Ångestbloggen
Schematerapi - andra besöket - Ida Wi
Igår var jag på andra besöket för schematerapin. Jag kommer gå, till att börja med, på 10 tillfällen. Denna gång så fortsatte vi på livslinjen, men kom bara till 2008. Vi pratade väldigt mycket om “duktiga flicka”-epiteten som jag besitter, som så många med mig. Det är inte konstigt att jag formades till att bli den duktiga flickan med tanke på att min bror fick uppmärksamhet genom att vara bråkig och jag fick uppmärksamhet genom att vara duktig. Duktig i skolan, duktig med vännerna, duktig med föräldrarna, duktig med hobbys, duktig med utvecklingen, duktig med.. ja i stort sett allt jag skulle ta mig till. Då kanske man undrar “men varför var inte du bråkig och fick uppmärksamhet på så sätt?”. Nej, det ville jag inte vara eftersom mina föräldrar hade fullt upp med min bror och inte skulle...
Schematerapi, vad är det? - Ida Wi
ÄNTLIGEN! Jag har fått en plats för schematerapi i Stockholm.
Mina panikattacker har kommit tillbaka trots att jag äter samma medicin som jag gjort i 5 år nu och varit frisk ett bra tag. Attackerna började komma i somras och jag är väl medveten vid det här laget hur mina depressioner börjar: med panikattacker. Så, jag försökte vara vuxen och fånga detta i tid innan jag blir sjuk igen. När jag träffade min psykiatriker så höjde han dosen för en av mina mediciner, venlafaxin, och vi gick igenom alternativ för terapi. Jag har gått på KBT, dynamisk korttidsterapi, internet-KBT, gruppterapi, PDT och en del mindfulness men jag har inte riktigt tyckt att något har gett mig det resultat jag vill nå. Min psykiatriker skickade mig till en psykolog några veckor därpå som skulle göra en bedömning för vilken vård jag skulle...
Klapp på axeln, för i helvete! - Ida Wi
År 2016 tog 1129 personer i åldern 15 år eller äldre livet av sig. Psykisk ohälsa stiger. Stressfaktorer som påverkar oss negativt. Duktiga flickor och macho pojkar som skadar sig själva. Svälter sig själva. Hetsäter. Utvecklar tvångstankar. Utvecklar generell ångest-syndrom. Utvecklar sjukdomar som inte försvinner. Utvecklar skörhet. Utvecklar hjälplöshet. Utvecklar självmordstankar som ger oss självmorden.
Jag fick en rejäl panikattack i helgen. Jag hade lagt mig ner för att försöka lugna mitt lilla hjärta och jag började kaskadspy, jag spydde galla. Jag gjorde som jag brukar och ringde min FabDad. Han var i telefonen i flera timmar samtidigt som jag spydde, grät, skrek, hulkade och darrade. Jag somnade med telefonen vid mitt öra och han la på en halvtimme efter att jag hade somnat, han var kvar ifall att jag skulle vakna. Vilken...
Dagbok av en sjukdom - Ida Wi
Som ni redan vet så öppnar jag upp mitt hjärta mer än gärna för att dela med mig av information, förståelse och stöttning. Denna text är direktkopierad från dagboken jag förde med väldigt långa mellanrum, typ månadsvis, under året 2014. Jag hoppas det ska göra någon nytta mer än för bara mig.
Den 30 Januari 2014
Ärligt talat förstår jag inte varför jag inte har tagit livet av mig tidigare. Hur kom jag hela vägen hit? Jag ser ingen ljus framtid. Jag ser ingen förbättring. Jag ser inget värdigt liv. Jag har vaknat, med en så outhärdlig ångest att jag inte kan gå upp ur sängen utan att se det som en otroligt stor utmaning, i över en månads tid nu. Det har varit dåligt över huvud taget i ca tre månader. Och kanske (självklart) så har mina f.d. förhållanden en del...
Automatiska helvetes-tankar - Ida Wi
De som känner mig vet att jag är en glad tjej som har många järn i elden och njuter av livets alla känslor. Jag vill leva, jag ser ljust på min framtid, jag är frisk och jag älskar mig själv. Men! Det finns alltid ett men. Jag har seratoninbrist och jag måste äta min medicin. Om jag inte gör det så mår jag dåligt, så enkelt är det.
Jag får sällan panikattacker numera och det är jag så jävla tacksam för. Dock fick jag en panikattack för någon vecka sedan då jag hade druckit alkohol, missat min medicin och drömde en mardröm. Jag vaknade kallsvettig och hjärtat slog alldeles för snabbt. Då blev jag påmind om mitt förflutna och hur det känns att få en panikattack (hjärnan förtränger (som tur är) ofta jobbiga saker så jag hade nästan glömt bort hur jag skulle hantera...
Håll en attack i schack! - Ida Wi
Hej! Ida här igen, tack för all feedback och respons på mina tidigare inlägg! Jag jobbar som föreläsare inom psykisk ohälsa och om du eller någon du känner skulle vilja boka en föreläsning med mig är det bara att höra av sig till mig! Jag finns på facebook under namnet Ida Wi samt på mailen [email protected] Kolla gärna in min hemsida också: www.idawi.se
Jag håller vanligtvis föreläsningar för gymnasieelever men kan så klart anpassa mig till företag och barn i yngre åldrar.
Nu tänkte jag dela med mig av lite tips:
Jag har varit frisk i över tre år tack vare min medicin. Om jag får en panikattack idag så känner jag igen den direkt, jag kan hantera den så att den inte tar över hela mig och förstör min dag. Jag tänkte dela med mig av de tipsen som har fungerat bäst för mig när...
Del 13 - Låt inte sjukdomen definiera dig, eller gör det - Ida Wi
Jag är väldigt öppen om min sjukdom och hur jag tog mig ur den osv. Jag är stolt över att jag är så pass öppen och jag är glad att jag är det. Att prata om allt som har hänt har varit en sorts terapi för mig, jag behövde få ur mig det här. Jag tror att mitt tillfrisknande skulle gå mycket mer långsamt om jag stängde in mig. Men eftersom jag är så pass öppen, som inte många andra är, så har jag fått frågor som jag har blivit upprörd över. Ett ex sa en gång till mig att jag inte skulle låta depression definiera mig. Det gör jag inte heller, men jag kan tänka mig att människor kan bli lite förbrydda över min transparens. Det är fortfarande inte helt accepterat att prata om det jag gör och då kan jag få pekande fingrar om att rätta mig i ledet. Men vet ni vad? Det skiter jag...
Del 12 - Medicin - Ida Wi
När man börjar med antidepressiva läkemedel så ligger det till så här: under ca två veckor så mår man sämre, sen börjar det bli bättre. Läkemedel är otroligt individuellt, vilka som fungerar och inte. När jag blev inlagd var det ett krav att äta medicin eftersom det var en del av deras behandling. Jag är inte emot läkemedel så för mig var det enbart positivt.
Den första medicinen fungerade inte för mig. Jag hade varit på toa och kollade mig i spegeln, jag var knallröd i ansiktet och då gick jag till sjuksystern som bad mig sätta mig ner. Under fem minuter så hade jag däckat, jag förlorade medvetandet men utav någon anledning så fungerade hörseln fortfarande. De ringde akuten och det tog inte lång tid innan ambulansen kom farande. Jag hade pösat ihop ordentligt när tre män kom och la mig...
Del 11 - Vägglöss - Ida Wi
Dagarna och nätterna på psyket flöt ihop, jag hade svårt att komma ihåg vilken dag det var och om jag hade sovit under natten eller under dagen. En dag var det ett krismöte för både patienter och personal. Vi hade fått vägglöss. Anticimex besökte oss och berättade ingående om vad vägglöss var för något. De förklarade att vi skulle vara tvungna att frysa ner eller hetta upp alla våra kläder, vi skulle duscha noga och sätta på oss sjukhusets lånekläder. Våra rum skulle hettas upp med någon sorts ånga och då förstod jag att detta kan bli ett problem. Min käraste ägodel, den som höll mig flytande - gitarren! De skulle frysa ner gitarren! Kan ni tänka er? Ni som inte kan tänka er: en gitarr kan inte bli nedfryst eller upphettad för då förstörs den! Jag gick runt med min gitarr en...
Del 10 - Självskadebeteendet - Ida Wi
Jag kanske har nämnt att jag aldrig har skurit mig i handlederna. Det är ett vanligt förekommande självskadebeteende bland psykisk sjuka, speciellt för de unga. Jag kan förstå varför man väljer att göra det teoretiskt men jag har aldrig förstått det konkret. I teorin så förklaras det som en befrielse från sin egna psykiska sjukdom. I och med att det blir synliga ärr så kanske omvärlden kan förstå hur det känns inuti. Det finns också en förklaring om att man vill ha någon form av fysisk smärta eftersom man har gått med en psykisk smärta så länge och/eller att man vill se efter om man överhuvudtaget kan känna någon sorts fysisk smärta. Det kan också vara ett väldigt högt rop på hjälp. Jag är glad att jag inte skar mig i armarna men jag förstår mig på de som gjorde...