När tankarna snubblar - Simone Lagerqvist

När tankarna snubblar - Simone Lagerqvist

Det är många gånger jag snubblar på mina egna tankar. Det kan vara allt ifrån hur morgondagen skall bli till hur den personen just tittade på mig. Jag snubblar till och trillar så många gånger på grund av mina egna tankar. Tankarna drar mig ner och jag vet att mitt tankemönster är sjukt, gör mig sjuk och sänker mig. Ändå är det just dessa tankar som är svårast att gå runt. För hur medveten jag än är så finns det inget stopp, det blir en evighetscirkel av dom, jag gör en höna av en fjäder som det så fint heter. Tankar kring en pytteliten sten kan bli stora som Mount Everest när jag väl snurrar runt i tanketräsket.

Jag har oändligt många exempel men det enda jag tänker på är den tankevurpa och katastroftanke som kom över mig idag. För att beskriva mitt tankemönster måste jag återberätta situationen.

“jag jobbar kväll som vanligt, vi har ett event på kvällen där lärare och inbjudna visar upp vår verksamhet. En fin kollega och vän är där och vi träffas som snabbast. En kram, lite småprat och sen kallar plikten igen. Vi följs åt lite, småpratar på vägen.” Nu till tankevurpan. “kollegan går iväg till några gemensamma kollegor och pratar och stannar med dom, vad är felet på mig?”

Här börjar alltså mina tankar fladdra iväg. Gjorde jag något fel? Var jag för på? Luktar jag illa? Var min hund för jobbig? Skämdes kollegan för mig? Är jag fel? Sa jag något dumt? Eller var det att jag inte prata så mycket? Följde jag kollegan när kollegan egentligen ville vara ensam?

Förstår du? Det blir som en jävla cirkus i huvudet och allt snurrar på en och samma gång. Jag blir utmattad, ledsen, trött och allt det där. En redig jäkla tankevurpa som totalt spårar ut och det slutar alltid med negativa saker. Att jag klandrar mig själv, trycker ner mig själv, förstör mig själv. Det värsta scenariot är det som blir sant i mitt huvud och jag sörjer lika mycket varje gång. Sörjer för att för mig är den enda sanningen att det är fel på mig, i mitt huvud finns ingen annan förklaring på det. Oavsett omständigheter jag kanske inte ser eller förstår så blir det alltid såhär, tankarna vinner.

Jag har haft sådana här tankar så länge jag kan minnas och det kan röra sig om vad som helst. Det kan börja med att jag tänker på kanske att mina föräldrar ska åka utomlands, att jag är glad för deras skull, till att planet kraschar och allt hamnar på mig att fixa begravning, bodelning och allt sånt. Fatta vad sjukt det är!!!!! Att jag i mina tankar förvandlar något så fint som en delad glädje över deras semester till att jag måste planera en begravning.

Och såhär är det alltid, jag överanalyserar allt in i minsta detalj. Vad betydde den där kramen egentligen? Varför kollar hon på mig på det sättet? Vad skulle hända om jag skulle göra sådär? Om hon sa sådär till mig så tolkar jag det såhär men tänk om hon egentligen menar detta? Mitt huvud blir kaos, alltid, alla dygnets vakna timmar pågår kriget. Kriget kring vad som är rätt och fel, kring att tolka allt omkring och till att ta reda på hur jag har agerat. Inte undra på att jag blir utmattad av dessa tankar. Jag behöver sova så otroligt mycket för att orka dagarna igenom. Jag behöver egentid för att rensa alla intryck och tankar så jag kan hitta en stabil punkt att stå på.

Många gånger önskar jag att man kunde sluta tänka, få en semester från sitt eget huvud. För det snurrar, det snurrar jämt och ständigt. Men det gäller också att försöka hitta en trygg och lugn plats där man kan få bara vara oavsett ens tankar. En plats att fylla på med energi och positiva saker. För tankarna finns alltid där och dom behöver kanske få vara där just nu.

Vad tyckte du om inlägget? 

Kommentera, dela med dina vänner och gilla oss på Facebook 

 
 
 
 

-

 
Close

50% Avklarat

Two Step

Lorem ipsum dolor sit amet, consectetur adipiscing elit, sed do eiusmod tempor incididunt ut labore et dolore magna aliqua.