Ångestbloggen
Vi kan rädda liv - Julia Ekström
Jag kommer aldrig att glömma dom där sorgsna ögonen som speglade min biologiska fars själ. Och jag kommer aldrig att glömma sista gången jag såg honom, jag kommer aldrig att glömma honom.
Min biologiska pappa levde med bipolär sjukdom och tog sitt liv år 2014. Inte nog med att suicid är ett tabubelagt och nedtystat ämne så är även psykisk ohälsa de.
Den dagen jag fick veta att han verkligen var borta väcktes en ilska i mej men oxå en passion, en passion för att hjälpa andra och påbörja ett arbete för att bryta tystnaden kring psykisk ohälsa.
Jag har aldrig varit arg på honom, snarare på systemet och faktumet att han aldrig fick den hjälpen han behövde inte ens dagen han dog.
Jag kan tyvärr bara se dödsfallet ur ett perspektiv, mitt egna. Jag sörjer det han och jag aldrig fick, en relation att bygga...
Jag gav aldrig upp, jag hittade bara nya vägar att ta mej fram - Julia Ekström
Min resa med min psykiska ohälsa har varit lång, ohälsan var konstant närvarande och ville aldrig riktigt låta mig gå. Ska jag vara helt ärlig så vågade jag nog inte släppa taget om den helt heller. De var tryggt att va tjejen som mådde dåligt, eftersom att man nästan alltid hade något att skylla på när man var för rädd för att försöka på något nytt. Små saker som att åka buss själv eller att betala med ett kort var ångestframkallande och läskigt för mig! Det fanns alltid ett “Tänk om” cirkulerande i mitt huvud. För tänk om jag glömde kort koden eller tänk om jag hoppade av på fel hållplats, jag var expert på att tänka katastroftankar och bygga upp hemska scenarion i mitt huvud. Jag var bra på att skrämma upp mej själv och undvika allt som skulle...
Självinsikt är det finaste vi har - Julia Ekström
Om jag fick ångra något här i livet så skulle de vara alla dom tillfällen jag såg på mej själv som något sämre än ”alla” andra. För jag är varken sämre eller bättre! Rent allmänt känner jag såhär, om du huvudsakligen behandlar människor runt omkring dej med respekt och omtanke så ser jag inga problem med just dej eller mej som individ och människa. Vi måste inte tycka om eller älska alla runtomkring oss, men de borde vara lag på att respektera och bemöta andra på ett schysst sätt. Tyvärr ser inte samhället ut så idag och jag har bara lärt mej att inte vara bitter över de.
Självinsikt är det finaste vi har. Vi måste börja se oss själva för att kunna möta andra! Jag tror att många människor går runt och tror att dom är snälla och bra...
Tips till dej som har generell ångest - Julia Ekström
Ångest kan visa sig i alla dess olika former och bero på olika saker. Men om man har ångest för ingenting, vad gör man då?
Berätta för någon hur du känner dej och att du har ångest! Om du har någon i din närhet som du vet bemöter dig med ödmjukhet så kan det vara både skönt och befriande att få berätta hur man känner sig och mår. Man bör undvika att prata med den dömande typen när man mår dåligt, det kan röra upp andra bakomliggande känslor som inte behövs just i de läget! Det är klokt att vara öppen och tydlig om hur man mår eftersom att människor i ens närhet kan få en större förståelse och hitta ett bättre sätt att bemöta dej!
Acceptans! Acceptera hur du känner dej och spring inte! ångesten kommer ikapp dej. Att kämpa och...
Rädslan och ångesten tog över mitt liv - Julia Ekström
När jag blickar tillbaka på min historia så är den nästintill filmisk. Tårarna på skoltoaletterna, paniken i bröstet och smärtan som aldrig går över. De var som ett enda långt heartbreak som aldrig gick över. Varje psykologbesök kändes onödigt och ord blev bara till betydelselösa meningar. De var inget som varken blev bättre eller sämre, tiden stod bara still.
När man redan befann sig i sitt mörka hål så blev små saker väldigt snabbt något mycket större. Jag klamrade mig fast i den tryggheten jag hade eftersom de kändes som att jag skulle falla till marken vilken sekund som helst. Jag visste ju inte vem jag var, jag visste bara vad det var jag kände.
Det var mycket rädsla under dom åren och särskilt för vad andra skulle tycka om mej. Om jag inte fick de gensvaret jag förväntat mej av en person...
Har ångest ett utseende? - Julia Ekström
När man ser mej är nog inte psykisk ohälsa de första man tänker. Vi har inte bara ideal som handlar om hur en kvinna eller man ska se ut, vi har även ideal som säger hur en sjuk person ska se ut. För om vi ser någon som kommer med gråa mjukis och otvättat hår så måste ju bara den personen vara psykisk sjuk! Medans hon i rosa kappa och klackar bara måste vara frisk. Men har verkligen psykisk ohälsa ett utseende eller är det bara en generaliserad bild som vi skapat?
Jag kommer till och med ihåg första gången en vuxen sa till mej att jag var för söt för att må så dåligt, jag förstod aldrig vad mitt utseende hade med saken att göra. Det var ju på insidan det gjorde ont inte på utsidan. Och det är väl lite så min historia har sett ut, antingen så har man dras med i mitt mörka hål eller så...
Senaste inläggen