Om att leva utan hud - Nina Carlson

Om att leva utan hud - Nina Carlson

Vi affektiva. Högkänsliga. Borderliners och Bipolära och Bokstavsbarn. Jag skulle inte säga att vi har humörsvängningar, snarare humör-jojo. Det går upp och ner. Upp. Ner. Kraschar och måste lindas upp igen. Upp och ner. Upp. Ner. Långt upp, långt ner. Sällan gråskala eller perioder av härlig åkning. Det är ingen bergochdalbana, det är fritt fall och uppskjut, fritt fall och uppskjut.

Vi har ingen hud, allt fastnar på oss och gör ont. Vi vet vilket humör ni är på för det känns i hela kroppen. Vi vet vad det är för stämning i huset för det känns så fort vi öppnat dörren och klivit in i hallen.

Minsta lilla motgång, och då menar jag verkligen minsta lilla, välter hela lasset och ut väller allting. Det kan vara livsglädje och dödslängtan inom samma minut. En missad buss förstör hela dagen. Ibland har låtar en melodi som liksom skaver och inte blandar sig väl i min energi så jag känner obehag. Saxofon ger omedelbar ångest. Det gör även vissa dofter, ordval, texturer, smaker, känslor, tankar, ljus, ljudnivåer, kroppsfunktioner och TV-vinjetter.

Ibland kan det vara kul att leva i ett tivoli. När ljusen blinkar i mörkret och musik spelas som går rakt in och allt är uppsluppet och kul och sockervadd. I hypomanins första stadie som får dig naturligt hög, fast med extra allt. När inget kan ta ner dig och livet är snällt. Vi kan bli så himla glada för ingenting. Själv är jag svag för snygga moln. Det fladdrar i hela magen som förälskelse när det är juli och sånt där magiskt gyllene kvällsljus. Eller dimma som är det finaste som finns. Vi blir besatta av en låt eller kär i en kändis. Eufori uppstår ur tomma intet när man står och hackar lök.

Sen om det händer nåt riktigt illa, nåt sånt som skulle knäcka alla människor, så behöver vissa av oss läggas in på psyk för att säkra vår överlevnad. Ett svek sänder ner oss i mörkret innan vi hinner blinka och livet förlorar alla färger och sen kan det vara kolsvart i flera månader eller år. Vi övertolkar signaler och småsaker. Som att ett visst röstläge från en person måste betyda att hen är trött på mig och vill att jag ska försvinna. En blick eller ord har betydelser som kan jäsa i hjärnan tills det förlorar alla proportioner.

Det är alla känslor, hela tiden. Och tro mig, hade vi kunnat skärpa oss så hade vi gjort det. Så föreslå inte det, tack.

Vad tyckte du om inlägget? 

Kommentera, dela med dina vänner och gilla oss på Facebook 

 
 
 
 

-

 
Close

50% Avklarat

Two Step

Lorem ipsum dolor sit amet, consectetur adipiscing elit, sed do eiusmod tempor incididunt ut labore et dolore magna aliqua.