Ångestbloggen
Du är INTE din sociala ångest - Eric Bergström
Idag tänkte jag berätta om en läxa jag lärde mig tidigt i min utbildning inom social ångest. Det var då lite svårt att förstå eftersom jag under väldigt lång tid intalat mig att jag bara fick leva såhär, men efter ett tag lärde jag mig att det inte behövde vara så. Idag tänkte jag alltså utmana myten om att social ångest är en del av vår personlighet som inte går att förändra.
När du var liten sa kanske någon till dig att "du är blyg" eller "du är väldigt tyst". Detta kan tas som att social ångest är en del av din personlighet och identitet. Att det är något du föddes med eller har utvecklat med din uppväxt, precis som ditt hår eller andra delar av kroppen. Sanningen är dock att social ångest inte är en del av dig.
Tänk såhär: Är du ångestfylld...
En dag som tonåring med social fobi - Eric Bergström
Jag går uppför trappan till skolan med en klump i magen, eftersom jag vet vad som väntar.
Jag har inga vänner på den här skolan, så det är bara en lång dag av ensamhet. Jag kommer alltid tidigt till lektionen för att inte riskera att vara sen. Jag skulle inte klara av allas blickar när jag knackar på dörren för att komma in efter att lektionen har börjat.
Eftersom jag är tidig går ofta läraren förbi mig på väg mot salen. Jag tittar ner i marken så att vi inte behöver säga hej till varandra och uppleva den pinsamheten det skulle innebära.
Jag vet vad de tänker.
Vad är det för fel på honom?
Varför har han ingen att prata med?
Jag kommer till första lektionen och hör allt snack runt om mig. Alla pratar om deras helg. Jag tittar ner i marken och försöker att undvika ögonkontakt.
Under lektionen gör jag samma...
Vad alla borde veta om Ångestskolan - Eric Bergström
Det finns något du måste få veta.
I ungefär tre år har jag drivit Ångestskolan på egen hand och gjort mitt bästa för att göra alla nöjda. Det har blivit filmer, citat och blogginlägg om alla möjliga ämnen inom psykisk ohälsa och många har förväntat sig att det ska fortsätta så. Många tror även att det är ett helt team bakom allt jobb, vilket gjort mig ganska utmattad när jag inte kan leva upp till vissa förväntningar.
Tyvärr tappade jag bort mig själv på vägen i att ge alla vad de vill ha. Jag började den här resan med att försöka hjälpa andra som lever med social ångest och rädslor precis som jag själv har gjort.
Efter en lång tid fumlandes fram och tillbaka känner jag att det är dags att hitta tillbaka till starten.
I framtiden kommer jag helt...
Jag är inte arrogant, bara livrädd - Eric Bergström
Under många år av mitt liv har jag varit väldigt rädd för att hälsa ordentligt på människor. Detta grundar sig i att jag alltid stammade när jag skulle säga mitt namn till någon, vilket blev en oerhört svår triggerpunkt för min ångest. Bara jag kände att det kanske skulle ske kunde jag känna svetten komma, andningen försvinna och katastroftankarna explodera inom mig.
Resultatet blev ofta att jag gjorde vad som helst för att undvika att hälsa på nya människor och därmed göra bort mig som första intryck. Det var enklare i stunden att inte alls lära känna den här personen än att kanske få en ny vän på lång sikt.
I efterhand har jag hört att vissa tolkade mig som arrogant första gången vi sågs eftersom jag inte hade hälsat på dem. De trodde att jag kände mig bättre...
Rädslan för att stå på scenen - Eric Bergström
Precis som för många andra var att hålla föredrag framför klassen bland det värsta för mig i skolan.
Det var sömnlösa nätter långt i förväg och katastroftankar om vad som skulle ske när det var min tur.
Ingen pratade om att väldigt många är rädda för detta och jag trodde därför att jag var helt ensam i världen med den här känslan.
Tankarna kring hur det skulle gå blockerade mig från att göra bra förberedelser, vilket i sin tur bara skapade mer stress.
Jag kommer ihåg en gång i gymnasiet när jag skulle prata om tyfoner inför klassen och hade som räddning i sista sekund skrivit ut en sida från Wikipedia med en sammanfattning om dessa tropiska cykloner. Tanken var aldrig att läsa rakt av, men i stunden var det det enda jag kunde göra för att den jobbiga känslan...
Ett knäpptyst helvete - Om att (inte) våga stamma
Idag vill jag vara personlig och berätta mer om mig själv. Det har varit väldigt jobbigt tidigare och något jag kämpar med hela tiden.
Alla har vi någonting vi skäms över om oss själva.
För många är det utseendet. För andra är det ett personlighetsdrag.
För mig är det min stamning.
När jag stammar inför dig kollar jag automatiskt bort från dina ögon. Det ligger djupa sår och minnen som säger att du kommer skratta åt mig eller tycka att jag är mindre värd när jag fastnar på ett ord.
Just därför hör du mig inte stamma särskilt ofta. Du kanske inte ens vet om att jag gör det även om du känt mig länge. Det finns en spärr som säger stopp när jag känner att det kommer. Då är det bättre att vara tyst istället för att riskera dina "negativa åsikter". Det skulle...