur svårt det kan kännas. Även om det så är en liten liten ljusglimt som synes, ta sikte mot den.

I det svarta hålet känns det som om att ångesten ska äta upp en, den kommer ta död på en. Det är svårt att vara rationell i detta skede, även om man vet att ångesten inte dödar en. Men den är svår, den finns där som en stor lerig klump, något som stampat in med leriga...

Läs vidare...

How many likes is my life worth? - Simone Lagerqvist

Rubriken på detta inlägg kommer från en låt av The Chainsmokers och låten heter “Sick boy”. Denna rad har satts sig på min hjärna, jag har svårt att släppa den och jag tänker på vad den betyder för mig. Tänker också mycket på hur vi påverkas av sociala medier, hur ni som läser mina inlägg påverkas. För på något sätt så påverkas vi av det vi ser och läser varje dag.

Jag kan exempelvis påverkas av personer som lägger ut före- och efter bilder på viktnedgång. Jag blir sjukt peppad på att ta tag i både kost och träning samtidigt som jag får de negativa tankarna kring att jag aldrig kommer lyckas så det är ingen idé. Jag kan också känna en avund på de personer som brinner för samhällsförändring gällande exempelvis psykisk...

Läs vidare...

Saker vi alla får höra men har svårt att lyssna på - Simone Lagerqvist

Vi får alla höra alla möjliga talesätt och klyschor genom livets gång. Vissa saker kan vi relatera till och förstå medan andra kan vara provocerande och irritabla att höra. Man tänker inte alltid själv på vad man säger, även jag kan slänga ur mig dessa klyschor, men jag försöker samtidigt förklara mig. Alla gör vi självklart vår egna tolkning på det vi hör och tillämpar/avfärdar det som sägas.


”Det kommer bli bättre!”

Ja, jag kan långt inne i mig förstå att det kan bli bättre men det hjälper mig inte här och nu. Jag kan inte tänka framåt, jag försöker mig bara att ta mig igenom varje dag för sig.

Jag kan använda mig av detta ofta för jag vet att det kan bli bättre än de mörkret man befinner sig i, men jag kan aldrig lova att det blir bra. Det blir...

Läs vidare...

Vem kan älska en trasig själ? - Simone Lagerqvist

Vem kan älska en trasig själ, precis som rubriken lyder. Vem kan förstå att min historia är just de, min historia och mitt förflutna. Det definierar inte vem jag är, utan vad som hänt mig tidigare i livet och vad som ibland in göra det svårt för mig i vardagen. Min trasiga själ får nästan ingen röra eller ta del utav, jag visar den aldrig. Men den finns där, men rädslan för att bli avvisad är för stor för att våga blotta den. Och rädslan för att jag ska bli för mycket är ännu större, därför får den inte synas. Men den finns där oavsett om jag vill eller inte, min trasiga själ. Den kommer alltid vara där men den är inte jag, inte den jag är här och nu! Men den är viktig för att hela jag ska bli älskad, älskad för den jag är. För hela jag förtjänar att...

Läs vidare...

Jag har haft så mycket att skriva om, men orden har försvunnit - Simone Lagerqvist

Jag sitter i min lägenhet, flyttlådorna omger mig men jag försöker se förbi det. Dom står där och gapar på mig, vill bli uppackade och hitta sin nya plats på detta nya ställe. Jag har en bil full med möbler som vill bli ihopskruvade och fyllda med liv. Men jag sitter här i min soffa, med täcke och en varm kopp the och bara är. Jag låter känslorna förlama mig. För jag kan inte förmå mig att packa upp allt, inte när jag känner mig såhär rotlös. Detta är min nya borg men den ger mig ingen trygghet. Den är något mellanting för något här i livet, en sekvens av paus mellan två liv och jag vet inte vart jag är påväg.

En separation är aldrig lätt men inte trodde jag att det skulle vara såhär svårt. Ensamheten, den jävla ensamheten som finns där konstant. Även om vi...

Läs vidare...

Morfin - Simone Lagerqvist

För dig som lätt triggas av att läsa om självskadebeteende bör hoppa över detta inlägg. Läser du och känner dig illa till mods eller bara vill prata med någon så tveka inte på att höra av dig till mig!

Jag träffade min läkare i veckan efter att ha svackat lite, vi träffas för att prata om medicinering och hur vi ska gå vidare för att få en uppåtgående spiral istället för en nedåtgående. Vi pratar om mitt destruktiva beteende och vad det innebär för mig samt om jag varit destruktiv de senaste. Jag försöker finta läkaren och börja prata om något annat men han försöker fånga upp mig och få ur mig ett svar. Han märker att jag inte vill prata om det, att det är skambelagt för mig men säger något som får mig att kanske våga säga något. Jag kommer...

Läs vidare...

Jag vill skriva om guld och gröna skogar, men jag kan inte. - Simone Lagerqvist

Jag vill så gärna skriva, skriva om höstens vackra färger, om kylan som börjar komma och om det galna upptåg som ständigt sker. Jag vill skriva positiva saker, dels för att skänk glädje men också för att förmedla hopp. Men det är svårt att vara hoppfull och glad när det mesta i ens liv är mörkt och svart.

Alla hamnar vi i våra svackor här i livet, vissa är som mindre dalar och andra känns som om man befinner sig i avgrunden av världen. Där någonstans befinner jag mig nu, i något mörkt och en ond cirkel. Någonstans där nere man tror att botten är nådd och att det inte går att bli sämre än vad det är. Och kanske är det så, det blir inte sämre än vad det är nu. Men det är också bra för då vet jag att den enda vägen är uppåt, det går...

Läs vidare...
1 2 3
Close

50% Avklarat

Two Step

Lorem ipsum dolor sit amet, consectetur adipiscing elit, sed do eiusmod tempor incididunt ut labore et dolore magna aliqua.