Vi kan rädda liv - Julia Ekström

Vi kan rädda liv - Julia Ekström

Jag kommer aldrig att glömma dom där sorgsna ögonen som speglade min biologiska fars själ. Och jag kommer aldrig att glömma sista gången jag såg honom, jag kommer aldrig att glömma honom. 

Min biologiska pappa levde med bipolär sjukdom och tog sitt liv år 2014. Inte nog med att suicid är ett tabubelagt och nedtystat ämne så är även psykisk ohälsa de. 

Den dagen jag fick veta att han verkligen var borta väcktes en ilska i mej men oxå en passion, en passion för att hjälpa andra och påbörja ett arbete för att bryta tystnaden kring psykisk ohälsa. 

Jag har aldrig varit arg på honom, snarare på systemet och faktumet att han aldrig fick den hjälpen han behövde inte ens dagen han dog. 

Jag kan tyvärr bara se dödsfallet ur ett perspektiv, mitt egna. Jag sörjer det han och jag aldrig fick, en relation att bygga något fint på. 

Natten till den 15 februari valde han att avsluta sitt liv, bara de är tillräckligt smärtsamt för mej att tänka på. Men den smärtan skulle inte vara tillräcklig eftersom hans död skedde på en plats där han skulle få hjälp. Pappa låg inlagd på psykiatrin som han många gånger gjort, men skillnaden denna gången var att han aldrig skulle komma hem igen. 

Jag kan fortfarande inte förstå hur en sådan här sak kan ske, och jag har fortfarande svårt att acceptera faktumet att de hände. 

Jag vill bara minnas alla gånger han bara var han och dom få stunder bipolariteten inte lyste igenom. 

För bakom alla manier och depressioner var han en god man. 

Jag kommer fortsätta att kämpa för honom och sprida kunskap om psykisk ohälsa till den dagen jag inte längre finns mer. För vi kan rädda liv - även suicid!

Vad tyckte du om inlägget? 

Kommentera, dela med dina vänner och gilla oss på Facebook 

 
 
 
 

-

 
Close

50% Avklarat

Two Step

Lorem ipsum dolor sit amet, consectetur adipiscing elit, sed do eiusmod tempor incididunt ut labore et dolore magna aliqua.