Ångestbloggen
Hej! Nu kan du boka dina biljetter till mina föreläsningar i maj. Klicka här för mer info! /Eric

Ångestbloggen

Men…om jag inte längre har någon krage att ta mig i? - Malin Andersson

Jag funderar på vad folk, som inte är deprimerade, har för uppfattning om oss med depression? I mitt flöde på fb dök det upp ett föreslaget inlägg från Femina ”7 sätt en depression påverkar ditt liv-även om du verkar normal” (http://www.femina.se). De skrivs om bland annat känslan av skuld, verka opålitlig och att inte känna riktig glädje (ja, ni kan ju läsa själv om ni klickar på länken).

Min första tanke är, på vilket sätt ”verkar man normal”? Jag kände väldigt tidigt att saker i mitt liv inte motsvarade det normala (om nu det normala faktiskt finns). Jag fick däremot kämpa för att agera utifrån vad som var förväntat av en vuxen, studerande kvinna att göra. Både utifrån mina förväntningar, men även omgivningens förväntningar. Jag befann mig i en...

Läs vidare...

Varför sa du att det var mig det var fel på? - Malin Andersson

Jag minns det första slaget. Jag minns hur det brann i huden, det kändes som att min hy skulle spricka sönder när som helst. Jag minns också tomheten i mig som uppstod strax efter slaget träffat min kind.

Egentligen kom det inte som någon överraskning, slaget alltså. Orden som hade misshandlat mig i månader var värre. Orden kom alltid i samband med alkohol. Jag försökte kontrollera dem genom att vara nykter, genom att vara snäll, genom att vara en duktig flicka. Jag försökte undvika situationer, där en eventuell skuldbörda skulle kunna bli min, genom att stanna hemma. Jag gick ständigt runt och funderade på vad jag kunde göra bättre, för att bli älskad. Jag ändrade mitt sätt att vara, mitt sätt att tänka och hela min personlighet. Tyvärr räckte inte det. Men människan framför mig var mer skadad och trasig än vad jag...

Läs vidare...

Allt jag inte minns - Malin Andersson

Med suddiga ögon tittar jag mig runt i rummet, vart är jag? Klockan visar 03:56 och jag måste kissa. Jag sneglar på personen som ligger på min vänstra sida, men hjärnan kopplar inte vem denna person är. Jag kravlar mig upp ur sängen, går igenom klädkammaren och stannar utanför toaletten. Jag står och stirrar ut genom fönstret som finns i datarummet, utanför finns en byggnad, och jag känner igen den. Jag står kvar, försöker med all minneskapacitet lokalisera vart jag befinner mig. Det tar kanske runt 3-4 minuter av intensivt stirrande och tänkande innan det går upp för mig att jag är i min lägenhet, där jag bor med min sambo sedan 4 år tillbaka. Jag kissar och tassar försiktigt tillbaka i sängen där jag kryper ner och krampaktigt håller om min blivande man.

Minnet sviker mig, jag har svårt att lokalisera vart jag är,...

Läs vidare...

Min kropp är mitt tempel - Malin Andersson

Jag har hela mitt liv jämför mig med andra, tyckt att de är snyggare eller smalare. Jag försöker hela tiden att inte lägga värde i mitt utseende eller min kropp och att den inte symboliserar vem jag är som person. Men det är svårt när hela mitt liv baserats på hur jag ser ut och vad jag väger.

Redan som 8-åring började jag nedvärdera min kropp och tyckte jag såg alldeles för tjock ut i de årliga baddräkterna jag och min syster fick i födelsedagspresent.  Jag hatade dom men försökte så gott jag kunde sträcka på mig för att se smalare ut, för det var det rådet jag fick.

Jag började kräkas upp maten tidigt, de sades att jag hade fel på min magmun som gjorde att om jag rörde mig direkt efter maten så kom den helt enkelt upp. Det utnyttjade jag genom att springa uppför trappan och kräkas på...

Läs vidare...
1 2
Close

50% Avklarat

Two Step

Lorem ipsum dolor sit amet, consectetur adipiscing elit, sed do eiusmod tempor incididunt ut labore et dolore magna aliqua.