Se föreläsning

Säg vad du menar - Fanny Vinsavaara

*fanny vinsavaara adhd asperger

Varför är man konstig om man inte vill prova en ny maträtt när man redan vet vilka andra man tycker om? Varför säger folk alltid en sak men menar något annat? Jag hatar dessa gissningslekar och jag hatar när jag inte förstår. Jag är inte dum i huvudet som du kanske tror när jag gör en stor grej över saker jag anser vara oviktiga. Som det här med maten då, varför ska det envisas med att förändringar är bra? Om jag vill äta samma mat i en vecka varför stör det dig så? Jag tycker om saker jag känner igen.

När jag ska lära mig nya saker som jag tycker är svårt eller saker jag inte förstår blir det som ett hänglås i min hjärna. Världen runt omkring mig blir plötsligt mer intressant och jag får svårt att sitta still. Du kan fortsätta berätta om matematik och alla stora tal, allt jag hör är klockan som tickar i bakgrunden och svettdroppen i din pannan är allt jag ser. Eller när jag ska på möten, föreläsningar eller bara samtala i grupp händer det något med min kropp, framförallt min hjärna. Alla ord som slängs från munnar till munnar. Skratt, man måste skratta på rätt ställe. Arga röster, är det mig dom är arga på? Jag förstår inte, kan inte koncentrera mig, det är en orkan inuti mitt huvud. Och ändå fortsätter ni prata. Det är nu det ni kallar damp ungen kommer fram. Jag måste pilla på allt jag kan komma åt, måste skaka på mina ben och snurra på  mig i stolen. Varför berättar folk så fruktansvärt tråkiga saker? Vad har det med mig att göra?

Det här är mitt problem. Jag vill gärna kunna lyssna och faktiskt föra ett givande samtal, men det är så svårt. Är det ni som är så ointressanta i den grad att jag somnar? Nej så är det inte. Och jag vill verkligen att alla ska förstå att personer med ADHD och asperger är inte känslokalla monster som bara bryr sig om sitt eget. Men sånt som inte intresserar oss är det mycket svårt att förstå och faktiskt hålla uppmärksamheten på. Det finns så många saker som jag inte förstår, och när jag inte förstår blir jag arg på mig själv inte på någon annan och redan där är det ett nederlag för mig. Jag kan upplevas som ignorant, känslokall, rastlös, ointressant, bitter, undvikande eller nonchalant. Tyck vad ni vill, men kom inte och säg att jag är trög eller dum i huvudet. Fråga om något som intresserar mig och du kommer uppleva samma känsla som jag upplever när någon pratar för mycket.