Ångestbloggen

Ångestbloggen

Del 9 - Självmordet - Ida Wi

Jag satt ofta i pysselrummet och målade fåglar med vattenfärg. Jag älskade att måla fåglar eftersom de symboliserade friheten som jag inte hade där. Jag använde mig av alla möjliga färger och ibland skrev jag till lite olika citat. På en målning står det “det är för sent att stänga buren när fågeln har flugit”. En dag när jag satt och målade som vanligt började det tjuta på avdelningen. Jag hörde många tunga steg som sprang i korridorerna. Jag hade dörren till pysselrummet på glänt och jag såg personal från både avdelning 31 och 32 samlas vid personalrummet. De skrek och sprang fram och tillbaka. Någon ropade efter läkare och några andra försökte få vi andra patienter att inte titta åt deras håll.

Elsa och Rosita var som vanligt ute och rökte när detta...

Läs vidare...

Del 8 - Duscha - Ida Wi

Det fanns ett antal duschar på avdelningen och vi blev ombedda att hålla hygienen så gott vi kunde. Jag var väldigt sjuk när jag blev inlagd och kunde inte få mig till att göra de mest vardagliga sysslorna som att just duscha. Jag tror att jag inte hade duschat på över en vecka innan jag använde sjukhusets dusch. Det fanns inga draperier och toalettstolen var precis bredvid duschutrymmet. En gång fick jag för mig att raka mina ben, jag hade inte kunnat raka mig varken under armarna eller benen på flera veckor. Jag fick låna en engångsrakhyvel som bara hade ett blad. Jag var en av de få som inte skar sig i handlederna och jag skojade med en i personalen att jag skulle gå in och skära mig. Det var inte ett kul skämt och det var absolut opassande. Skötaren sa till mig att inte skämta om sådant. Det var riktigt dumt sagt.

Jag ställde mig i duschen och...

Läs vidare...

Del 7 - Avdelning 31 - Ida Wi

Under min tid på avdelningen så kom och gick det en hel drös med patienter. Jag fick se otroligt hemska, upprörande och fantastiska saker. När jag blev inlagd hade jag de mest hemska fördomarna, jag trodde att personerna där inne var så som man ser på film eller läser om i böcker. Typ att det är galningar som springer runt och kletar bajs på väggarna. Så var det så klart inte. Jag har aldrig träffat så förstående, ödmjuka och sympatiska människor. Vi har delade erfarenhet och kan till och med skratta ihop.  Det fanns en del människor som jag bara måste berätta om.


Rosita

Rosita var en av de första patienterna som sa hej till mig, hon satt med två andra tjejer och vi var alla i ungefär samma ålder. De pratade om allt möjligt och skrattade tillsammans. Jag blev indragen i ett samtal en dag och där ville jag stanna...

Läs vidare...

Del 6 - Intro till Avdelning 31 - Ida Wi

Jag och pappa satt i bilen och åt hamburgare. Jag hade alldeles för hög ångest för att kunna sitta i restaurangen så vi satt i bilen som så många gånger förr och delade på pommes frites. Jag kunde äta ungefär halva måltiden, sen sa det stopp både i magen och i ångesthjärnan. Det var en varm dag i mars, solen strålade in i framrutan på bilen och bländade mig. Jag hade inte orken att hålla i min mugg med läsk så pappa fick hålla i den när jag blev törstig. När vi var klar med maten ställde pappa den fråga som var vägen in i ett tillfrisknande: Ska vi åka? Jag nickade. Vi körde ut från parkeringen och behövde inte åka särskilt länge, vi var framme vid Nacka sjukhus.

Pappa parkerade och stängde av motorn, vi gick ut och betalade i automaten. Vi gick in genom den stora...

Läs vidare...

Del 5 - Privatpsykologen - Ida Wi

Jag har provat på en hel del terapiformer, KBT, internetterapi och intensiv dynamisk korttidsterapi. Den sistnämnda var en snabb väg in i en ny terapi. Jag hade så otroligt många panikattacker ett tag och pappa ville hitta hjälp fort. Han ringde runt till många olika psykologer men de flesta var otroligt upptagna och kunde inte ta emot mig för ens om några månader. Till slut fick pappa kontakt med en kvinna som jobbade som terapeut och fokuserade på intensiv dynamisk korttidsterapi. Den här sortens terapi är en psykodynamisk terapi, baserad på psykoanalytisk teori, anknytningsteori och neurovetenskap. Metoden är utformad för att på ett effektivt sätt hjälpa kunden att upptäcka och uppleva sina sanna, verkliga känslor, vilket ger en bättre möjlighet att frigöra sig från sina egna saboterande copingstrategier och få större frihet att leva...

Läs vidare...

Del 4 - Frisk för ett tag - Ida Wi

Medicinen jag fick från öppenvården gjorde mig stabil och frisk. Jag kunde slappna av, jag fick inga panikattacker mer och jag kunde fokusera på vad jag ville göra med mitt liv. Jag valde att förtränga det som hade hänt eftersom det nu var passé. Jag studerade på Stockholms Universitet, jag fixade körkort och köpte en bil. Jag fick många underbara vänner på universitetet och jag pluggade det som gjorde mig lycklig. Jag tog min medicin i ungefär ett år och sen kände jag att jag kunde sluta. Det var det sämsta valet jag har tagit. Jag slutade abrupt med min medicin och efter bara några månader började panikattackerna komma tillbaka. Nu var tiden inne för en egentlig depression.

Läs nästa del här: https://www.angestskolan.se/blog/del-5-privatpsykologen-ida-wi

Läs vidare...

Del 3 - BUP - Ida Wi

Jag och Gabriel kom hem till Sverige, oskadda men omtumlande efter vad som hade skett på flygplatsen. Jag ville gärna glömma det som hade hänt eftersom jag inte kunde förstå eller förklara det. Dagarna gick, jag gick sista året på gymnasiet och Gabriel jobbade med IT. Bara en vecka efter att vi hade kommit hem fick jag min andra panikattack, minst lika jobbig som den första. Jag förstod ingenting, igen. Min skola var som en fristad för mig, där kunde jag visa framfötterna, vara en duktig student, få beröm och umgås med några få vänner. Jag tog mod till mig en dag och gick till min psykologilärare Emilia. Jag berättade med darrig röst för henne vad som hade hänt och hon lyssnade. Det var så skönt att kunna berätta för någon om vad jag gick igenom, för jag hade inte vågat berätta det för någon...

Läs vidare...

Del 2 - Akuten - Ida Wi

Det var många panikattacker ett tag och ångesten låg alltid över mig som en osynlig slöja. Jag ville bara glömma det som hade hänt och hoppade på att ångesten skulle gå över. Det gjorde den inte, panikattackerna gav mig fler fysiska symptom. När en attack kom började jag att spy, kroppen vek sig och jag fick så ont i hjärtat att jag ville gräva ut det. Ibland kändes det som att det var någon som stack en kniv i det, andra gånger att det ville ut ur bröstet och en gång var det som att det skulle implodera. All mat jag åt kom direkt upp igen och jag började förlora vikt. Jag har alltid varit väldigt smal så att gå ner i vikt för mig är inte bra alls. Min pappa var min hjälte, inte bara då utan under hela resan. Vi åkte till akuten två gånger, sista gången fick jag sova över flera...

Läs vidare...

Del 1 - Panikattacken - Ida Wi

*ida wi panikångest Jul 18, 2017

Jag heter Ida och jag är 23 år, jag tänkte berätta min historia i 13 delar. Ni kommer att få höra om min resa genom psykisk ohälsa, från första gången jag fick en panikattack till att jag blev frisk. Jag är öppen och ärlig med allt som jag säger och jag hoppas att detta kan bidra till förståelse inom området. Så, detta är då del 1:

1. Panikattacken

Charles de Gaulle är namnet på Europas största flygplats mätt i antal flygplan som landar och lyfter samt när det gäller mängden ankommande gods. Varje år flyger mer än 60 miljoner passagerare till eller från CDG. Jag var en av dem; höstlovet 2011. Jag och min pojkvän Gabriel hade spenderat en underbar vecka i en lägenhet belägen lite utanför Paris. Vi gick in till närmsta småstad för att köpa baguetter och kyckling för att...

Läs vidare...
1 2
Close

50% Avklarat

Two Step

Lorem ipsum dolor sit amet, consectetur adipiscing elit, sed do eiusmod tempor incididunt ut labore et dolore magna aliqua.