The black dog - Malin Andersson

The black dog - Malin Andersson

När min depression tar tag i mig som värst, så ligger jag bara ned och känner att jag har misslyckats med och förstört allt jag har byggt upp. Både inom arbete, utbildning, fritid och relationer. I min djupaste depressionsperiod så kändes det som att vakna med en stor sten i huvudet och orken att kliva upp fanns inte där längre, men jag gjorde det ändå eftersom det var vad som förväntades av mig. Varje dag var som att börja om från ruta ett, eftersom min depression hade fått mig att glömma allting som var bra med mig, allting jag hade åstadkommit i mitt liv och allting positivt som mitt liv innehöll.

Jag började känna mig värdelös och som en belastning för min sambo, mina anhöriga och mina vänner. De ”typiska” tankarna om att det hade varit lättare om jag inte fanns, infann sig allt oftare. I mitt huvud författade jag brev till mina syskonbarn, brev som de skulle kunna läsa när de blev stora nog att förstå. Jag tänkte att de hade varit rätt åt alla om jag försvann så de skulle få se hur allvarligt det egentligen var med mig och att jag inte längre kunde ”rycka upp” mig. Lyckligtvis var mitt behov att alltid vara alla till lags det som hela tiden gnagde, det skulle vara alldeles för själviskt av mig.  Jag ville inte på något sätt att dö, men jag hade heller ingen önskan att leva eller livsglädje kvar.

Jag kände mig ofta nedstämd och varje gång jag på något sätt ville förmedla min känsla så fick jag istället ett ”peptalk” som gjorde att jag kände mig ännu värre. Jag kände mig otacksam över att jag inte uppskattade det andra personer försökte göra för mig och jag skämdes ännu mer över att jag inte kunde må bra. Jag försökte förneka mitt tillstånd och jag började hitta diagnoser som hade liknande symtom som de jag led av. Det var fibromyalgi, hormonrubbningar och till och med olika typer av cancer. Jag började känna att jag hittade på, jag trodde att jag skapade mina egna symtom i mitt huvud eftersom ingen läkare hittade något på prover eller röntgen.

Det är svårt att acceptera tanken på att lida av psykisk ohälsa, eftersom jag kämpat emot den i så många år och lagt så mycket tid och energi på att dölja den.


WHO har en film om depression som heter ”I had a black dog, his name was depression”. (https://www.youtube.com/watch?v=XiCrniLQGYc)

Titta på den, den ger en inblick över hur det är att leva med depression. Du kan även titta på ”Living with a black dog”, ( https://www.youtube.com/watch?v=2VRRx7Mtep8&t=97s ) för dig som anhörig om hur du bemöter någon med depression.

Vad tyckte du om inlägget? 

Kommentera, dela med dina vänner och gilla oss på Facebook 

 
 
 
 

-

 
Close

50% Avklarat

Two Step

Lorem ipsum dolor sit amet, consectetur adipiscing elit, sed do eiusmod tempor incididunt ut labore et dolore magna aliqua.