Om att känna sig fel - Jenny Tistell

Om att känna sig fel - Jenny Tistell

Jag är så fel.
Jag kan inte säga direkt att jag gör fel, för jag gör faktiskt som jag blir tillsagd många gångar. De flesta gånger faktiskt. Utan jag ÄR fel.
Jag är fel i alla sammanhang. Jag är fel person på fel plats vid helt fel tillfälle.
Men jag gör som alla säger till mig. Söndersliten av allas råd och instruktioner och ordinationer.
Ändå så är jag hela tiden fel.  
Jag är fel patient inom vården, för jag vill inte äta medicin- särskilt inte den som inte hjälper. Inte heller vill jag att någon annan ska tala om för mig hur jag mår, tänker och känner utan jag vill göra det själv och berätta det själv. Det är helt fel inom psykvården. Jag passar inte deras patientmall, för jag är så fel. Jag har ord och begrepp också. Det är fel. Man ska tiga helst, annars är man fel.

Jag är fel förälder för jag hatar läxor och hatar skolan med, jag vill inte heller skjutsa mina barn till massa aktiviteter och inte heller vill jag sluta ge dem oboy och glass och andra onyttigheter. Jag kan inte se varför mer stress skulle göra mina barn gott. Men hela samället skriker något annat. Som alltid så är det nåt i kontexten som jag måste missa. Som jag inte fattar, för jag är så fel. Trögfattad kanske? Men jag  gör som man säger till mig, med en inre röst som ifrågasätter för jag vill inte. Men jag lyder. Varför vill jag inte? För jag är så fel. Jag förstår inte varför jag ska göra allt det där egentligen. Dessutom orkar jag inte. Inte alls orkar jag allt som jag borde orka. Jag är bara trött och fel. Jag är rädd också. Det är fel att vara rädd. Man får inte skydda sina barn för mycket. Men inte heller för lite. Jag är så rädd att göra fel så att allt blir fel i stället. För att jag är så fel. Fel och trött. Så evinnerligt trött. Tröttheten tar aldrig slut. Men jag gör. Gör och gör och gör. Som man ska och bör.
Utan att få ett endaste rätt.  

Jag är fel var jag än befinner mig. Fel i kyrkan – för jag tror ju inte ”som man ska tro”. Jag förstår inte alla konstiga oskrivna och skrivna regler för tro och utövandet av tro. Inte heller passar jag in i yrkeslivet för jag kan ju inte jobba heltid och jag har behov som samhällets ramar inte ger utrymme för. Jag fungerar för väl å ena sidan men för dåligt å andra sidan. Jag får inte prestera för mycket inte för lite och helst inte vara duktig och orädd. För det passar sig inte. Särskilt inte om man påstår att man är sjuk eller har behov av stöd.
Jag är fel sjukskriven också. Jag är ju inte sjuk på riktigt sägs det. Inte heller har jag alla diagnoser som tillskrivits mig egentligen. Jag förvaltar inte diagnostiken rätt. Men jag tog min medicin morgon och kväll i två års tid som jag blev tillsagd. Gick på alla kontroller, alla möten och alla undersökningar. Trots att jag inte var sjuk men inte heller frisk. Jag är fel helt enkelt. Helt fel. När jag vill ta livet av mig så säger läkaren att jag är friskare än nånsin. Så det är så fel av mig att känna mig sjuk då. Jag är så fel och känner så fel. Men jag har gjort som man sagt till mig. Jag har medicinerat, mediterat, motionerat, aktiverat, passiverat, lyssnat och pratat, här och nu, då och förr.
se ner på dina skor- du är där du står” Så medvetet närvarande man kan vara. Närvarande i sina skor.

Men jag har helt fel skor på mig och står på helt fel plats. Jag är så fel.
Jag är fel mamma för jag orkar inte. Jag är fel vän för jag vill inte. Jag är fel terapipatient för jag vill inte ha nån som petar i mina ögon eller som får prestationsångest av min närvaro och inte förstår jag varför allt ska vara abstrakt när jag hela tiden går sönder av saker som är väldigt konkreta. Jag är fel patient helt enkelt. Passar inte in. Fel för metoden, för terapeuten och systemet. Jag är den som får en terapeut att klanta sig. Det är mitt fel. Inte för att jag gör något, utan för att jag inte gör, eller för att jag inte vill, eller vill det man inte bör. Jag är fel.
Inte heller vill jag knyta an till någon för jag dör om någon kapar bandet igen. Jag kan inte ha fel band fler gånger. Dessutom vill jag inte släppa något tag för jag klarar inte att inte ha ett tag att hålla i. Då är man fel. Man måste vilja rätt för att bli rätt. Så jag är fel.
Helt fel.

Hela jag är fel. Men jag gör som alla säger.
Gå dit, gör si, gör så. Jag är så plikttrogen, lojal och duktig. Lydig!
Det är fel det med. Man ska gå sin egen väg i sina skor. Där man går och står. Men jag går fel tydligen, för jag hamnar aldrig rätt. Skoskav. Hela tiden dessa förbannade skoskav.
Duktig får man inte vara för då är man hotfull, jobbig, kontrollerande och fel. Eller sjuk, lite personlighetsstörd och så, beror på hur fel man är den gången. Det går alltid att förklara med att jag är störd – och fel.

Jag är så trött på allt görande som alla formulerar. Jag är så trött på att vara fel.
Jag är trött på att inte orka, trött på att inte passa in. Trött på att vara den som hela tiden är så fel så att alla andra ska bli så drabbade av min felhet.
Stackars er, som fick hela feliga mig på halsen.

Det är inte lätt att vara fel ska ni veta. Man vänder och vrider på sig för att försöka bli rätt. Man vill så gärna vara rätt nån endaste liten gång. Men det är lite som moment 22. Det går inte. Det är fel att försöka vara rätt. Så är det att vara fel; det är fel att försöka vara rätt.

Men jag är väldigt duktig på att forma mitt skal i den mall som alla andra ritat upp till mig. Jag är bra på att omforma mig och slå knut på mig och anpassa mig efter alla andras åsikter och uppmaningar. Jag kan stirra på mina skor tills ögonen blöder om det behövs. Jag kan säga rätt fras vid rätt tillfälle så felheten inte ska lysa igenom för mycket. Jag har tränat. Fast jag knappt förstår vad jag säger så klarar jag av att spela med.
Det är dumt att avslöja hur fel man egentligen är, inte sant? Då blir man ju ännu mera fel. För sånt ska man väl inte säga? Jag är en utmärkt skådespelerska. Egentligen är jag nästan som en stjärna faktiskt för jag har spelat många roller väldigt väl.
Men nu är jag utmattad. Jag har jag utmattningssyndrom. Fel förvisso, jag är ju inte utmattad som man ska vara, men ändå utmattad och då orkar jag inte upprätthålla nån fasad eller roll längre.
Det är ju så klart fel av mig.
Som alltid.
Tänk att även som utmattad är jag fel.  Det är väldigt tröttsamt.
Man blir trött av att vara fel. Men jag vilar som de säger att jag ska göra. Men jag ska inte vara sjukskriven för länge, för det är fel.

Det är nog fel av mig att skriva det här. Kanske står det fel saker. Men jag orkar inte bära allt inom mig hela tiden. Det måste ut nånstans. Det är så klart ett general fel.

Vad tyckte du om inlägget? 

Kommentera, dela med dina vänner och gilla oss på Facebook 

 
 
 
 

-

 
Close

50% Avklarat

Two Step

Lorem ipsum dolor sit amet, consectetur adipiscing elit, sed do eiusmod tempor incididunt ut labore et dolore magna aliqua.