Om att halka efter i livet - Nina Carlson

Om att halka efter i livet - Nina Carlson

Psykisk ohälsa får en att halka efter i livet. Det blir tydligare för varje år. Mellan 30 och 40 där jag befinner mig nu är det väldigt påtagligt.

Energin har inte räckt till att både överleva OCH göra karriär. Eller få barn. Energin har inte räckt till att vårda sina relationer, träffa kompisar och ingå i nåt vänskapsgäng. Hjärnan blir ärrad av depression, mani, ångest, mediciner och behandlingar. Minnet svajar, gamla minnen försvinner, man glömmer alltid att ringa upp eller vad man lovat.

Långa sjukdomsperioder = svårt att söka, få eller pröva jobb = glest CV = svårt att få nåt jobb överhuvudtaget = man halkar efter ekonomiskt. Hus eller resor är för många uteslutet. Arbetslöshet blir ensamt. Och sådär går det runt. 

Frågar ni folk vad de jobbar med det första ni gör när ni hälsar på en person? Det gör nog de flesta. Snälla sluta med det! Det är ju ändå så ointressant om man jämför med alla andra aspekter av en människa. Den där frågan isolerar sjuka och så vill vi väl inte ha det? Personligen måste jag känna mig extremt stark i mig själv och ha en riktigt bra dag för att klara av att utsätta mig för den typen av sociala situationer där man sitter ner och pratar (och då har jag alltså inte social fobi). För att vara den enda i sällskapet vars liv inte rullar på, som inte klättrat på jobbet eller fyllt en garderob med snygga dyra kläder. Vad har jag gjort sen sist? Överlevt bara..

Man upplever plötsligt som en klasskillnad mellan sig och andra, friska människor. Och den orkar i alla fall inte jag bli påmind om särskilt ofta.

PS. Jag vet att ens värde inte sitter i jobb och pengar. Ytlighet osv. Men känslan blir likförbannat den ändå.

Vad tyckte du om inlägget? 

Kommentera, dela med dina vänner och gilla oss på Facebook 

 
 
 
 

-

 
Close

50% Avklarat

Two Step

Lorem ipsum dolor sit amet, consectetur adipiscing elit, sed do eiusmod tempor incididunt ut labore et dolore magna aliqua.