Ångestbloggen
Min medicinering och terapi - Gabriel Aas
Mina år med ångest har verkligen gått upp och ner, jag har vissa perioder känt mig väldigt bra och andra perioder mått extremt dåligt. Beroende på perioden så har jag bytt både medicin och terapi, jag har gått hos två olika psykiatriker och 4 olika psykologer och jag har gått på 3 olika mediciner.
Om vi börjar med medicinen, så startade jag hos min första psykiatriker på medicinen Sertralin vilket jag inte alls upplevde hjälpte därför övergick jag till medicinen mirtazapin som hjälpte mig från början och många månader framåt, men tyvärr så upplevde jag därefter att medicinen slutade hjälpa och övergick därför till en annan psykiatriker där det ångestdämpande preparatet lyrica adderades till min medicinering. Trots mina upp och nergångar så känner jag nöjd...
Vem jag blir när jag får ångest och mina självmordstankar - Gabriel Aas
När jag inte har ångest och inte mår dåligt, så är jag generellt en väldigt glad och positiv person. Jag ser möjligheter, jag ser det positiva i mitt liv och jag ser framförallt inga större utmaningar. Jag är en social person som gärna möter nya personer och gärna pratar med folk omkring mig, jag älskar att vara ute med mina kompisar och jag tycker verkligen om mitt liv.
När jag istället har ångest, blir jag en otroligt stor introvert person. Jag ser svårigheter med allt, jag ser ingenting positivt och jag har ofta självmordstankar. Jag är fast i en bubbla och kan inte agera normalt i sociala situationer. Jag har otroligt svårt att befinna mig bort från hemmet och jag ligger på nätterna och vrider mig av ångest och får fullständig panik.
Det är exakt det här som är och likaså är många andra problems,...
Min separationsångest och min brors död - Gabriel Aas
Jag har endast 1 minne av min bror som dog i leukemi, jag minns hur jag satt i min farmors gamla soffa, såg mina föräldrar sitta kring min bror som låg med dropp och tog sina sista andetag. Jag minns hur jag såg mina föräldrar börja gråta, jag minns mina föräldrars hulkande gråt, jag minns hur dem såg så fruktansvärd förtvivlade ut, hur deras hela värld rasade. Jag var 5 år och min bror hade precis mist kampen mot cancer. Vid endast 12 års ålder.
Än idag så tänker jag tillbaks på minnen av min bror, och jag inser ofta att det enda starka minnet av honom är kvällen när han dog. När mina föräldrar pratar om hur varm och glad person han var, om hur mycket han älskade mig och mina syskon och hur mycket livsglädje som fanns i den lilla och så skadade kroppen. Så kommer det inte upp någonting...
Början på min ångest - Gabriel Aas
Jag minns det som igår, hur jag låg där nyårsafton 2015 och började känna att något brann inom mig. Jag var fast i en ond tankecirkel som jag omöjligt kunde ta mig ur, jag fick fullständig panik och visste inte var jag skulle ta vägen.
Innan detta tillfället visste jag knappt vad riktig ångest innebar, självklart hade jag tidigare haft lite ångest över något jag gjort på fyllan, eller en helt vanlig ångest inför ny vecka och tråkiga vardagar. Min ”riktiga” ångest började väll egentligen lite smått med mindre dödsångest, jag märkte att jag blev mer och mer orolig över att mina nära och kära skulle dö, det gick till och med så långt att jag började kolla pulsen på min hundar.
Hur som haver, så var det en mildare ångest, en ångest som inte alls kunde jämföras...