Skogens sanningar - Malin Holmberg

Skogens sanningar - Malin Holmberg

En retning av kyla, fast solen syns väl,

i kulissen som blott jorden kan färga

Mitt i ett skogshav, med doft av dess själ,

finns mitt hjärta fast jag från det vill värja.

Nog var det enkelt bland rå, grå betong,

det var enkelt att ljuga gång efter gång.

Det var enkelt när jag inte hörde,

det var enkelt tills skogen kom och störde.

 

Längs utdömda vägar gick jag hit av egen kraft,

ingen där har tvingat mig att vandra.

Jag dränkte mina tankar, varje undran som jag haft,

men en syndabock vill alla ha att klandra.

Sanning kan eka såsom rop på hjälp bland bergen.

Sanningen kan svida, den ska bränna in i märgen.

Min sanning den ska blöda ut i havet,

för sanningen i mig blev själva navet.

 

En grubblare jag föddes, en grubblare jag är,

jag kan aldrig bli till någon annan.

Det finns ingen lag som kräver mig att leva som jag lär,

men vill jag vara sista droppen uti kannan?

Så jag vandrar här i min utomhussal,

jag vandrar och väger val emot val.

Jag får vandra bort men aldrig mer åter,

jag får vandra tills jag förlåter.

 

MipH

Vad tyckte du om inlägget? 

Kommentera, dela med dina vänner och gilla oss på Facebook 

 
 
 
 

-

 
Close

50% Avklarat

Two Step

Lorem ipsum dolor sit amet, consectetur adipiscing elit, sed do eiusmod tempor incididunt ut labore et dolore magna aliqua.