Tvinga mig - Fanny Vinsavaara

Tvinga mig - Fanny Vinsavaara

Många har nog upplevt någon gång i sitt liv att man inte är ensam i sitt eget huvud. Ibland har kanske hjärnspökena blivit så högljudda att du på allvar blivit rädd. Du vet att det inte är på riktigt, men känslan går liksom inte att skaka av sig. Ungefär såhär kan man beskriva tvångstankar. En tanke du vet är överdriven, ingen logik finns och du förstår inte alls varför du har dessa tankar. Men de finns där, och de äger din hjärna. Tankarna tvingar dig till saker du egentligen inte vill, men måste. Dom har lärt dig att om du inte följer deras regler kommer något hemskt att hända. Folk kommer dö och det är ditt fel. Det är du som dödar dom för att du inte följde reglerna. Som att alla världens sorger vilar på dina axlar.

Jag lever inramad av rutiner och tvång. Tvångshandlingar och mera tvångstankar. Det är inte jag som bestämmer, jag blir tvingad. Men jag tvingar mig att upprepa samma sak om och om igen för att lindra ångesten som uppkommer om jag inte gör det. Jag blir som besatt av vissa saker. Siffror och mönster t.ex. Hjärnan lägger i högsta växeln och jag kan inte sluta räkna. Det är olika regler till varje sak, siffran 7 får aldrig stå ensam, aldrig att man kan ha ett ojämnt antal föremål, prickarna på en tröja måste vara ojämna för en cirkel har inga hörn. Allt är perfekt uträknat. Och om jag skulle räkna fel, ta ett steg för mycket, så har jag mina så kallade nödtvång. Speciella uträknade för varje tillfälle. T.ex om jag skulle råka glömma säga 13 när jag går in genom en dörr så kan jag alltid börja räkna upp städer som börjar på L. Det tar bort min ångest och jag känner mig lugn. Det hjälper mig också att slippa gå tillbaka och göra om. Nödtvången är till för att slippa tvångshandlingarna.

Så, vad skulle hända om jag bara struntade i alla tvångstankar och tvångshandlingar? Den ständiga frågan jag får och alltid med följd kommentaren “men jag har också skumma saker för mig ibland, alla har tvång”. Jag ifrågasätter inte att “alla” har tvång. De flesta människor gör om vissa saker en extra gång, har så kallade turnummer, har vissa magiska ramsor som ska skydda dom från sjukdomar osv. Det är normalt. Skillnaden är att mina tvång styr över mig. Jag kan inte strunta i dom, jag försöker varje dag. Ibland är det lättare att bara göra dom. Det sparar så mycket ångest och energi från mig. Om jag skulle hoppa över en del i mina ritualer så skulle jag inte kunna tänka på något annat. Allt försvinner och bara det lilla momentet på 2 minuter som jag inte gjorde ekar i mitt huvud. Och det värsta av allt, jag tror att folk kommer dö om inte jag följer mina regler.

En tanke är bara en tanke, men har du haft en tanke som du inte kan släppa? Som en mardröm som spelas om och om igen? Du kommer ta kniven och du kommer skära halsen av första personen du träffar. Du kommer råka knuffa ett barn ut i gata som blir påkörd av en lastbil. Är det egentligen konstigt att jag lägger så mycket tid på att räkna och kontroller saker i min omgivning om det tar bort mina mordiska tankar? Rädslan att min kropp ska agera själv och tvinga mig att göra något hemskt är så verklig att jag tror på det varje dag.

Vad tyckte du om inlägget? 

Kommentera, dela med dina vänner och gilla oss på Facebook 

 
 
 
 

-

 
Close

50% Avklarat

Two Step

Lorem ipsum dolor sit amet, consectetur adipiscing elit, sed do eiusmod tempor incididunt ut labore et dolore magna aliqua.