När tiden är inne - Malin Holmberg

Att sortera är inte enkelt. Men vi gör så gott vi kan. Vi skapar normer, stereotyper, referensramar för att göra världen runt omkring oss begriplig. Det är ett högst mänskligt beteende som till viss mån är en förutsättning för att vi ska kunna förhålla oss till någonting alls. Men ibland blir ramarna så fyrkantiga att de istället blir till tunga bojor runt våra fötter. Jag har en förmåga att bestämma mig. När jag bestämt mig har jag inte bara valt, jag har dessutom suddat bort alla andra möjliga alternativ. Det finns bara en enda väg framåt och det är den jag går på. 

Men så dyker någonting upp som en inte väntat sig. Ett korsdrag som drar igen dörren bakom en men samtidigt låter ett fönster öppnas på vid gavel. Fan vad jag känner mig dum då. Dum för att fönstret funnits där hela tiden. Bara att jag för länge sedan stängt igen det, dragit ner rullgardinen och därmed ignorerat dess existens. Jag har sett dörren som min enda in-och-utväg trots att det hela tiden funnits andra alternativ.

Svackor kommer alltid komma och en sådan har jag haft nu. Det finns någonting starkt i den svagheten. Någonting eggande i de salta tårarna. För till en början mår jag bara dåligt. Jag känner en klump i halsen hela tiden och förstår inte varför. Men den här gången var det annorlunda. Oftast har jag lagt mig ner i sängen och inte orkat ta mig an livet. Inte kunnat. Men nu har jag istället börjat gråta, självömkat, självhatat och det helt utan att förstå vad som tagit åt mig. Jag har undrat vad som hänt, vad jag gjort och varför jag befinner mig där jag är. Ifrågasatt livsval och mentalt pucklat på mig själv. Men lika plötsligt som blicken grumlats började jag istället se glasklart. Rätt var det var byttes det ledsna ut mot någonting förbannat och då, just i det ögonblicket kan jag uträtta stordåd. Jag har gjort det förr och nu gör jag det igen. Känslan är på något sätt ny men samtidigt bekant. Jag har inte gjort exakt det här förut men jag känner igen kraften som lösgörs inombords.

För just då, ser jag allt för exakt vad det är. Exakt då är jag mitt smartaste jag. Det har hänt nu och då såg jag precis vad jag var tvungen att göra. På tre veckor har jag identifierat och förändrat de element i livet som fått mig att må dåligt i över två års tid. Jag skulle förvisso kunna späka mig själv för att jag inte gjort något tidigare. Men jag vet att den tiden var kommen nu. Inte innan. Det var nu jag var redo. Det var nu fönstret låstes upp. Det var nu allt ställdes på sin spets och då vågade jag.

MipH

Vad tyckte du om inlägget? 

Kommentera, dela med dina vänner och gilla oss på Facebook 

 
 
 
 

-

 
Close

50% Avklarat

Two Step

Lorem ipsum dolor sit amet, consectetur adipiscing elit, sed do eiusmod tempor incididunt ut labore et dolore magna aliqua.