Saknad - Simone Lagerqvist

Saknad - Simone Lagerqvist

 

Saknad, den där känslan som vi alla känt flera gånger här i livet. Saknad efter någon som betyder mycket, kanske efter ett djur, en plats eller bara ren och skär saknad.

Jag tänker många gånger att saknad är en fin känsla, något åtråvärt. Att få bli saknad är ett tecken på att man betyder något för den personen som saknar. Eller att platsen men besökt gjort ett stort avtryck i livet. Ja, man kan alltid vända saknad till något positivt men oftast fastnar man i en ledsen saknad. En saknad som gör så ont så man tror att hjärtat ska gå i tusen bitar. Saknaden förvandlas till en ledsamhet som istället tynger ner en och gör en ledsen. Och när man väl fastnat i det hjulet så är det svårt att se det fina med saknaden. Och det är ofta där jag och många andra fastnar, i den sorgsna saknaden. Det gör ont, smärtsamt, ledsamt och tynger ner en. Saknaden känns bottenlös och oändlig, som om det aldrig kommer bli bättre.

När jag var yngre hade jag en klok vän som pratade saknad med mig. Hon berättade om hennes synsätt på saknad och det sitter med mig än idag. Ungefär såhär beskrev D saknad för mig:

“Saknad gör ont, det kan liknas med små uddar som slår till i hjärtat varje gång saknaden slår till. Men det kommer sluta göra ont, tro mig! För att göra det enkelt kan vi säga att saknad är en trekant som studsar runt i hjärtat.

Varje gång en udd kommer emot hjärtats yttre kanter, det är då det hugger till sådär hemskt i hjärtat. Det är då det känns som om hjärtat kommer brista. Men ju mer trekanten studsar runt, desto mindre spetsiga blir uddarna. Trekanten kommer studsa runt tills dess att saknaden börjar lägga sig vilket gör att trekanten blir mindre kantig och mer runt. Och det är när saknaden i hjärtat (trekanten) har blivit rund som saknaden slutar göra ont.”

 

Det är ett fint synsätt tycker jag och något jag försöker applicera när jag känner saknad. Saknaden kommer att bli rund men den behöver studsa mot kanterna några gånger innan den slipats ner. Det behöver göra lite ont för att sedan kunna ta nya tag. Det är en process vi alla går igenom, saknad.

Min saknad kan bli så extrem så den förvandlas till sorg. Jag saknar och sörjer samtidigt, som om personen inte längre finns kvar även om personen gör det. Det kan vara att jag flyttar ifrån någon vän, eller en person som betyder otroligt mycket, då sörjer jag det som om personen har gått bort. Saknad är svårt för mig för den slutar alltid i sorg. Men sorgen går också över, precis som saknaden, det blir lättare! Allt har sin tid, tråkigt men sant. Man måste få sakna och sörja det man tror sig förlorat för att sedan orka ta nya tag och gå vidare. Det sker inte på en handvändning utan måste få ta den tid som behövs. Trekanten behöver studsa mot hjärtats tunna väger för att få slipas ner till den runda lilla boll som tillslut slutar existera eller är så liten så den studsar emot någon gång ibland för att påminna dig om det där speciella som du saknar. Men då utan extrem sorg och ilska, då är det enbart saknad. Den där fina saknaden där man tänker på allt det goda med just den specifika saknaden.

Vad tyckte du om inlägget? 

Kommentera, dela med dina vänner och gilla oss på Facebook 

 
 
 
 

-

 
Close

50% Avklarat

Two Step

Lorem ipsum dolor sit amet, consectetur adipiscing elit, sed do eiusmod tempor incididunt ut labore et dolore magna aliqua.