Morfin - Simone Lagerqvist

Morfin - Simone Lagerqvist

För dig som lätt triggas av att läsa om självskadebeteende bör hoppa över detta inlägg. Läser du och känner dig illa till mods eller bara vill prata med någon så tveka inte på att höra av dig till mig!

Jag träffade min läkare i veckan efter att ha svackat lite, vi träffas för att prata om medicinering och hur vi ska gå vidare för att få en uppåtgående spiral istället för en nedåtgående. Vi pratar om mitt destruktiva beteende och vad det innebär för mig samt om jag varit destruktiv de senaste. Jag försöker finta läkaren och börja prata om något annat men han försöker fånga upp mig och få ur mig ett svar. Han märker att jag inte vill prata om det, att det är skambelagt för mig men säger något som får mig att kanske våga säga något. Jag kommer försöka återberätta de läkaren sa till mig, utan någon vetenskaplig referens (ha det i åtanke).

Han berättar om morfin och att det oftast ges till patienter i slutskedet av livet. Morfin liknande ämnen är också något som utsöndras i samband med skada, då också vid självskada. Därför är det kanske inte så konstigt att man självskadar, morfinet som utsöndras i kroppen ger oss en stund smärtlindring. Det tar en kort stund bort den smärta vi känner inombords, eller ta bort kanske är fel ord men den lindrar för en stund.
Självskadandet är därför kanske inte så konstigt, vem vill inte få lite smärtlindring för en stund? Samtidigt så flyttas ångesten till något fysiskt, så tror jag i alla fall. Man kan på något sätt ta på smärtan när man självskadat, den blir synlig och man kan ta på den istället för något osynligt och till synes obefintligt.

Att självskada i ovanstående exempel menar jag på att man på något sätt skadar sig fysiskt i form av rispa, skära, bränna eller dylikt. Och det finns massor med andra typer av självskadebeteenden men just det min läkare sa riktade sig till det ovannämnda.
Det är inte heller så att jag romantiserar, glorifierar eller menar på att man ska skada sig själv för att nå den känslan som det medför. Jag vill dock försöka säga att jag förstår er som självskadar, men det är inte enda utvägen på att orka dagarna. Bara att prata om det tunga inombords gör det ibland lättare, att få dela sina tankar och känslor med någon. Det kan vara vem som helst, en vän, familjemedlem eller någon helt okänd. DU ÄR INTE ENSAM!

Sen får man inte glömma att ett destruktivt beteende är något som försvinner helt av sig själv. Jag tror att det hela tiden är en balansgång och att man ibland faktiskt faller tillbaka i destruktiviteten. Det är så vi lärt oss hantera livets ups and downs, vi är vanemänniskor och när vi inte har några andra verktyg så är det lätt att hamnar där igen. Det är inget skamfullt med det! Det viktiga är att man är medveten om vad som händer och försöker vara ärlig mot i alla fall någon person så att man kan få det stöd man behöver.
Min läkare ordinerade mig att ringa en vän eller mobila teamet om jag får tankar kring destruktivitet någon gång, han kunde inte skriva ett recept på det man han hade gjort det om ha kunnat. Och en ordination från läkaren är ju något vi alla försöker följa, eller hur?

Man är aldrig ensam i det man känner, det finns alltid någon som kan relatera till ens känslor. Det finns mängder av ideella organisationer som riktat in sig på olika specialämnen, BUP, vuxenpsykiatrin, vårdcentralen, kurator, lärare, medmänniskor you name it. Va inte rädd för att söka det stödet som du vill ha och är i behov utav. Du är värdefull precis som du är! <3  

Vad tyckte du om inlägget? 

Kommentera, dela med dina vänner och gilla oss på Facebook 

 
 
 
 

-

 
Close

50% Avklarat

Two Step

Lorem ipsum dolor sit amet, consectetur adipiscing elit, sed do eiusmod tempor incididunt ut labore et dolore magna aliqua.