Ångestbloggen
Hej! Nu kan du boka dina biljetter till mina föreläsningar i maj. Klicka här för mer info! /Eric

Ångestbloggen

Himlen är grå - Fanny Jaensson

*fanny jaensson Nov 21, 2017

Du vaknar upp, men du önskar att du inte gjorde det. Du tar ditt första andetaget i vaket tillstånd, men du önskar att du inte gjorde det. Du tänker din första tanke, “snälla, låt mig somna in”, och du stänger dina ögon. För att sen öppna dem igen och titta upp i ditt vita tak. Allt är som vanligt, allt är precis som vanligt. Men din kropp har tagits över av ett monster, ett monster som heter depression.

Tänk dig den gråaste och molnigaste dagen i november. Det är kallt, faktiskt frostigt ute och alla löven har singlat ner från träden. Träden står där nakna vajandes i vinden. Himlen är gråare än själva färgen och inte en enda strimma av ljus tar sig igenom de tjocka molnen. Tänk dig att vädret är såhär varje dag, 365 dagar om året, 24 timmar om dygnet. Ibland kommer en stråle sol...

Läs vidare...

Fråga inte varför - Fanny Jaensson

*fanny jaensson Nov 21, 2017

Detta är till dig som inte förstår. Som inte förstår varje jag är som jag är eller varför jag gör som jag gör.

Om du känner mig ordentligt och umgås med mig, så kommer du få se mig sitta gråtandes i ett hörn. Med en kropp som skakar och en blick som inte kan fokusera. Du kommer att se hur min kropp faller ihop till marken efter en panikångestattack. Eller hur jag sitter med tom blick, helt utmattad, efter timmar av ångestattacker som avlöst varandra. Du kommer kanske inte förstå varför jag så ofta tittar ordentligt på maten innan jag äter den. Men har man en gång haft en ätstörning så sitter många beteenden kvar  för evigt. Jag kommer alltid räkna kalorier, inte aktivt, men min hjärna gör det av automatik. Jag kommer alltid veta att 100g snabbmakaroner innehåller 360 kalorier, 351 ifall det...

Läs vidare...

Life with Borderline - Fanny Jaensson

Jag hittade en text på engelska i en grupp på Facebook häromdagen, och den texten var så spot on att jag tappade andan. Jag läste den om och om igen, var den skriven till mig? Vem hade skrivit ner mina tankar? Mina känslor? Jag valde att skriva om den liten och lägga till en del, här kommer min tolkning av texten. Välkommen till en inblick i sjukdomen borderline.

This disorder is difficult. Everyday is a battle in your head. Fighting your emotions and demons, reminding yourself that you are good enough and that your friends don’t hate you. Your head is always telling you lies, but you take them as truths. You are worthless. You are ugly. You don't deserve love. You don’t deserve help. You don’t deserve to live because you are a despicable human being.

One wrong word, one look, anything that feels like rejection, IS rejection. Then you obsess about it. You pick things apart, overthink every word you’ve said the...

Läs vidare...

Jag är ensam - Fanny Jaensson

Jag är ensam. Så ensam att det gör ont ända in i skelettet. Jag kan stå mitt i en folkmassa och ändå känna mig som den enda människan kvar på jorden. Jag kan vara med mina bästavänner och ändå känna trycket i bröstet av ensamheten. Det är vad psykisk ohälsa gör mot en människa, det isolerar en totalt. Det gör så ont, så fruktansvärt ont att vara så ensam.

Tänk dig att du vandrar ensam längs en lång väg. Du tittar dig omkring och ser bara fält så långt ögat kan nå. Du verkar vara den enda levande människan kvar på jorden. Du pratar, men det finns ingen som hör dig. Du letar förgäves efter någon. Det slutar med att du skriker, du skriker för full hals - men ingen hör dig. Du är helt jävla ensam.

Men vägen du vandrar på är egentligen inte...

Läs vidare...

Ångesten förstör liv. Den förstör MITT liv - Fanny Jaensson

*fanny jaensson Ångest Jul 26, 2017

Tänk dig att du sitter i skolbänken, bredvid din bästa kompis. Ni fnittrar åt något roligt samtidigt som ni försöker verka intresserade på det läraren skriver på tavlan.

 Eller att du sitter på ditt jobb, du har kafferast och skrattar med kollegorna. Du ler och känner att du verkligen trivs med dina kollegor och ditt jobb.

Eller att du är på en förfest med alla dina vänner. Du är lagom berusad och tillsammans med dina vänner dansar ni vilt till “ Run the world (Girls) ” med Beyoncé. Du kastar blicken över axeln och ser att killen du länge haft en crush på har kommit. Du tänker; “Yes, han kom”.

Eller att du sitter på hästryggen, eller sparkar en fotboll eller utövar vilken fritidsaktivitet som helst. Du är glad, för du får göra det du älskar. Du känner endorfinerna flyga runt i kroppen...

Läs vidare...

Pappa, jag tror att jag dör - Fanny Jaensson

Jag sitter där i fåtöljen. Allt är som det ska, mina föräldrar springer små stressat runt i huset och packar ner det sista i resväskan. Jag är redan klar, jag har vikt ner alla mina kläder och packat ner allt i min stora rosa resväska som jag fick när jag tog studenten några veckor tidigare. Jag kollar på tv, klockan är strax innan 19.00 och “Sverige Ninja Warriors” går på repris. Jag har haft en trevlig kväll, vi har ätit grillad kyckling med potatissallad och min bror kom hem på middag. Visst, jag hade en del ångest eftersom vi dagen därpå skulle åka till Kroatien. Men det kändes ändå bra, det hade gått bra att packa och jag hade kunnat hålla ångesten på en bra nivå. Det var i alla fall det jag trodde.


P A N G. Trycket på bröstet kom från ingenstans. Det började sticka i...

Läs vidare...

Jag vill bara få känna något - Fanny Jaensson

274 dagar sen och 13 timmar, det är 9 månader.

9 långa månader sedan jag sist satt med ett rakblad i handen.

9 månader sedan den fysiska smärtan tog över den psykiska.

9 månader sedan jag äntligen fick känna något.

Jag saknar det. Jag saknar det väldigt mycket. Vi människor gör allt för att inte skada oss, vi har hjälm när vi cyklar, bilbälte i bilen, skydd vid hockey, säkerhetsväst vid ridning. Det är uppenbart att vi inte vill utsätta oss för någon form av fara eller smärta. Hur kan en människa då vilja skada sig själv? Eller rättare sagt, skära i sin egna hud?

När jag var yngre ramlade jag omkull med cykeln, jag kom ihåg hur ont det gjorde, hur jag skrapade upp hela benet. Jag grät och grät, jag var otröstlig. När jag skar mig i tummen som 12 åring skrek jag av smärta. Kniven slant...

Läs vidare...
Close

50% Avklarat

Two Step

Lorem ipsum dolor sit amet, consectetur adipiscing elit, sed do eiusmod tempor incididunt ut labore et dolore magna aliqua.