Ångestbloggen

Ångestbloggen

Låttexten får ofta tala för känslan - My Nilsson

Om du är som jag, har svårt att sätta ord på känslan. Om du är som kanske många andra lyssnar mer på texten än musiken. Om du är som jag använder dig av låttexten för att uttrycka dig. Om du är som jag fastnar för en låt för just den beskriver hela världen.

Ikväll gjorde jag det eller ja rättare sagt gör jag det ofta. Tolkar texten på mitt sätt för att sedan kunna förmedla detta vidare.

Det finns ofta låtar jag spelar för mina nära för att kunna säga att jag är glad, arg, ledsen eller att jag älskar dem.

Låten för ikväll blev Melissa Horn - Jag saknar dig mindre och mindre.

Vad är din låt som beskriver din känsla?

https://open.spotify.com/track/0atRkLynwT9JbhSQkoPdLY?si=DnanbTzGT_u3T8yEtzS-jg

Och glöm inte att du aldrig är ensam!

Läs vidare...

Våga utmana dig själv - My Nilsson

Den här sommarn har jag som person utvecklats. Jag tackar mest medicinen och stödet av familjen.

Nu i veckan har jag anmält mig för att hjälpa till under Ironman. Vilket innebär en massa nya människor och människor som pratar engelska. Jag hade inte ens orostanke innan jag huxflux anmälde mig som volontär.

Önska mig lycka till!

Samtidigt under sommarn har jag med små steg vågat söka mig vidare. Det största underverket har varit fotbollen som nästan är en självklarhet. Inga utbrott eller impulsiva uttryck.

 

Med detta sagt skriver jag till dig som tycker att dessa saker känns extremt långt bort som exempel att volontärarbeta. Men som jag läste i ett annat inlägg påminner jag dig om att sätta små mål, vardagliga mål som stärker dig.

 

Mål för dagen:

Kliva upp

Få på kläder

Käka frukost

...

Läs vidare...

När ska vi slippa försvara oss? - My Nilsson

Som rubriken lyder så har jag kommit till den punkten i livet där jag helt plötsligt ska behöva försvara mig mer än jag gjort förut.

Jag tror att jag skriver för alla med psykisk ohälsa. Vi är trötta på att försvara oss inför allt och alla. Många saknar kunskap som gör att det blir svårt för dem att förstå hur vi lever. Jag kan acceptera det. Men jag vägrar att acceptera människors smutskastning eller kommentarer.

Jag har sedan sjätte klass försökt få ur mig de rätta orden som kunde beskriva hur jag mått och hur saker påverkat mig.

Ofta så möttes många av impulsiva utbrott och mina ärliga åsikter om vad jag tyckte om allt tyvärr.

Jag har behövt kämpa för att familjen ska förstå mig och att jag faktiskt behövt den hjälpen jag fått samt att jag mår som...

Läs vidare...

Ett jävlanamma - My Nilsson

När jag avslutade min tid på BUP efter en utredning som visade på nollresultat gick jag över till vuxenpsyk.

Det kan ha varit det bästa valet både jag och pappa gjorde. Pappa som är min stöttepelare har alltid varit delaktig i min resa mot att hamna där jag är nu.

Det är tack vare honom jag sitter här nu och kan skriva att min resa på vuxenpsyk har varit det bästa året jag varit med om inom psykiatrin.

Att jag fått en helt jävla in i helvetes underbar psykolog som har accepterat mig och mina klumpiga uttryck samt tankar. Efter ett år med samtal och en kort period med KBT är jag äntligen under utredning igen.

Det låter konstigt att säga att det är “äntligen” men denna utredningen har visat resultat. Tack vare den läkaren jag fått träffa har jag fått dubbel medicin. En som jag ska ta vid behov och en jag går på...

Läs vidare...

När kroppen äntligen får prestera - My Nilsson

Trots att det varit en otroligt varm sommar så har det varit en ångest sommar.

Planerna var stora och framtiden så nära.

LNU var sökt, jobb var sökt trots all ångest inför det. Jag var nöjd och så peppad.

Det blev inte som tänkt, studenten fick inte det avslut som jag hoppats. Ville säga hej då men var rädd för alla känslor.

Inget jobb under sommarn, ännu mer ångest. LNU ansökan beviljades inte.

Allt jag hade inför sommarn var fotbollen och äntligen hade jag chansen att prestera.

Få hämta energi och lära känna mig själv.

But noo, sommarn har varit endast ÅNGEST.

Trots en negativ sommar har jag fortfarande min kämpaglöd kvar inför framtiden. Jag får äntligen börja prestera på riktigt.

Matcherna drar igång och den 27/8 börjar jag läsa engelska och matte.

Som min kropp och hjärna...

Läs vidare...

Det var pappa som gjorde mig stark - My Nilsson

Detta är min väg mot en grå vardag.

Mitt första möte med en kurator startade i tredje klass efter att ha varit i farten igen med svordomar och slagsmål. Redan vid den här tiden hade jag en bakgrund i skolan som de flesta inte hade.

Sedan det första samtalet har jag en gång i veckan gått hos flera helt fantastiska kuratorer. I samma ålder börjar jag och mina föräldrar på bup. Det är en tid som mest handlade om väntan på att få åka hem. Det enda jag kommer ihåg var att hon hade torra händer som jag satt mest och tänkte på.

Efter en tid avslutade vi den kontakten, det var bara en början på många fler.

Jag har alltså bytt kontakter på bup ifrån 8-9 års ålder till 6 månader innan jag skulle fylla 18.

De flesta av fallen har handlat om att jag är impulsiv och är utåtagerande. I 15-17...

Läs vidare...

Jag önskar att någon hade pratat - My Nilsson

Kära förälder sluta inte älska livet bara för att du fött barn.

Kära förälder sluta inte uppmärksamma dina brister.

Kära förälder tala om för din omgivning att du älskar dem för den de är.

Detta är till dig som växt upp eller just nu i denna stund växer upp med föräldrar som lever/levt med missbruk/psykisk ohälsa. Du vet inte om det för att du känner dig sårbar men jag vet att du är en av de starkaste personerna i ditt liv.

Kära barn du är värd att vara barn.

Kära barn jag tror på dig oavsett.

De som hamnar och lever i ett missbruk glömmer ofta snabbt bort sin omgivning. De glömmer att leva, de glömmer att visa den rätta kärleken.

Omgivningen glömmer att älska på rätt sätt tillbaka, glömmer att förlåta och det omgivningen glömmer mest av allt är...

Läs vidare...

Andas, det är bara lite ångest - My Nilsson

Vi börjar med att presentera mig, som egentligen är det allra svåraste. För att allt jag ska göra är prestation och jag vill alltid vara bäst.

Mitt namn är My och jag är 19 år kommer ifrån Kalmar. En liten stad i Småland, ibland alldeles för liten.

Min bakgrund till varför just jag valde att söka som bloggare ligger i att jag är trött på att andas och låtsas som om ångesten inte finns. Nu blev jag utvald och kände ett adrenalinrus i hopp om att få uttrycka mig, hjälpa andra.

Det tog stopp när jag skulle börja med min presentation. Det tar ofta stopp när jag ska göra saker som kräver prestation. För när vi alla strävar efter att hela tiden vara bäst för att det är vad människor kräver av oss, samhället kräver och sociala medier kräver så blir det inte alltid lätt att...

Läs vidare...
Close

50% Avklarat

Two Step

Lorem ipsum dolor sit amet, consectetur adipiscing elit, sed do eiusmod tempor incididunt ut labore et dolore magna aliqua.