Ångestbloggen
Mitt hjärta är en fågel - Emelie Billman
Att öppna sig för någon, direkt eller via text, har stundtals visat sig ha lugnande effekt på min ångest. Förmodligen för att jag lättat på trycket genom att formulera erfarenheten i ord, men också för att andra känner igen sig – och jag blir lite mindre ensam. Tack vare att jag fått prata av mig här på Ångestskolan så tvekar jag inte längre inför att vara öppen om det som tär på mig, vilket har haft stor betydelse. Men det finns ändå ett inlägg som jag dragit mig för att skriva och det handlar om den just nu enda diagnos som jag verkligen, verkligen skäms över. Min förhoppning är därför att några rader om den kanske (kanske, kanske, kanske) krymper den där obehagliga känslan åtminstone lite grann. Så here we go.
Jag vet inte riktigt hur folk som inte känner mig väl...
Dags att gå vidare, lilla gumman? - Emelie Billman
Jag sitter på vårdcentralen framför en läkare och berättar att jag inte förstår vad som händer i mig. Att allt bara blir tyngre och att jag bara vill vila. Att jag inte ens klarar av att sjukanmäla mig till jobbet längre utan bara ligger kvar i sängen. Hon ser medömkande på mig men stressen lyser igenom: “Max två veckors sjukskrivning kan du få. Kommunen har inte råd med mer”. Alla instinkter i mig skriker efter mer tid men det spelar ingen roll. Det är sommaren 2010 och jag har befunnit mig i en stadigt nedåtgående spiral under 1.5 års tid. Vid det här laget har depressionen kört slut på mig. Tack och lov vet jag ännu inte att den förlorade orken aldrig ska komma igen. Två veckor fick jag vara hemma, därefter låg jag kvar i min säng och levde på sparpengar i ett år. Tills de tog slut.
Jag sitter hos...
Om att dö, natt efter natt, efter natt - Emelie Billman
En vanlig natt i vårt hem är allt ifrån fridfull. Jag drabbas nämligen av både sömnprat, sömngående, hallucinationer och nattliga panikångestattacker. För vem sa att det räcker med dagliga psykiska problem? Nej, skicka allt på den som pallar (sa nog Gud när många av oss föddes). För min del är de nattliga äventyren ganska lugna eftersom jag sällan minns dem. Det är värre för sambon ...
“Okey, welcome to English Class!”
“Älskling?”
“Today we’re going to talk about Adverbs”.
“Älskling??”
“Now, who can tell me what an Adverb is?”
“ÄLSKLING!!!”
Ja, det händer att jag håller engelskalektioner i sömnen. Om jag inte tvingar sambon att ladda ner den senaste trendappen från iTunes eller försöker sälja barn till honom (true story). Eller...
Mitt i naturen: Normföljare - Emelie Billman
Idag ska vi beröra ämnet normföljare, den undergrupp inom arten människa som i sin rädsla för allt (alltså ALLT) ägnar livet åt två saker i huvudsak: 1. att följa regelverk, ofta irrationella sådana, som tagits fram av en snäv bekantskapskrets; 2. att strida för dessa regelverk genom att krossa samtliga eventuella hot mot dem (det vill säga varenda liten stackare som råkar avvika). Normföljaren – en av orsakerna till mobbning, kränkningar, trakasserier och annan onödig galenskap i vårt samhälle.
Flockbeteende
Till exteriören ter sig normföljaren som en god representant för människoarten med ett välvårdat och polerat yttre. Den urskiljer sig dock så till vida att den nästan oavbrutet rör sig i flock. Horden tenderar att ha ett standardmått på 3-5 personer men sammanslutningar med både färre och fler...
You’re a Sky Full of Stars - Emelie Billman
Aviciis död tycks ha ruskat fram en kaskad av känsloreaktioner vars bredd vi nog inte riktigt var beredda på. Men det tycks inte vara händelsen allena som skakat om oss så. Det är en fruktansvärd sak som hänt, något som absolut inte borde få ske, men det är nog insikten som den fört med sig som gör den så oerhört mycket svårare att ta in: en ung man sträckte ut sina händer samtidigt som hela hans varelse kippade efter luft; han bad om hjälp, skrek efter hjälp, och artikulerade detta med den mest rena och klara stämma. “Jag kommer att dö”. Tydligare än så blir det inte. Ändå tycktes ingen vilja höra.
Dokumentären om hans framgångssaga är bland det mest obehagliga som visats på en skärm. Här har vi matats av experternas ord i år efter år: “Botemedlet mot självmord är att...
Vill du ha en livsuppgift? - Emelie Billman
Tänkte bara ge dig en jättestor poäng med ditt liv, om du har plats för en extra? För enda anledningen till att den stora folksjukdomen “självhat” brett ut sig i vårt land är för att vi, enskilda individer, upplever oss som avvikande. Vi har alla fostrats till det. Föräldrar, lärare, kompisar, släkt och grupper av olika slag har samtliga, med jämna mellanrum, påpekat våra fel. Och eftersom felen varierar beroende på situation och umgänge så finns det nog, med facit i hand, ingenting med oss som faktiskt duger. Vi har alla förvandlats till kameleonter; överallt anpassar vi oss till omgivningen genom att förtrycka våra sanna jag och indirekt också alla som liknar oss. Vi blir inte mer än kloner av varandra.
Men detta självhat hade faktiskt kunnat förhindras. Om vi, från dag ett, hade sluppit att matas av mallar, ramar, normer...
Attraktionslagen – när hela världen fick tvångstankar - Emelie Billman
Ungefärlig lästid: 6 minuter
Ofrivilliga tankar: En form av tvångssyndrom där tankar, ofta skrämmande sådana, produceras okontrollerat. Det kan vara medfött eller uppstå senare i livet.
Orsak: En teori är att vissa människor saknar det filter i hjärnan som normalt sorterar bort majoriteten av tankar. Resultatet blir att fler bilder, idéer och scenarier når medvetandet än hos människor som har ett filter.
Det är inte alla som har förmånen att veta orsaken till sin OCD men jag har det och hoppas att denna återblick åtminstone kan hindra någon från att få det på grund av ett visst modenyck. För mig började det för tio år sen, då jag för första gången hade landat i livet. Jag hade lärt mig älska mig själv och se ljuset i andra. Jag var hjälpsam, förlåtande och empatisk. Jag bejakade...
Varför människor dör… kanske - Emelie Billman
Här sitter vi på månen, du och jag, i varsin saccosäck med en killer view av planeten Tellus inför våra fötter. Vi har just lämnat allt vi lärt oss från vår tid där nere för att istället uppleva det som vi egentligen känner; rätt och fel bortom mänskliga mått. De har aldrig nått hit och vi är här för att få lite perspektiv.
Jag vill att du ska se dig själv på jorden. Se din omgivning, dina vänner, ovänner, bekanta och arbetskamrater. Se hela din historia från födsel till idag. Se på den som om du själv aldrig fanns i den. Som om den vore över och bara är en film som spelas upp på repeat, där du kan spola, pausa och börja om så mycket som du önskar. Här är du inte längre du utan en åskådare.
Gör nu ett nedslag i tiden som varit. Se hur en annan version...
Att tysta en introvert - Emelie Billman
Han sitter i skolbänken för första gången, sju år gammal och han strålar. Ögonen av nyfikenhet, leendet av upprymdhet och kroppshållningen stolt för att “här är jag och detta är min plats”. Han äger sin stol i klassrummet. Han får lov vara, men han vet ännu inte om att han just bara har fått lov.
Min barndom utspelades på 90-talet. Föddes man i trygga Sverige var det en fin tid att växa upp i, men det var också tiden för en ny samhällsvåg: supermänniskans. Det var i denna som landets företag upphörde att fråga vad de kunde erbjuda för att istället be sina anställda att redogöra vad de hade att tillföra. 90-talet utgjorde startskottet för de lättillgängliga människornas tid. I den var det inte bara önskvärt utan ett krav att besitta en öppen, social och allmänt...