Vem ser flickan bakom fasaden? - Nina Eklund
Hej! Föreläsningarna i Södertälje, Stockholm & Visby har flyttats till hösten. Se din mail för mer info! Ta hand om dig! /Eric

Vem ser flickan bakom fasaden? - Nina Eklund

När läkaren på våren 2015 sa att han var övertygad om att jag har ADHD var min reaktion ”nej det kan inte stämma”. Jag hade precis som många andra fördomar om vad ADHD är och hur personer med ADHD ska vara. Samma fördomar jag själv får bemöta idag. Läkaren sa på samma möte att ”du har alla förutsättningar för att må bra men ändå fungerar inte”. Jag antar att det i praktiken innebär en bra och stabil familj med icke-skilda föräldrar, syskon, bra ekonomi, socialt nätverk med vänner och att växa upp i ett småländskt samhälle utanför en alldeles lagom stor stad. I så fall har jag haft och har förutsättningarna för att må bra så varför kunde jag inte skärpa mig, anstränga mig mer, må bra? Ångesten, rastlösheten, impulsiviteten, den ständiga stressen och mina alldeles för höga krav är och har samtidigt varit en stor del av mitt liv. Redan som barn fick jag höra att jag var känslig, om jag bara ansträngde mig skulle skolan gå bättre, om jag kunde sluta bråka och ifrågasätta allt? Så många år som jag försökt anpassa mig till livet, olika omständigheter, till andra personer som ofta ägnade sig åt att förklara varför det var så viktigt att passa in. Jag försökte hålla tyst men började alltid diskutera ändå, gjorde alltid tvärtom. Det var samtal och möten med lärare, föräldrar och rektor. Alltid var det jag som skulle anpassa mig, anstränga mig och försöka passa in. Jag skulle lugna ner mig och kanske för en gångs skull göra det som de bad mig om. Men nej, det gick inte. Vad ingen såg var osäkerheten, rädslan och ångesten som fanns. Det var främst i skolan som min frustration kom ut.

När kraven blev för stora och litenheten för stor som tioåring så skolkade jag halva fyran. En av lärarna sa då till mig att ”du har inte en enda anledning att må dåligt!” De orden satt länge kvar i mig och jag vände min ångest och alla känslor inåt. Lugn på utsidan – kaos på insidan. Jag förstod att det inte finns en enda anledning att för mig att må dåligt men det gjorde jag utan att egentligen förstå någonting. Skapade en fasad som jag var noga med att hålla uppe, ville vara alla till lags och inte till besvär för någon. Om någon nu anade vad som fanns bakom förnekade jag det tills jag trodde på mig själv.

Utmattningen som jag många år senare drabbades av visade sig i grunden vara ADHD. I flera år hade jag anpassat mig, försökt passa in till vilket pris som helst, gjort det som förväntades av mig. Tills den dagen jag glömde hur man startar en bil, hur jag låser ytterdörren, kunde inte heller komma ihåg ett enda lösenord som användes dagligen eller när jag senast åt. Det kändes som att mitt huvud brann upp, att kroppen sa ifrån på alla sätt och jag tvingades till vila. I flera år hade mina symtom ökat men jag blundade och fortsatte som vanligt. Blev till slut så hudkänslig att tårarna rann när jag råkade stöta i höften, armarna eller vilken kroppsdel som helst i ett bord, i en kant eller dörrkarmar. En liten kille råkade slå ett plastsvärd på mitt lår när vi lekte och blev förtvivlad, trodde han skadat mig på riktigt. Allt gjorde ont, varenda muskel värkte ändå fortsatte jag, stannade inte en sekund. Idag förstår jag att mycket av min fysiska problematik och smärtkänslighet förmodligen berodde på allt det jag stängt in och stängt av. Alla tusen känslor, ångest, oro och rastlöshet som jag vänt inåt. Allt det som inte syntes, som aldrig visades. Det som jag knappt själv förstod eftersom jag tidigt fick höra att det inte fanns en enda anledning för mig att må dåligt.

Det är svårt att upptäcka ADHD hos flickor, det är inte ovanligt att det upptäcks först i vuxen ålder. För mig var det utmattning där ADHD visade sig vara den bakomliggande orsaken. Jag förstår att kunskapen är högre idag, att det var andra tider då men vänd inte ryggen åt den där flickan som är trotsig, uppkäftig och bråkig. Tro inte på att allt är bra förrän du försäkrat dig att det är så. Luta dig inte tillbaka i trygghet att flickan med alla förutsättningar inte har någon anledning att må dåligt. Hon kanske inte kommer vilja ha din hjälp men hon hoppas varje dag att du ser, att någon ser och sätter ord på det hon inte själv kan förklara, på det som gör ont. Det är såklart inte alltid ADHD som är problemet eller orsaken men bakom hennes fasad finns förmodligen en förklaring till alla bråk, trotsighet, varför hon alltid gör tvärtom. Det vet du inte än men ta dig tiden, gå inte därifrån och låtsas som att ingenting hänt. Gör det du kan men lägg aldrig någon skuld på flickan. Den kommer hon alltid bära med sig.

Sluta begränsa dig själv - var med på LIVE-kursen 'VÅGA LEVA'

Häng med varje dag 4-10 maj kl 19.00 för att lära dig mer om hur ACT-metoden kan hjälpa dig med din ångest

Close

50% Avklarat

Two Step

Lorem ipsum dolor sit amet, consectetur adipiscing elit, sed do eiusmod tempor incididunt ut labore et dolore magna aliqua.