Ångestbloggen
Du vet du kan förändra allting - Magdalena Fredriksson
”Jag lovar du betyder nånting
Du orkar ta dig igenom det här
Du räcker till, så var den du är”.
I vanlig ordning går det lång tid mellan mina inlägg. Mitt liv har varit en karusell sedan årsskiftet 2017/2018. Men ingen karusell som fört endast dåliga saker med sig, utan snarare tvärtom. Jag har nu flyttat från min hemstad för andra gången i mitt liv, denna gång långt bort. 40 mil för att vara specifik. Jag har mitt drömjobb och jobbar nu med terapi på heltid. Men vägen hit var ju lång och krokig som många kanske förstått utifrån mina tidigare inlägg om självtvivel och prestationsångest. Och just dessa fenomen har kantat min vardag under en längre tid, och även mer nu under de senaste veckorna. Och då behöver jag påminna mig om att sakta ner och acceptera läget, men inte låta...
Du vet du kan förändra allting - Magdalena Fredriksson
”Jag lovar du betyder nånting
Du orkar ta dig igenom det här
Du räcker till, så var den du är”.
I vanlig ordning går det lång tid mellan mina inlägg. Mitt liv har varit en karusell sedan årsskiftet. Men ingen karusell som fört något dåligt med sig, snarare tvärtom! I maj flyttar jag från min hemstad och börjar jobba som kurator. Äntligen ska jag få göra det jag alltid drömt om - jobba med psykiska ohälsa, i frontlinjen. Men vägen hit var ju lång och krokig som många kanske förstått utifrån mina inlägg om självtvivel och prestationsångest. Och just dessa fenomen har kantat min vardag under en längre tid, och även nu de senaste veckorna. Och då behöver jag påminna mig om att sakta ner och acceptera läget, men inte låta det hindra mig från att fullfölja det jag...
Nyårslöften och hur man håller dem - Magdalena Fredriksson
Idag är det den 30e december och snart återstår knappt en dag av år 2017. Vilket händelserikt år det varit, i alla fall för mig. Jag tog min examen som steg 1-terapeut i KBT vilket verkligen varit en highlight för mig i år. Men 2017 har också varit ett oerhört kämpigt år på många sätt och vis. Utbildningen har varit en av dessa saker, och det har tagit mig cirka två veckor att verkligen börja slappna av och vila i allting. Nu ser jag fram emot att “bara” jobba, och läsa de böcker jag vill och som intresserar mig, utan att känna stress över tentor, uppsatser, inlämningar och diverse andra akademiska prestationsmoment. Jag hoppas också få testa nya utmaningar och kanske ett nytt jobb, som går mer i linje med det jag vill göra. Men nog om det.
På tal om det nya året, 2018. Som varje år så...
Prestationsångest och tentaångest - Magdalena Fredriksson
Nu var det ett tag sedan jag skrev här. Som många andra stressar jag på med jobb, studier och att parera ett privatliv. Men vet ni? Om ganska exakt en vecka tar jag examen! Och det är så oerhört efterlängtat och framför allt skönt. Som jag stressat, pressat och kämpat. Det ska bli så skönt att få släppa taget om denna period och äntligen få göra det jag finner som mest intressant och meningsfullt - att få hjälpa människor som mår dåligt psykiskt.
Men förmodligen vill ni inte läsa om hur värdefullt och meningsfullt jag tycker det är att arbeta med och hjälpa andra människor, eller hur skönt det är med examen utifrån att få göra det man allra helst vill. Så istället tänkte jag skriva om prestationsångest och tentaångest (eller kanske i bredare form, examinationsångest). För...
Stress och sårbarhet - varför drabbas vi? - Magdalena Fredriksson
När man drabbas av psykisk ohälsa så dyker tusen frågor upp. Varför känner jag så här? Vad ska jag göra åt det? Hur kunde det bli så här? Varför har jag det så här? Det spelar ingen roll vad man drabbats av, oavsett om det är social ångest, depression eller bipolärt syndrom - frågor och funderingar har man oftast. Detta gäller även om det är någon annan nära som drabbats och inte en själv. Vi människor är problemlösare och vill ha svar på de saker vi frågar oss (därav all vetenskap som finns, skulle jag tro).
När jag träffar människor som drabbats av psykisk ohälsa, eller människor som har barn, partner eller anhörig av annat slag som drabbats, så ställer de mig ofta frågan "varför" och "hur". Varför har just de drabbats av till exempel en depression? Vad...
Och allt står stilla, vi är ett vakuum - Magdalena Fredriksson
Ni som tycker om (bandet) Kent känner igen mitt val till titel på detta inlägg - raden är från deras låt “Terapi”. Ironiskt nog älskar jag den låten, och jag ägnar mig ju just åt terapi. Varför jag väljer den raden idag är för att det är just så jag känt de senaste veckorna, och faktiskt det senaste året. Allt har stått stilla och jag har varit i ett vakuum. Kanske har det också känts så för vissa av er, som sökt hjälp för ert mående och inte fått rätt bemötande eller rätt hjälp. Att ni står stilla, i ett vakuum.
Något jag tänkte dra igenom med ganska svepande drag idag är fysisk och psykisk sjukdom i samklang, med en personlig och rätt privat touch. Det finns en rad anledningar till detta. En anledning är att jag har föreläsning om detta i veckan, för att...
Ensamhet - en plåga eller fröjd? - Magdalena Fredriksson
Idag är det lördag, och passande nog tänkte jag skriva några rader om ensamhet. För när drabbar ensamheten oss allra svårast, om inte en fredag eller lördagkväll under sommaren när det verkar som att "alla andra" är i goda vänners lag, dricker rosé och bara är glada? Den ensamhet jag skriver om idag väljer jag att kalla situationell ensamhet, utifrån att vi ofta befinner oss i situationer av ensamhet (självvald eller ej), men aldrig är riktigt, riktigt ensamma som vi ibland tror eller intalar oss själva när vi mår som sämst. Att vi skulle vara helt ensamma, utan någon som bryr sig eller tänker på oss någon gång, stämmer väldigt sällan även om fall finns som ibland uppmärksammas i någon av dagstidningarna. Jag vill vara noga med att säga att jag i detta inlägg inte kommer prata om enskilda...
Varför jag gör vad jag gör - Magdalena Fredriksson
Idag tänkte jag berätta lite om hur min resa till beteendevetare och steg 1-terapeut började, och hur jag nått en hel del av mina mål i livet trots att jag nästan alltid tvivlat på mig själv och dessutom haft perioder av nedstämdhet.
Jag är född och uppvuxen i en liten stad i Sverige, där jante alltid varit närvarande och bevakande av varje steg man tar. Där får ingen vara bättre än någon annan, på något. Detta har nog präglat långt fler än bara mig, men mig har det satt ganska djupa spår i. Och jag har inte förstått det förrän på senare år, efter en flytt till en annan stad och sedan tillbaka till hemstaden. Än idag skäms jag för de få framsteg jag gjort och den framgång jag nått, fast den inte är någonting jämfört med vad vissa andra åstadkommit. Men det konstiga...