Ångestbloggen

Jag vet inte exakt när kontrollen tog över vardagen. Min vardag. Jag som vanligtvis beskrevs som en glad prick men något slarvig blev en helt annan person i samband med “matkontrollen”. Hur kan maten påverka ens personlighet så? En fråga jag aldrig riktigt förstått mej på. Jag förmodar att maten alltid har varit en slags identitets-grej i ett samhälle där vi har möjlighet att själva välja. I ett samhälle där det finns mat i överflöd blir mat något “fint” att kunna hantera och till och med avstå? I ett samhälle där det råder brist på mat förmodar jag att denna psykiska sjukdom inte har fått samma spridning; det är ju inte en prestation att stå emot något som det råder brist på? Möjligtvis om man avstår för nära och kära men där råder ett annat...