Vad finns det att vara rädd för egentligen? - Linn Bjällstål

Den 18/8 är jag bjuden på kräftskiva. Dom som kommer känner jag, jag har jobbat med de flesta sedan tidigare. Ändå är jag osäker på om jag ska gå eller inte. Jag vet inte vad som skulle sätta stopp, eller vad det är som får mig att känna att, ”Nae jag ska nog säga att jag inte kan”. Vad finns det att vara rädd för egentligen? Jag vill ju så gärna gå och träffa alla igen och prata om vad som hänt sen sist vi träffades.

Men redan nu känner jag mig utanför, känner mig som den som kommer sitta vid sidan av och skratta, le åt att alla andra som klarar av att dansa eller ha trevligt. Jag vet ju att det inte kommer bli så, jag klarar också av att dansa, skratta och prata. Jag har träffat dom ett flertal gånger innan och känner dom väldigt väl. Jag är ju bjuden av en anledning! Vad är det värsta tänkbara som kan hända egentligen….

Jag skulle verkligen behöva detta innan skolan börjar, tänka på annat och ha kul. Jag vet inte när jag var bjuden på något liknande senast, eller om jag ens varit bjuden på något liknande alls tidigare. Jag har alltid fått höra hur kul alla andra har haft det under helgen. Jag vill inte vara den som inte har något kul att berätta. Jag vill va en av dom som kan säga ”ja men kommer du ihåg när…”

Jag kanske skulle gå ändå, motbevisa mig själv att jag har visst kompisar, även fast det inte känns som så ibland. Jag blir väldigt glad när jag inser att dom faktiskt tänkt på mig också. Tack till dig som skänkte mig en tanke, ”vi måste ju bjuda Linn också”, tack till dig.

Senaste veckan har jag haft sjukt ont i magen, nu när jag tänkt till ett tag så är jag övertygad om att det är den berömda “ångestmagen” jag får när jag oroar mig för mycket.

Det är så mycket tankar som omedvetet gror i huvudet. Hur nervös jag är inför att börja universitet, hur pengarna ska räcka, kommer jag klara av att ha ett extrajobb vid sidan av, kommer jag förändras på något sätt, kommer jag hinna sätta mig själv i fokus och uppnå mina mål? Det finns så himla mycket jag grubblar över som jag inte ens är medveten om eller som jag medvetet grubblar över.

Jag vill klara av så mycket, bocka av saker på min lista som jag vill göra...

Jag känner mig motiverad helt plötsligt, jag SKA klara av allt jag vill göra. Jag tänker knuffa ner den där lille djävulen som sitter på min axel och som säger att jag inte kan, du ska nog få se på annat.

Jag kanske ska ta och gå på den där kräftskivan ändå….

Vad tyckte du om inlägget? 

Kommentera, dela med dina vänner och gilla oss på Facebook 

 
 
 
 

-

 
Close

50% Avklarat

Two Step

Lorem ipsum dolor sit amet, consectetur adipiscing elit, sed do eiusmod tempor incididunt ut labore et dolore magna aliqua.