Rubba inte mina cirklar - Malin Holmberg

Rubba inte mina cirklar - Malin Holmberg

En romersk soldat störtar besinningslöst mot mannen som ritar i sanden. Han är fullt upptagen med ett matematiskt problem. Han målar upp mönster i sandstrandens korn medan soldaten kommer närmare. När han får syn på soldaten hinner han innan han slås till marken utropa: ”Noli tangere circulos meos”. Rubba inte mina cirklar.

Arkimedes, antikens matematiker är den som tillskrivs dessa ord. Men vi kan såklart inte veta om det stämmer till fullo. Oavsett sanningshalten i berättelsen förstår jag honom. Jag precis som Arkimedes mår bäst när mina cirklar får förbli orubbade.

Jag och min mamma skämtar ofta om det här. Inte precist om Arkimedes men uttrycket. Vi är både personer som gärna vill ha saker på vårt sätt. Inte nödvändigtvis på samma sätt. Men vi är båda känsliga för när planer inte artar sig riktigt så som vi har tänkt. Eller när våra planer ändras av andra eller av varandra. När vi upptäcker det skrattar vi lite och säger lågt till varandra. ”Rubba inte mina cirklar”.

Det är så märkligt hur strukturer kan påverka en så pass mycket. Jag vill ha saker på mitt sätt. Vilket jag vet inte nödvändigtvis är det bästa sättet. Men har jag bestämt mig för att jag till exempel ska först handla mat sedan gå till Systemet och sedan tanka bilen och på vägen till mataffären ser en bensinstation tänker jag inte. ”Men jag kan ju tanka här!”, ”Gud va skönt, ett kryss på listan”. Utan istället velar jag i huvudet eftersom jag inte hade bestämt att jag skulle tanka innan. Då blir jag stressad över att jag behöver ta ett beslut som jag inte var beredd på att ta just där och då. Som om det spelar någon roll om jag tankar innan eller efter. Det är inte så att hela min dag blir förstörd av något sådant. Men sker det på en dålig dag kan jag bli skör, osäker och stressad. Av ingen egentlig anledning alls. På en bra dag svänger jag kanske självsäkert in och står där och tankar bilen och blir lite nöjd över att jag kunde vara så himla lugn och säker. Fast jag egentligen inte har åstadkommit något särskilt. Oavsett hur det blir, skrattar jag i sinom tid åt mig själv.

Min struktur behöver inte se strukturerad ut för den utomstående. Ibland tycks den kanske mer kaosartat. Det handlar inte om att jag är pedant. Det handlar om att min hjärna och mitt sinne är så röriga av allt som ständigt pågår där inne att jag på något sätt måste ordna upp min omvärld för att åtminstone ha koll på någonting.  Det är kanske inte det mest effektiva av system jag jobbar efter men det gör att jag inte rör till hela mitt liv. Det gör att jag inte glömmer tanka bilen och får bensinstopp. Eller glömmer plånboken hemma, eller kommer för sent eller tappar bort saker och det får mig att må bättre. Som om jag är en människa som åtminstone har koll på vissa saker. Som har kontroll över världsliga ting om än inte över mitt eget sinne.

MipH

Vad tyckte du om inlägget? 

Kommentera, dela med dina vänner och gilla oss på Facebook 

 
 
 
 

-

 
Close

50% Avklarat

Two Step

Lorem ipsum dolor sit amet, consectetur adipiscing elit, sed do eiusmod tempor incididunt ut labore et dolore magna aliqua.