Vem jag blir när jag får ångest och mina självmordstankar - Gabriel Aas

När jag inte har ångest och inte mår dåligt, så är jag generellt en väldigt glad och positiv person. Jag ser möjligheter, jag ser det positiva i mitt liv och jag ser framförallt inga större utmaningar. Jag är en social person som gärna möter nya personer och gärna pratar med folk omkring mig, jag älskar att vara ute med mina kompisar och jag tycker verkligen om mitt liv.

När jag istället har ångest, blir jag en otroligt stor introvert person. Jag ser svårigheter med allt, jag ser ingenting positivt och jag har ofta självmordstankar. Jag är fast i en bubbla och kan inte agera normalt i sociala situationer. Jag har otroligt svårt att befinna mig bort från hemmet och jag ligger på nätterna och vrider mig av ångest och får fullständig panik.

Det är exakt det här som är och likaså är många andra problems, att de två olika världarna, den utan ångest och den med ångest är så otroligt olika. Det kan till och med handla om minuter, jag kan från ena stunden gå från super glad och positivt till otroligt introvert och otroligt negativ inställd. När denna övergången sker så handlar det ofta om besvikelse och lite smått panik, då jag plötsligt gått från att se alla möjligheter till att se alla svårigheter. Denna övergången skulle jag säga är bland det jobbigaste jag upplevt, det är en så otroligt jobbig känsla att gå från humör 100 till humör 0 på ett par minuter.

Dessa övergångarna hade jag tidigt och upplevde ofta att jag gick från ångestfri till ångestfull på en kort stund. Ett problem som dock har uppkommit de senaste månaderna är att jag hamnar i svackor. Svackorna kan handla om ett par dagar eller ett par veckor. Det som pågår under denna perioden är att jag ser svårigheter i allt, jag har otroligt svårt att vara glad och jag har så otroligt svårt för att vara den jag egentligen vill vara. En annan sak som också uppkommit i dessa svackorna är dem mer allvarliga självmordstankarna. Jag hade tidigt självmordstankar men de var aldrig så allvarliga att jag började planera osv utan jag bara tänkte att det kunde varit skönt att dö.

Skillnaden nu är att dessa självmordstankarna som pågår under dessa svackorna övergår till allvarlig planering och hur jag skall göra det. Jag tänker på vad som är lättast och hur jag enklast skall förmedla varför jag gjorde det till min familj. Men det som alltid stoppar mig är att jag först och främst är så otroligt rädd för döden, att jag absolut inte vill såra min familj och måste leva för dem och framförallt att jag är så sjukt rädd för att känna ånger precis i sekunderna innan jag dör.

När jag övergår från en dålig period till en bra period så inser jag faktiskt hur dumt allt jag tänkt på egentligen är. Varför det är ett så otroligt dumt beslut och att livet har allt för mycket att bjuda på för att jag skall avsluta det tidigt. Hur ledsen mina föräldrar och syskon skulle bli, efter att återigen ha förlorat en familjemedlem alldeles för tidigt. Dessa perioderna är de som räddar mig och som alltid kommer rädda mig, just att jag repar mig så snabbt och allting ljusnar så snabbt. Jag kommer säkerligen ha självmordstankar och dåliga perioder många gånger i livet, men jag kommer alltid räddas av just 3 saker, min familj, ånger när det sker, att livet är för bra för att avsluta för tidigt och framförallt att ångest bara är en känsla, det är inget faktum utan bara en känsla. En känsla som är övergående och som jag inte kommer ha för alltid.

Vad tyckte du om inlägget? 

Kommentera, dela med dina vänner och gilla oss på Facebook 

 
 
 
 

-

 
Close

50% Avklarat

Two Step

Lorem ipsum dolor sit amet, consectetur adipiscing elit, sed do eiusmod tempor incididunt ut labore et dolore magna aliqua.