Se föreläsning

Stick du dumma hjärnspöke för du finns inte - Malin Olsson

*malin olsson hjärnspöken självförtroende Ångest

Hjärnspöken! Vad är poängen med de där elak spöken som bor i huvudet på mig, de där som grott fast. De kommer fram när de är som minst välkomna, de kommer så fort en förändring står för dörren och jag ska ta mig an en ny utmaning. Förstå mig rätt jag älskar utmaningar, men med utmaningar kommer hjärnspöken och tvivel. Tvivel som äter upp mig, tvivel på att jag inte ska klara utav nya saker, att det kommer skita sig som det alltid gör (som jag egentligen vet inte är sant, för se på mig. Jag har kommit så långt) och att jag ska ge upp och sluta kämpa.

Så snälla hjärnspöke stick för du finns inte! Du ska inte vinna över mig, det är inte du som ska stå högst upp på prispallen, det är jag. Så stick iväg.

Mina hjärnspöken smyger sig på, de liksom kommer sakta sakta fram. Det börjar med en underlig känsla i kroppen som jag inte kan sätta fingret på, det är bara ett obehag. En tagg som sitter fast. En tagg som skaver och svider. Till slut blir det en bultande smärta som leder till ett infekterat sår, och det såret innebär att Herr Ångest kommit på besök. Ja jag har döpt min ångest till Herr Ångest, det blev så mycket lättare att hantera honom när han fick ett namn.

När Herr Ångest klampar in så kan jag bli helt lamslagen och jag ger vika. Jag ger upp och låter han och mina hjärnspöken vinna och att ge upp är inte jag! Jag försöker in i det sista att kämpa vidare och se något positivt i hela situationen. Jag har blivit bättre på att vinna men det är inte lätt, det har varit ett otroligt krig mellan oss, Herr Ångest kommer alltid finnas där, har han en gång klampat in i ens liv så är det svårt att bli av med honom. Men jag försöker göra honom till en tillgång, samma sak med mina hjärnspöken.

Jag försöker varje gång när Herr Ångest och mina hjärnspöken kommer på besök försöka möta dem och utsätta mig för det otäcka. Jag kan få fruktansvärd ångest av till exempel mycket folk (för att ta ett exempel som många kan relatera till). Så även om hjärtat är på väg ur kroppen, pulsen är i taket, svetten rinner och hela kroppen är som bortdomnad så försöker jag ge mig in i det otäcka. Jag går in i folksamlingen och utsätter mig för det, några gånger har jag i ren panik vänt om och sprungit ut med gråten i halsen. Men de gånger jag klarat utav det så har jag växt tusen meter, det är en så otrolig kick att vinna över dem. Det slår det mesta att klara av saker du inte trodde du skulle fixa.

Så mitt råd till er med hjärnspöken och ångest, utsätt er för det otäcka, det är pissjobbigt jag vet, men gör det ändå. Ta med dig någon du litar på (om du inte vill utsätta dig ensam för det otäcka) som kan hålla dig i handen. Och säg till dina hjärnspöken STICK FÖR DU FINNS INTE! När du klarar av utmaningar du inte trodde skulle gå så kommer ditt självförtroende få en skjuts utan dess like och du växer som människa. För du ska aldrig aldrig aldrig tvivla på dig själv, du är stark, du är fantastisk och du klarar allt. Allt och lite till.