Ångestbloggen

Under min gymnasietid fick jag mitt första ryggskott. Jag bodde ensam i en lägenhet och vaknade mitt i natten för att vända på kudden. PANG lät det, sedan låg jag på golvet. Jag trodde på riktigt att jag skulle dö där i min ensamhet, jag kunde inte röra mig på flera timmar. Tillslut bet jag ihop och kröp till telefonen för att försöka få tag i hjälp.

Jag försöker efter några dagar gå tillbaka till skolan, ville inte missa mer än nödvändigt. Klarade inte längre än första lektionen eftersom jag varken kunde sitta eller stå ordentligt, så mina kompisar tog mig till skolsköterskan. Jag hade tur, för även skolläkaren var där så jag fick komma in akut och så gjorde de massa rörelsetester på mig. Det slutade med att de skickade hem mig (till en ensam lägenhet) med en massa...

Ångest är en rätt diffus känsla och väldigt subjektiv. Därför kommer allas ångest att te sig eller upplevas olika från person till person. Detta är min upplevelse av ångest:

Min ångest börjar i magen. Små, små ilningar i magen som gör att hjärtat slår extraslag.  Jag får en krypande känsla i kroppen, framför allt i armar, händer, ben och fötter. Det känns som att jag vill dra upp blixtlåset på min hy och kliva ut ur min kropp. Det kan jag inte, därför vill jag fly, fly bort från mig själv. Jag känner mig instängd, får panik, vill börja klösa mig ur. Min smärta i nacken blir extrem, det är ungefär som om mitt huvud skulle kunna ramla av precis när som helst. Kanske hjälper det om jag knäcker till i nacken lite grann. Oftast blir det värre, men de är en...

Vi är många som har delat våra historier under #MeToo. Det kommer fler, för vi kan aldrig sluta lyfta fram verkligheten i ljuset. För många kanske de kommer som en chock om hur utbrett problemet med sexuellt utnyttjande eller trakasserier faktiskt är. Vissa försvarar gärningsmän som hängts ut och menar att den som utsatts borde anmält för länge sen och inte nu, så många år efteråt. Men vi som varit med om det, vi som levt i det och med det, är även dom som fått ta efterföljden av brottet som begåtts, livet ut.

Jag var så ung, så osäker och ville bara passa in. Jag ville att någon skulle tycka om mig, ge mig uppmärksamhet och älska mig. Jag blev lurad, utsatt och utnyttjad, sedan kastad åt sidan som skräp.

Ja, skärp…för det var så jag kände mig efteråt. Jag hade inte längre...

Jag har tidigare skrivit om sexuella övergrepp i mitt inlägg ”det där gillade du va?” och nu när taggen #MeToo känns det ännu viktigare att dela sin historia. Denna gång vill jag inte fokusera på förövaren, utan på hur rättsväsendet valt att döma i mitt fall.

Mars, 2006, var jag ut på fest tillsammans med mina vänner. Vi hade haft en trevlig kväll och avslutade med att gå ut och dansa. Jag bestämde mig för att sätta mig ner en stund och när jag sitter där, med mina vänner precis bredvid mig, så känner jag en hand om trycker sig in under min rumpa och tar tag mellan mina ben. I ren förskräckelse ställer jag mig upp och knuffar undan killen som gjorde det, vilket leder till att denne kille riktar ett slag mot mig som träffar i sidan på magen. Killen blir utslängd av vakterna och jag gör en...

Träning är bra mot stress, eftersom träning höjer adrenalin, noradrenalin och kortisolnivåerna (samma ämne som frigörs vid stress) men bara under själva träningspasset, för att sedan sjunka till en nivå som är lägre än innan träningspasset. Vid stress ska kroppen alltså kunna hantera dessa påslag bättre än för en person som inte tränar.

Träning är även bra mot en mängd olika saker, som depression och utmattningssymtom. MEN trots att träning ÄR bra så finns det även ett väldigt komplext samband. När träningen blir ytterligare ett stressmoment och träningen är intensiv så kan det istället leda till att den bidrar till stressrelaterad ohälsa. Många som blir stressade börjar plocka bort saker, oftast blir det träningen som ryker först. För mig, som tränat väldigt...

Jag har inte skrivit på ett tag nu, för det har inte funnits någon energi till att plocka fram datorn och trycka på tangenterna. Det har heller inte funnits några ord att sätta på mitt mående, eftersom jag inte orkat känna efter hur jag mår. För några månader sedan så grät jag för allt jag inte kunde göra eller för det min depression sade åt mig att känna. Det sägs att depression är den mest isolerande sjukdomen en kan ha, därför kallas den också ensamhetens sjukdom. Min depression är inte svårare eller värre än någon annans, men ibland kändes det som det. Stundvis förlorade jag allt hopp om att någonsin kunna återvända till det jag en gång kallade för liv. Där ett tag trodde jag inte att jag skulle komma levande ur den. Med djup depression vill man dö. Det låter...

Jag tänkte aldrig på det som hände mig som ett övergrepp, vi var ju tillsammans så jag hade väll gett honom rätten till min kropp? Skulden och skammen låg ständigt över mig och jag tyckte att jag fick skylla mig själv.

Jag var 14 år, han 16. Första killen som visade intresse för mig och det kändes spännande med uppskattning. Jag borde förstått redan tidigt att han inte ville mig väl, och lärt mig av det misstaget, men i min tonåriga enfald ville jag verkligen tro att han tyckte om mig.

Det började med tjat. Jag borde göra ditten och datten eftersom han och hans ex, som han nyligen gjort slut med, hade gjort det. Ville jag vara med honom då skulle jag ställa upp, annars var det slut. Jag visste att jag inte ville, eller borde, men blev övertalad. De var över ganska snabbt.

Tjatandet blev värre och värre, det han ville att jag skulle...

När min depression tar tag i mig som värst, så ligger jag bara ned och känner att jag har misslyckats med och förstört allt jag har byggt upp. Både inom arbete, utbildning, fritid och relationer. I min djupaste depressionsperiod så kändes det som att vakna med en stor sten i huvudet och orken att kliva upp fanns inte där längre, men jag gjorde det ändå eftersom det var vad som förväntades av mig. Varje dag var som att börja om från ruta ett, eftersom min depression hade fått mig att glömma allting som var bra med mig, allting jag hade åstadkommit i mitt liv och allting positivt som mitt liv innehöll.

Jag började känna mig värdelös och som en belastning för min sambo, mina anhöriga och mina vänner. De ”typiska” tankarna om att det hade varit lättare om jag inte fanns, infann sig allt oftare. I mitt huvud författade...

Stress är bra, i lagom mängd då förstås. Det är i alla fall vad som skrivs om ordet stress. Jag har gått en kurs i stresshantering, 15 högskolepoäng gav den mig. Jag gick även en 15 hp kurs i mentala träningsmetoder och en kvällskurs i ACT (Acceptance and Commitment Therapy). Jag skämtade ofta och sa att ”jag har aldrig varit så stressad som i denna stresskurs”. Jag försökte med andra ord göra mig rolig över det faktum att min hjärna skyddade mig från att ta in information som kunde ”avslöja” hur det egentligen stod till. Trots att jag var helt medveten om vad stressen teoretiskt gör med mig, kunde jag inte stoppa den.

När man studerar på universitet så ingår det att skriva uppsatser utifrån kvantitativa ansatser eller kvalitativa. Kvant visar upp mängder av siffror och nummer medan kval är mer av en...

Vi har alla hört uttrycket ”gå in i väggen”, vilket låter väldigt dramatiskt. Uttrycket påminner mig inte om utmattning, det påminner mig om en händelse för många, många år sedan. Jag och min familj var i stan och skulle handla, minns inte vad vi var på jakt efter, jag kanske var runt 7–8 år. Vi gick förbi en elektronikbutik där det står en anställd utanför och packar upp varor. På något sätt kommer den anställda åt någonting och det rasar ner massa varor från hyllan, nyfikna jag tittar, pekar och skrattar åt händelsen. PANG! Jag gick rätt in i en stor betongpelare. Det gjorde ont, min näsa värkte länge efter den händelsen men de var ju såklart rätt pinsamt. Någonstans i den åldern fick jag höra ”gått in i väggen”, en släkting till...